av Poetrym

Så hejsan på er eldsjälar.
Jag har knepat o knåpat länge på att dela lite från min egen vy o antar att det var tid för det nu.

Jag och relationen jag lyckats skapa med min alkohol är nog ett lysande exemplar på vad samhället talar och benämner som alkoholist
(Kanske hade min moder även hon hållt med i det om hon inte lidit av att vara en mycket självupptagen kvinna)

Jag dricker(tror jag) gentemot min längd och vikt rätt MYCKET ,mellan varven - inte alltid. Men jag har efter att läst in mig lite på "riktlinjerna" ganska enkelt kunnat summera att ja.. Mycket , mellan varven, det är de.
Min fina förmåga att trots mängd endå kunna bete mig väldigt sansat o "okej" kanske inte riktigt är till min fördel ur sunda synvinklar.

Jag har funderat på det här med hur mycket man tål och förbränningen..
Jag är 170 cm lång, väger 61 kg (är kvinna)

En dag (oftast räknat från lunchtid fram till 01.00) o om jag låtit min alkoholist sida glänsa ända ut i fingerspetsarna så har jag ungefärligt fått i mig :

2- 2,5 flaskor rött vin 14%
3-5 st 50/50 sprit drinkar
Antagligen 1-2 lite svagare sprit drinkar
Antagligen nått rött glas till som jag ev finner halv fullt i fönsterbrädan morgonen efter.

(Värt att tillägga är att mina vin glas är fyllda till höjden.. inte sådär elegant bara halv fulla.)

Dock så föredrar jag vin så "i snitt" dricker jag
Fredag och lördag 1 bag in box rött , o finner ibland o ibland inte lite av det röda flytande kvar i boxen som jag då kör i mig under söndagen.

Jag känner GIVETVIS av fyllan, men jag mår aldrig  (läs aldrig !) Dåligt.
Jag mår heller rätt sällan så pass dåligt som jag kanske borde , dagen efter. O blåser jag så visar sig mätaren väldigt tidigt noll morgonen efter.
Är eran förbränning ungefärligt likadan som min?

Jag är egen företagare så för mig är det ju livs viktigt att vardagen går ihop (såklart lika för alla egentligen men jag kan inte riktigt "ringa in mig sjuk på jobbet" om jag vill att saker ska kunna fungera i min verksamhet)

På helgen däremot så kan jag dricka o jobba med mycket hemifrån o där har alkoholen en stor roll, jag orkar o kommer igång å tycker att livet känns för jäkla härligt..

Jag har haft en ganska avancerad relation innan då jag druckit 4-5 dagar i veckan  (när jag var anställd) har väl nu lagt om antalet dagar till endast helger istället o har börjat träna rätt mycket för att försöka hålla mig så under veckodagarna..

Semestertider däremot har alltid varit varje dags drickande (dock inte als i samma mängder)

Jag associerar alkohol o sex väldigt mycket (lever i en relation så enbart sex i relationen)
Men fullkomligt älskar att dricka sprit o ligga en hel helg om det finns tid till det..
Föredrar även då att lyssna på mörk rätt så destruktiv musik o tror att detta är ett beteende jag håller på med efter övergrepp som barn samt även en våldtäkt i tonåren o en annan relation med fysisk misshandel.
Jag har ganska nyligen börjat undra lite över mig själv o mitt beteende o det finns mycket att nysta sig fram i .

Det här blev osammanhängande och inte riktigt som jag hade målat upp det men, här är jag från och med nu en del av forumet.

Vi får väl se hur det ter sig.
Förändra mitt drickande är iallafall aktuellt, likväl också en önskan att förstå mig själv någonstans också - så att skriva är en god början.

Anonym15366
tis, 2017-04-25 - 08:57

Jag är ny för andra gången här. Men säger välkommen! Här får man ett fantastiskt stöd av underbara människor! Sist höll jag mig nykter i 56 dagar. Den här gången önskar jag förbli nykter.
Det låter som att du är mycket medveten om vad du dämpar med ditt drickande. Vi alla dämpar nog de där känslorna av sanning som vill upp till ytan. Vi måste våga vara i dem, vara ärliga. Här inne kan vi vara det. Kan vara skönt och ge ännu mer insikt genom att skriva av sig. Jobbigaste tiden är början, sen blir man förälskad i nyktra livet, sen kommer en tid då man inbillar sig att man inte har problem eftersom man faktiskt hållit sig nykter. Så var det för mig.
Då gäller det att fortsätta skriva, bestämma sig om och om igen!
Berätta hur det går och hur du mår!
?

Poetrym
tis, 2017-04-25 - 16:12

Till dina 56 dagar (jag har aldrig varit i närheten av såpass lång tid)

Har du fler försök till att sluta sedan innan eller var det ditt första , o nu ditt andra?

Ja det stämmer det där med sanningar som vill träda fram , har under hela mitt vuxna liv bedövat mig på olika sätt, alkoholen har dock blivit den som hållt sig kvar - ett bättre dåligt alternativ , har jag nog resonerat.

Idag känns det bra för min del, är det vanlig vardag så går det oftast väldigt bra att inte lägga så mycket vikt vid alkohol. Jag måste hålla den på avstånd för annars vet jag att det går ut över jobbet.

Jag hade INTE den "disciplinen" innan jag startade mitt företag.. då jäklar kunde man kalla mig för alkohol hysterisk. Jag förstår egentligen inte själv hur det nu kan kännas så "well fine, de blir ju fredag till slut den här veckan också " o att jag sen nöjer mig med det, o hivar fram vinet - men inte förens på fredag.

Jag är övertygad för min egen del, att jag är huvudsakligen sjukt beroende psykiskt. Det är inte rimligt annars hur jag kunnat bryta mitt mönster (som höll på i många år likadant )

Ellan
tis, 2017-04-25 - 19:27

Skulle kunna beskriva min beroendepersonlighet. Hej förresten och välkommen hit.❤️ Mitt drickande såg länge ut som ditt, dvs all in på helgen. Efter några år gled det över på vardagarna för att till sist bli väldigt ofta. Jag känner igen känslan du beskriver att på fredag är det dags... Att ha förmågan att bara vara hemma en vardagkväll utan att något hände ex träning, kunde jag inte.
Jag tror att det är vanligt att vi dricker för att döva något. Det visste jag inte då men då jag var i intrrnatbehandling grävde jag fram tunga saker som jag behövde bearbeta. Övergrepp och väldtäkt är otroligt tunga bitar. Har du bearbetat detta i någon form. Det tog mig två månader att närma mig min skit rent känslomässigt men när jag väl tog itu med skiten släppte något. Det har hjälpt mig. Att bara sluta dricka utan att se på sig själv djupare än så kanske fungerar för några. För mig hade det inte gått. Jag försökte själv under ett par år och det blev bara värre. Min beroendepersonlighet är ingen trevlig typ. Destruktiv, egoistisk, manipulativ och elak. Så långt ifrån den friska sidan av mig som det går. Jag har snart 13 mån nykterhet och är så tacksam att jag hittade än väg ur skiten.
Ta hand om dig!❤️
Kram!

Anonym15366
tis, 2017-04-25 - 21:09

Det här är 2:a gången jag slutar med a sen jag insåg att jag är alkoholist (är jag det? tänker jag fortf.)
Avundas och unnar de som fixat så länge som Ellans snart 13 månader! Å vilken lycka.
Det som fick mig att falla sist var att jag trodde problemet var borta. Att jag kunde ta ett glas vin. Men det där enda vinglaset ger aldrig mer tillfredsställelse nog. Tar man ett är det kört. Man måste vara medveten om det. Och välja. Vi reste på semester och klart jag skulle ta ett glas?
Då var det kört. Jag gav upp, slutade läsa och skriva här. Skämdes att krypa tillbaka. Men igår gjorde jag det. Med lite mer kunskap om hur jag funkar gällande a. Så mitt tips är att läsa/skriva här dagligen. Inte tro att man kan ta ett glas vin.
Kämpa!?

Poetrym
ons, 2017-04-26 - 11:04

Hej till dig också, tack för ditt svar!
Exakt, jag är en expert på att döva o kväva minnen och känslor. Där jag står idag är trots allt en stor förändring till det bättre men jag förstår ju, att kroppen inte förmår precis hur mycket som helst .. o den minns, det man utsätter den för.
Så , även nu om jag inte dricker varje dag eller tar andra droger så är mitt nuläge inte hållbart..

Du frågar om jag bearbetat mina trauman och upplevelser , jag har gått i KBT men den avbröt jag innan det hjälpte något. Jag har lagt locket på liksom, intalat mig själv att livet går väl vidare.
Men det gör ju bevisligen inte det.

Tror ju , liksom du också talar för är just att ta itu med kärnan till ens onda.
Men det är så mycket och djupt rotat i mig.. Fick en dålig start i livet på många vis, o kanske har jag i vuxen ålder tyckt synd om mig och gottat i min fula offerkofta, det är så enkelt att göra så.
O då blir det enkelt att bedöva sig utan att ta till sig insikter.

Min pappa söp ihjäl sig när jag var 4, i samband med hans död blev jag placerad hos en kontaktfamilj och haft en mamma som inte förmått att vara mamma.
Det blev min start o den följande tiden blev allt annat en trygg och positiv, och tidig debut med alkohol o droger.

Det har varit kaos så länge inom mig och även runt omkring och inte förens de sista 3 åren har jag fått rätsida och iallafall tagit små steg i någorlunda rätt håll.

Har varit ätstörd sen 7 års ålder o är fortfarande samt haft ett självskade beteende , som jag trodde jag vunnit över men som jag på en fylla för 3 månader sen insåg lever kvar.
Skärde sönder hela mitt lår och blod var överallt inne i badrummet, tappade fattningen helt och blev rädd för mig själv ordentligt.

Min sambo var hemma men låg och sov o i någon form av sans sprang jag gråtandes intill honom för att vakna dagen efter intorkad med blod mellan honom och lakanen.

Skämdes som aldrig förr... !
Detta har inte upprepats och innan denna händelse är det 2 år sedan jag gjorde något liknande.

Så, det är mycket känslor som behöver träda fram, men jag har inte tid känns det som. (Naivt och dumt att tänka så)
Men det egna företaget är väldigt svårt att lägga åt sidan , just nu. Jag vet inte hur jag skulle klara mig ekonomiskt om jag tar tag i allt det här nu. Jag skulle antagligen behöva bli sjukskriven Isåfall och det är så olägligt det nånsin kan bli just nu. Har varit sjukskriven 2 års tid för länge sen och det enda jag minns är all väntan .. på remisser och läkare , som sedan endå byts ut till någon annan läkare, som i sin tur också vill att man ska prata om varför man önskar hjälp .. en enda röra av allting o känslan att mm inte kommer någonstans.

Kram Ellan , förlåt för mina röriga svar.