Varje vecka inför helgen kommer han hem med en bag-in-box med vin och ställer i kylen och efter helgen är den slut. Jag tar ca 1 glas på fredag och lördag till kvällens middag. Ibland tar jag vatten istället. Resten åker ner i hans strupe på 2-3 dagar. Jag har flera gånger uppfattat att det tar slut otroligt fort och har konfronterat honom med detta, men allt förnekas och förklaras bort. Ofta blir jag beskylld att dricka mer, vilket jag inte gör. Det har känts alarmerande att vinet alltid tar slut så snabbt, olustigt och hans beteende har förändrats mycket under en lång tid. Allt från att talet och då i synnerhet vissa ljud och stavelser, han förändras i humöret när han dricker. Det blir mer svajigt och en obeskrivlig känsla av att nåt är fel och inte som det ska vara. Jag har under lång tid påtalat att han dricker för mycket men han förnekar det hela tiden. Jag har sagt att jag inte uppskattar det och att jag hör direkt när han druckit för det märks nr han pratar. Självklart är det jag som inbillar mig.
I julas spårade det ur och jag sa jag ifrån för femtielfte gången och fick honom att söka hjälp. Det blev några samtal hos en terapeut. Men jag märkte ingen större skillnad och det kändes som han undanhöll samtalen och berättade inget om det. I efterhand har jag nu fått veta att han inte pratat om det stora alkoholintaget. Han ansåg inte det så viktigt. Istället handlade samtalen om stress. Kan säkert vara bra men under tiden har drickandet fortsatt och snarare ökat och jag har inte förstått varför jag gått runt med en ständig känsla av att något är fel och att han beter sig annorlunda på ett konstigt sätt..
Av en ren tillfällighet såg jag att han hade en vinflaska i sin väska när jag letade efter en grej som kanske råkat ramla ner i hans väska. Hittade inte det jag letade efter utan istället en tetra vin som var tom och urdrucken. Det gick en kall kår genom kroppen och ett slag i magen. Jag hoppades på en naturlig förklaring. Men kände tydligt att något var fel. Jag sa inget då. men det gnagde verkligen. Jag konfronterade honom om det flera veckor senare.
Först förnekade han detta och påstod att jag var orsaken till att han hade tetra-flaskor med vin i sin väska för att jag tyckte de mjuka tetraflaskorna var fula och inte tillräckligt bra viner (något jag aldrig sagt) men han var kanske sugen på just den sorten någon gång. Dessutom var det bara vid ett enda tillfälle som det skett och det var flera månader sedan.
Jag ifrågasatte eftersom jag ett vinet i hans väska några veckor tidigare, inte flera månader sedan. ”Det kan eventuellt hänt någon mer gång”, säger han då. Jag frågade om han hade vin i sin väska jdå visste jag inte att de fanns där just nu. Till slut visar det sig att han har 2 stycken liter med tetra-vin som var tomma i sin väska. Jag bad honom visa mig dem vilket han gjorde. Kändes helt overkligt. Världen rammade kan man säga. Det fanns ingen naturlig förklaring, tvärtom. Samtidigt blev allt så mycket klarare. Många konstiga händelser, oförklarliga ljud som när en burk öppnas (utan att vi har några burkar hemma) och humör som skiftar och reagerar så konstigt på saker och ting. Men framför allt en stor stor känsla av svek och att han under så lång tid gått bakom ryggen på mig och trott att han aldrig skulle bli påkommen. Lura mig. Och vad mer är det jag inte vet? Vad är det i berättelsen som inte stämmer? Är det mer vin än han tillstår? Gör han andra saker bakom min rygg?
Han dricker i smyg och gömmer det hand dricker varje vecka. Han dricker i smyg i köket när han kommer hem från jobbet, när han tror ingen ser, framför tv-n, när han ska gå och lägga sig och liknande. Han bär med sig sina vinflaskor i jobbväskan till och från jobbet varje dag.
Under sängen hittade jag en påse med fler flaskor och burkar med den starkaste cidern. Jag ifrågasatte hela berättelsen som dukades upp för mig och den är långt ifrån komplett. Det fanns många tveksamheter och inget stämde till en början. Många samtal senare blev bilden lite mer klar. Så långt man nu kan komma med det. Detta har pågått över ett år bakom ryggen på mig och barnen.
Han får i sig en flaska vin om dagen. Overkliga mängder. Är han beroende då? Ja det måste man väl vara om man dessutom döljer sitt drickande.
Usch. Vad händer nu. Jag är förvirrad, känner mig maktlös och handlingsförlamad. Han har ett bra jobb, familj och utåt ett bra socialt liv. Just nu vill jag bara rädda mig själv och barnen från det här. Vill bara bort och skapa en ny tillvaro bort från svek och att aldrig kunna lita på någon igen. Fy bubblan för att slänga 15 år av relation i rännstenen.