Ligger på soffan med tårarna längs med kinderna och känner mig både naiv och ledsen. I rummet bredvid har jag stängt in honom, han som jag trodde att jag var på väg att skapa något fint med.
Vi hade setts några månader och han har för första stund varit öppen med mig att han haft alkoholproblem som han hanterat och att han aldrig skulle vilja försätta sig i den situationen igen. Han har sagt att han inte är beroende, att det inte är något problem för honom att dela en flaska vin med mig en lördagskväll. Han är öppen, charmig och nästan för bra för att vara sann. Tills ikväll. Vi skulle först ses och träna men sen hörde han av sig och sa att han hellre ville ses och ta ett glas och fira hans nya jobb. Jag såg då inget konstigt i det. Jag möter honom på en uteservering där han träffat två killar som han inte känt sen innan. Vi sitter och snackar med dom ett tag över en öl innan vi själva går vidare för ett glas på tu man hand. Jag står i baren och beställer varsitt glas till oss när han kommer fram och vill ha en jäger också, jag försöker invända att det är jobbdag imorgon men han beställer till slut en whiskey ändå. Vi går och sätter oss och han dricker i en takt som jag varken kan eller vill hålla. Jag känner inte alls igen honom i konversationen, han är ömsom väldigt kärleksfull, mer än vad som är "normalt" för det stadiet vi befinner oss. Säger att han älskar mig, vill att vi ska satsa på oss, är väldigt fysisk osv. För att i andra studen vara hård, säga att jag bara svamlar, att jag är lössläppt för att jag har haft en kk-relation tidigare osv. En Caroline ringer till hand mobil två gånger men han svarar varken henne eller mig när jag frågar vem hon är. När jag är på toaletten beställer han in ytterligare två glas. Jag har fortfarande kvar i mitt vinglas så han dricker båda själv. Jag försöker säga att det nog är bäst att vi åker hem nu. Så vi lämnar stället och hoppar in i en taxi för att åka hem till mig. Efter några kvarter börjar han hojta att taxin ska stanna och att jag får åka hem själv. Jag frågar varför inte han ska med men han säger bara att jag får åka själv. Jag försöker med att vi alltid sagt att vi ska vara ärliga med varandra, men han vägrar svara. Han hoppar ur taxin och jag betalar och kommer ut till honom. Han säger att han inte mår bra, att van druckit för mycket och bara vill ta in på hotell, vara själv och sova i två dygn. Jag säger att jag inte kan lämna honom såhär och försöker få honom att följa med honom hem så att han kan sova hos mig. Sådär tjafsar vi fram och tillbaka ett bra tag innan han till slut ger med sig och följer med mig i en ny taxi. Där han är dryg mot taxichauffören och beter sig allmänt otrevligt. Vi kommer in i lägenheten och han går på toaletten medan jag häller upp ett stort glas vatten till både honom och mig. Han kommer ut från toaletten, ler gulligt och frågar om vi inte kan sätta på lite musik och ta varsitt glas vin. Jag säger att han inte ska dricka mer, att han själv sa att han var för full. Men till slut lyckas han övertala mig. Men jag ser också att han inte lyckats knäppa alla knappar i gylfen. Vi sätter oss i soffan med varsitt glas. Caroline ringer igen, säkert tio gånger, och jag frågar återigen vem hon är. Han svarar inte men bli irriterad på mig för att jag tror att han bedrar mig. Jag börjar gråta och han säger att jag är egoistisk. Han blir även fruktansvärt upprörd på mig när jag skojar om att en raggarlåt är hans favoritlåt. Hur kan du bara tro något sånt om mig är hans replik. Det hela slutar med att han går och lägger sig i sängen och däckar. Jag bäddar åt mig på soffan. Hur skulle jag agerat under kvällen? Och vad gör jag nu?