Så länge jag minns har jag konsumerat alkohol måttligt men de senaste åren mer frekvent.
Jag har ett arbete som kräver att jag är högpresterande med många tuffa frågor och samspel med människor. Till detta så är jag en oerhörd känslomänniska (hsp) vilket gör att jag i alla dessa möten tar in mycket mer än vad jag borde. Grubblar, läser av undertoner stämmning, oro mm. Alkoholen hjälper mig att minimera detta, det känns lättare för stunden.
Samtidigt kan det vara så att framgång i arbetet kan förstärkas av ett rus man passar på att fira men likväl är ångesten där dagen efter.
Jag reser de senaste åren väldigt mycket och övernattar på hotell. Det har också utvecklat ett mönster hos mig som inte är gynnsamt. Har blivit legitimt att konsumera alkohol och det är dessutom lätt tillgängligt.
Jag har en underbar familj, prata ganska öppet med min partner. Där finns en oro. Inte dömande men en tydlig fråga om varför jag inte vill bli gammal tillsammans? Den frågan är ganska tuff att hantera.
Att jag kunnat hålla på som jag gör har nog att göra med att jag inte tålt så mycket fysiskt. Jag blir inte elak eller märkbart förändrad när jag dricker bara trött.
Det senaste året har mina problem eskalerat. Det blir som en “noja” tvång med alkoholen. Att parera/planera alkoholkonsumtionen och strategier för att hantera den fruktansvärda ångesten som kommer på morgonen. Den som får en att skämmas, bli nedstämd fysiskt illamående. Ofta är det då jag kommer på att nästa alkoholintag löser detta men det är en stund till dess för att klara arbetsdagen. Skamkänsla är en av de tuffaste känslorna som jag kan hantera. Alkoholen har hjälp mig igenom en hel del kvällar
Socialt och på jobbet drar jag mig undan senaste tiden. På jobbet måste jag dock socialisera därför får jag även kompensera vilket sliter men för stunden löses ut av alkoholen.
Till min inledande fråga om jag självmedicinerar? Klart jag gör, jag självmedicinerar mitt alkoholberoende. Det har blivit en spiral som jag varje gång jag dricker bekräftar. Jag vet att om jag inte dricker kommer jag sova bättre, jag kommer inte få ångest, jag kommer orka mer, jag kommer ta för mig mer aktiviteter istället för att sitta ner i soffan och dricka och därmed begränsa mig från möten med andra och ex. Bilkörning. Men framförallt mindre skam inför familjen och mig själv . Vill bara ta mig över spärren och glömma det rus jag uppskattar av alkoholen.
Med denna skrivning vill jag bara dela med mig lite av min resa. Missförstå mig inte min absoluta uppfattning är att alkohol är inte är en Medicin den skapar sjukdom som den sedan kortsiktigt själv kan läka med rus men långsiktigt absolut destruktiv för mig.
Jag skriver också för att jag imorgon skall starta en ny resa. Orkar faktiskt inte fundera på om jag lyckas eller inte men skall iallafall börja resa till en vitare tillvaro.
Må väl
Trött och sur (ett tag framöver)