Jag har hoppat runt i lite olika trådar här och känner igen mig i många. Känslor av hopp och förtvivlan avlöser varandra. Ska jag kunna genomföra en hållbar förändring ?
Jag dricker för att döva, fly från mina känslor, stress, leda ensamhet och ångest. Eller tvärtom, för att jag är glad, solen skiner och livet leker.
Jag lever i ett numera kärlekslöst äktenskap, tomt och trist. Har vuxna barn med egna familjer. Underbara barnbarn. Har ett arbete som jag egentligen trivs med men brister i ledningen kan göra mig galen. En anledning för mig att åka hem och korka upp en flaska vin.
Jag dricker mig aldrig redlös. Men det blir oftare och oftare, periodvis dagligen. Och tidigare på dagen för att hinna med, räkna timmar, för att hinna nyktra till och kunna köra till jobbet nästa dag. Helt sjukt!
Jag vill verkligen inte fortsätta så här.
Är nu inne på min 11:e nyktra dag. Hittills har det inte varit en enda jobbig dag. Lugnt och fint. Men jag vet att det kommer andra dagar som kommer att sätta min vilja, min styrka och mitt mod på prov. Hjälp på traven får jag hämta här.
Regler - Rättvisa Beslutsamhet - Handling. Fyra ledord jag fått till mig av en klok kvinna, fyra ord som ska hjälpa mig att gå vidare i livet. Att göra kloka val.

Sige

Igen. En mentalt uttröttande period på jobbet där jag började tvivla på mig själv och mina förmågor ledde ju självklart tillbaka till behovet att fly.
Någon skrev här i en tråd om att trä vita pärlor på ett band, dag för dag, alla nyktra dagar. En svart om man råkar trilla ditJag tycker det var fint, så idag sätter jag min första vita pärla på plats

AlkoDHyperD

Och ett långt, långt snöre kvar att förtsätta trä dem på.
Ibland är det svårt att hitta de vita, de svarta är som magneter. Du har haft en period där magneterna i de svarta pärlorna varit väldigt starka.
Bra beslut att börja om igen. Skriv om hur det går för dig!
Kram

Sige

Det går inte alls bra det här.Jag kan inte hitta den den riktigt sanna viljan, styrkan, kraften. Jag blir så trött och besviken på mig själv. Jag vet ju att jag KAN låta bli, och mår så mycket bättre när jag gör det, men nu - så fort djävulen knackar på och lockar med vinflaskan så släpper jag in honom och tar emot. Fan att det ska vara så svårt!
Och nu väntar en helg med födelsedagsfirande, huset fullt av folk, mat som ska lagas och till det alkoholhaltiga drycker så klart.Jag vill bara vara ifred och dra ett täcke över huvet. Åhhh.........!

AlkoDHyperD

Du har använt det förut. Och ligg där. Andas. Känn. Låt det du känner få kännas. Utforska känslan. Bara ligg så en stund.
Du kan behöva vilan, så det du gör när du lägger dig under täcket är att låta kroppen få det den behöver. Och du gör inte någonting värre genom att ligga där under täcket.

Sige

och jag tillät mig vila igår kväll. nu måste jag förbereda mig inför dagen och kvällen. Måste komma ihåg att stanna upp och andas medvetet emellanåt för att lugna, orka stå emot, när stressen slår klorna i mig och med den den förföriskt lockande rösten.....

AlkoDHyperD

Får besök idag och vet att det brukar vara påfrestande med allt tomt prat som bara fyller luften med ord och barn som är stissiga och kräver min uppmärksamhet samtidigt som den pladdrande damen (som är min mor) bara fortsätter. Min hjärna klarar inte av det. Hur lugn jag än är, hur ofarliga samtalsämnen som än avhandlas blir huvudet som ett getingbo och jag vill bara sätta på mig sonens arbetshörselskydd. Ska nog göra det, förresten, men kanske väljer jag såna dör små proppar som inte syns utanpå, lägger mig i soffan och blundar. Nu stundar självmedicinering i proaktivt syfte, långpass på ett par mil löpning. Brukar kunna dämpa paniken i sorl och ståhej någorlunda. Extrados ADHD-medicin får det bli idag också.
Förr drack jag sprit inför sådana här besök. Idag icke!
Vet inte hur det är för dig Sige, men jag frågar mig ibland om det är värt det. Jo, dessa besök inträffar inte varje helg och jag vill inte beröva henne kontakten med barnbarnen. Priset för mig är inte så högt numera, men förr skulle jag nog valt bort lite oftare.
Kalas i all ära. Måste man ens?

Sige

Jag bröt inte ihop, söp mig inte full, drack dock vin till maten.Men stoppade sen. Min yngsta son fixade det mesta av maten, han är en klippa att luta sig emot, lugn trygg stabil. Alla mina barn är fina, underbara men just då var det han som tog kommandot. Min man var ju som vanligt den som inte kunde sluta dricka. Satt där och fyllde på glas efter glas när alla andra slutat för länge sen. Det stör mig något så fruktansvärt att se hans beteende. Jag blir så irriterad! Men vem är jag att döma?
Efter att han fått diagnosen utmattningsdepression för sex år sen orkar jag inte med att ha eller gå på fest , stora folksamlingar gör mig helt förvirrad. Jag hör inte vad folk säger, allt blir bara ett brus.Jag orkar inte med alla ljud och intryck. Tycker inte det är roligt, enbart plågsamt. Därför blev vinet min vän, min livlina. Det gör allt lättare i stunden. Sen har det bara blivit fler och fler anledningar till att korka upp.
En gång var jag stark, med gott självförtroende och hyfsat bra självkänsla. Jag dög. Dags att leta upp den kvinnan igen, hon måste ju finnas härinne någonstans.

AlkoDHyperD

Du är hon just nu. Ärlig, stark och modig nog att syna dina sårbara sidor.
Långvarig stress tar tid att läka. Beskrivningen av dina symptom liknar mina adhd-symptom. Jag går undan. Vilar hjärnan. Och det får accepteras. Ingen tar illa upp. Tänk så, vila hjärnan. Andas djupa andetag och tänk mantrat, nu vilar jag hjärnan, nu repererar jag mig själv. Fokus på detta så kan tankarna på snabbare lösning (vin) kanske komma lite i skymundan.