av Jal

Min pappa dricker alldeles för mycket alkohol och det har blivit värre sedan farfar gick bort förra året. Han har gjort det hela mitt liv. När jag var yngre så tänkte jag aldrig på det men från att jag fyllde 14år så har jag tänkt på det väldigt mycket och varje helg även fast jag inte är hemma. Idag är jag 18år och vet inte hur jag ska konfrontera honom med det. Min storasyster som är 4år äldre har sagt till honom förut men de har aldrig haft en speciellt nära relation som han och jag har haft, så han lyssnar inte. Mamma har sagt till flera gånger också och att det skadar mig och min syster av att se han dricka så mycket. Men han fortsätter bara.

Nästan varje helg så dricker han så mycket så att han somnar i soffan och redan pga övervikt så har han andningsuppehåll eller snarkar SUPER högt. Dessa andningsuppehåll tar kål på mig då jag tror att hans hjärta har stannat varje gång så väcker i honom i panik. "Pappa, pappa, är du vaken?". "Ja!". "Du borde gå och lägga dig i sängen". "Varfördå?" Vad säger man? Du är full som vanligt, orkar inte se dig dricka något mer, det gör ont i mig att se dig så här förstörd.

Om han inte däckar i soffan så är det på fest. Då sitter han med armarna i kors på magen med huvudet hängandes och sover. Helst småsnarkningar eller andningsuppehåll. En gång så blev han faktiskt tagen av polisen och hamnade i fyllecell när jag var runt 13år. Jag, mamma och syrran var då ute i panik och letade och ringde efter honom. Till sist ringde han upp mig efter alla mina tusen samtal och ville inte berätta vart han var. Då grätskrek jag att han måste säga för att vi inte ville att han skulle somna i något dike. Han berättade efter några minuter och skämdes rejält. Drack inte igen på två månader men det började om sedan igen. Somnar på fest så att mamma inte ens vill bjuda in honom längre när hon ska bort på något. Min familj skäms när vi åker bort och han dricker för att han inte kan hantera det.

Han lyssnar inte på mamma, inte på syrran och jag vågar inte ens försöka eftersom att jag är rädd att han kanske gör något värre... som att ta livet av sig. Det gör så ont i mig att jag vill gråta varje helg jag är hemma eftersom att han blir så full och man ser på honom att det gör ont, men vill ändå inte erkänna det och säger alltid emot när man säger att han är full. Han behöver hjälp och jag orkar inte med detta längre.
Känner mig otroligt ensam och skäms enormt över min pappa. Hjälp mig.

Bedrövadsambo
sön, 2017-04-02 - 20:11

Prata med honom när han är nykter. Skriv ner först vad du vill ha sagt, träna på att få med allt. Säg till honom att vara tyst tills du pratat klart. Utgå från dig själv "jag upplever...", "jag är orolig...", osv. Var också tydlig med att du vill hjälpa honom att söka hjälp för sin alkoholism, men att han måste göra det. För sin egen skull. Jag önskar att jag hade tagit just den diskussionen med min pappa när jag var 18 år.

Bedrövadsambo
sön, 2017-04-02 - 20:13

Du ska inte skämmas, han får skämmas för sig själv och sitt beteende. Gör tvärtom, prata med din mamma och syrra, med en nära vän, kurator i skolan. Du behöver sätta ord på det jobbiga.

Pyret
tis, 2017-04-04 - 15:22

Fryser till lite ibland när du skriver och ångesten kommer tillbaka. Jag känner igen såå mkt! Inte bara att man har oro för alkoholen, utan att man måste kolla att han lever.
Min pappa har också alltid haft alkoholproblem. Jag kollar varje natt att ha lever, att han inte går upp för att ta sitt liv. Min pappa har hjärtproblem och äter mediciner som inte ska kombineras med alkohol. Ständigt beredd på att göra första hjälpen när jag är med honom.
Jag har heller aldrig konfronterat min pappa nykter, endast när han varit full och jag varit ledsen och arg. Liksom du är jag rädd att han ska ta sitt liv.
Vet inte om du har flyttat hemifrån än. Det hjälper väldigt mkt, för du slipper se problemen. Det är inte ditt ansvar. Hoppas att du kommer må bättre snart.

Dotter33
sön, 2017-04-30 - 10:36

Jal!
Jag känner igen mig så mycket i din historia. Jag är nu vuxen kvinna med egen familj. Men när jag var 18 år och bodde hemma var jag i samma sits.
Jag tror också att du ska försöka prata med din pappa när han är nykter. Du ska berätta vilka DINA känslor är, för känslor kan aldrig vara "fel", det är du som känner dem och det är du som kan förmedla dem till honom. Han måste dock inse och acceptera att han är alkoholist, det kanske tar tid. Jag hoppas att du kan nå honom! Stort lycka till!
Vill bara krama om dig och säga att allt blir bra, det kommer lösa sig för dig oavsett vad som händer. Du är i skiten just nu. Du har inte valt din pappa, men han har valt dig, du ska inte behöva må dåligt över hans drickande.

Och du, om du inte lyckas nå honom, var nöjd med att du försökte, och prata med någon annan! Få ut det du går och bär på. Han är trots allt vuxen och tar sina beslut själv. Det är inte ditt ansvar.