Hej! Jag är helt ny som medlem men har snokat runt här en hel del. Jag har haft en komplicerat förhållande till alkohol sen min debut i tidiga tonåren. Jag älskar helt enkelt att bli berusad.
Jag är idag runt 40 år och har försökt sluta många gånger. Som mest har jag haft uppehåll i ca 8 månader. Efter att jag fick mitt sista barn för 12 år sen så började jag öka på min konsumtion. Tillfällena blev fler och mängden ökade.

Jag har under det senaste året druckit ca 2 liter vin nästan varje kväll. I måndags drack jag senast. Började även med Campral i måndags och har varit nykter sen i tisdags. 6 dagar har jag alltså varit helt nykter!

Jag har lagt korten på bordet och berättat allt för mina arbetskollegor, barn, föräldrar och syskon. Dels för förståelse och stöd men också för att "stänga bakdörrar".

Ser fram mot att göra denna resa tillsammans med er här i forumet. Att läsa om era resor motiverar mig enormt till att fixa det här!

Hönapöna

...japp, tog återfall i måndags och tisdags. Fick ett enormt ångestpåslag under måndagen och panikångest under tisdagen. Slutade med ambulans och psykakuten.

Men jag ger inte upp! Fortsätter räkna mina dagar, 45 vita dagar (+3 svarta).

Kämpa på allesammans ❤

NyaMagnus

Hej!
Trist att det blev en dikeskörning men som föregående talare säger så är det bara till att hoppa upp på vägen och köra vidare. Att gräma sig över det som inte går att göra ogjort är ingen idé.

Nyfiken fråga: vet du vad som fick dig att välja återfall? Vill gärna lära mig om fallgropar som ligger framför mig.

Hönapöna

Ja vad som fick mig att välja återfall är nog en blandning av flera saker. Men den genomgripande röda tråden heter "vana". Jag är ju van att hantera känslor genom att dricka. Det kan vara i princip vilka känslor som helst. Men så var det också så att jag blev själv hemma vilket gjorde att jag "passade på".

Det var anledningen första dagen. Andra dagen var det för att bota ångesten som första dagen gav.

Men, det botade inga känslor alls. Mådde dåligt från första till sista glas. Anledningen till att jag inte kunde njuta av att bli berusad beror nog på att jag har bestämt mig för att sluta, det kändes bara fel. Lite som att äta stulet godis, smakar inte bra medan man äter det och ger en bitter eftersmak...

AlkoDHyperD

Var det att du drack som gav dig sån ångest? Panikångest? Har du haft det förut?
Finns bra hjälp mot det. Be om det om det är möjligt

Hönapöna

Ja det var att jag drack som gav mig ångest. Min man skällde ut mig vilket gjorde att jag fick panikångest. Jag var då själv och kunde inte hantera det.

Jo panikångest har jag fått några gånger. Jag har GAD (generaliserad ångest) så jag är väl en extra orolig person.

Hönapöna

Eller så kan det berott på (eller en blandning av allt) att jag ringde självmordslinjen som inte hade möjlighet att ta emot fler samtal som gjorde allt värre. Jag ringde därefter psykakuten och berättade om mina svarta tankar (eller skrek) men de hade också fullt upp och bad mig återkomma nästkommande dag. Jag hade ju redan panikångest och ringde för att jag egentligen inte vill skada mig och när jag då inte fick nån hjälp så blev ju ångesten ännu värre.

Hönapöna

Idag är det 7 veckor sen jag bestämde mig för att sluta dricka.

Under den tiden har jag tagit 3 återfall. Första gången blev det en kväll och andra gången blev det 2 kvällar i rad.

Det som är annorlunda mot när jag försökt sluta tidigare är att jag snabbt tagit mig ur återfallen och hoppat upp på hästen igen! Tidigare har ett återfall inte varit bara ett återfall utan då har jag börjat dricka på som förr igen.

Varför har jag lyckats bryta den här gången?

Tror dels att det beror på att jag nu kommit längre i min tankeprocess, jag tål inte alkohol! Dels tror jag att detta forum har ett finger med i spelet.

Jag har genom forumet lärt mig att ett återfall inte betyder att allt är förstört utan att det bara är att gå tillbaka till den stig jag bestämt mig för att ta!

En bra och vit måndag önskar jag er alla ❤

att sluta med alkoholen. Från att man mår dåligt av drickandet och inser att man dricker för mycket, att komma till insikt att man är alkoholist (eller har alkoholism) och kan acceptera det, sedan hela den mödosamma vägen med att försöka sluta, ofta med något/några återfall, för att slutligen försöka bevara nykterheten, försöka få den att vara hållbar.
Visst har du kommit långt i den processen Hönapöna, och du är på rätt väg.

Ja visst inverkar detta forumet positivt på de allra flesta som börjar använda det. Här får man stöd, råd och peppning av varmhjärtade människor med gedigna erfarenheter kring alkoholens destruktiva effekt. Som mulletant så vackert har beskrivit forumet: " det är som en varm yllefilt".
De allra flesta börjar tillfriskna och bli bättre när de använder forumet. För mig har det fungerat bra, och har varit ett bra alternativ i stället för AA.
Många här inne kör även med AA, och får då ett extra stöd där.

Ha en bra måndag du också Hönapöna

Hönapöna

Jo men visst är det så, en process helt enkelt. Men det ska gå!!!?

Hönapöna

Jag tycker inte att det har varit speciellt svårt heller. Det känns mer som att bryta en dålig vana. Känns också ovant i början att börja känna känslor och inte döva eller hantera dem på det destruktiva sätt som hjälpt (kortsiktigt) tidigare.

Ellan

Härligt att höra! Fortsätt på den banan.❤️
Ja konstigt nog är det en ny och väldigt ovan känsla att inte döva sina känslor.
Att leva livet på livets villkor och inte på mina. Det tog ett tag för mig... men det går och det är en sund sak. Ta hand om dig!
Kram Ellan

Malta

Vad härligt att läsa om framsteg och om all den pepp ni ger varandra ❤ Själv känner jag mig rätt ensam i min kamp. Mitt snart ex har aldrig godtagit mitt drickande, så jag började dricka i smyg, för jag tänkte att det ska han inte få bestämma över också. Sen gick det åt skogen. Jag kämpar på och tycker att jag har förändrat massor. Men jag har inte riktigt hittat rätt stöd. Har varit på AA flertalet gånger, men där är det så mycket snack om ens alkoholistiska hjärna och hur saker som varit jag ända sen barnsben stämplas som alkoholistiska beteenden (t ex att vara dålig på att höra av sig). Förlåt Hönapöna, tänkte inte kapa din tråd! Vad duktig du och ni andra är i ert kämpande!
Kram