Flyttar mitt inlägg hit istället.

Jag är ny här och jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag har ett bra jobb, världens bästa sambo och familj ändå blir livet så tufft. Jag dricker inte jätteofta men när jag gör det slutar det ALLTID på samma sätt. Ett exempel är senast från den här helgen, satt hemma och hade tjejmiddag, jag hade inte tänkt dricka mer än 2-3 glas vin. Det hela slutade med att några fler kompisar dök upp och att vi sedan gick ut. Jag drack säkert 10 glas vin och det slutade som det alltid gör, tuppade mer eller mindre av och kommer knappt ihåg nånting. Såhär blir det varje gång och jag är så rädd att det ska börja visa konsekvenser nu. Ibland orkar jag inte gå till jobbet på måndagen efter en fredags eller lördags alkoholäventyr. Jag både säger och gör pinsamma saker men aldrig gått så långt som otrohet, vilket är tur för min sambo är det bästa jag har.
Idag är som det alltid är efter en helg med för mycket vin... ligger hemma och orkar inte gå till jobbet... Det är ett under att min sambo har orkat med mig under allt det här. Min största skräck är att han lämnar mig då vet jag inte var jag tar vägen. Behöver prata med nån i liknande situation.. Det räcker nu, jag har bestämt mig att sluta dricka helt, det är även den rekommendation jag fått av psyk. jag gått till.. någon som känner igen det jag beskriver?

Bedrövadsambo

Läs igenom inläggen i det här forumet så ska du se att många känner igen sig. Viktigast är att verkligen bestämma sig, och det verkar du ha gjort. Sen behöver du utforma strategier för att stå emot suget och vanans makt. Och ta en dag i taget. Kämpa!

Strumpan1

Tack så mycket. Jag vet knappt ut eller in, behöver få höra av nån att jag inte är ensam. Jag orkar inte ens ta mig upp ur sängen idag...

Ellan

Hej,
Du är långt ifrån ensam.❤️ Ångesten och skammen är vidrig men den känslan kan oxå bli din drivkraft. Göra allt för att inte hamna där igen.
Jag är lyckligt gift och har barn, utbildning, jobb, hus mm men jag är oxå alkoholist. Jag fick värre och värre konsekvenser av mitt drickande så det slutade som det gjorde. Idag är jag nykter och känner mig fri från ångest och oftast från skammen. Den dyker upp ibland dock... Jag har en kort liten tråd under Det vidare Livet, Äntligen Fri.
Att sluta helt är ju det bästa men det är inte alltid så lätt som det låter. Vad kan du göra, tror du, för att inte hamna där igen?
Styrkekram!

Strumpan1

Tack för ditt svar Ellan, det värmer. Jag har slutat dricka i perioder så jag vet ju att jag klarar det men sen på något vänster kommer det ett tillfälle jag inte kan avstå, som i helgen. Jag både sa och gjorde massa konstiga saker som inte är alls jag. Som tur var hade jag en vän som inte var lika full som satte stopp för dumheterna men det kommer jag ju såklart inte ihåg utan det har vännen berättat i efterhand.

Vad har ditt drickande haft för konsekvenser? Det låter ju som vi har en liknande situation med man, bra jobb osv osv. Jag vill bara inte förlora min man, det är det värsta jag kan tänka mig. Han vet om all min problematik och ställer upp gång på gång men jag är så rädd att han en dag tröttnar.

Stor kram till dig

Ellan

skulle bli en lååång lista om jag skrev ned allla konsekvenser.?
Men till en början var det mest de vanligare minnesluckor, ångest, till att mot slutet vara sårade och förtvivlade anhöriga (man och barn), en natt på psyk m 4,1 i promille, sjukskrivning från jobbet, isolering från mitt sociala liv, slutade träna, + 20 kg på två år, återställare för att stå ut m ångesten, ja listan kan göras lång. Att jag gjort mig själv så illa och hur det kunde bli som det blev är tankar som dyker upp men mitt fokus har under mitt första år varit att må bra igen, nykterheten och hela relationen till min man och mina barn. Jag blev sjukskriven för utmattning för några år sedan och då eskalerade ångesten och drickandet.
Ibland är det bra för mig att påminna mig om hur det faktiskt såg ut. Så tack för frågan.❤️

Alleballealle

Låter jobbigt. Jag har liknande problem och går redan runt och är orolig inför Valborg.
Får känsloutbrott och minns ofta väldigt lite. Någon som har ett tips på hur konsumeringen inte ska gå överstyr?

Strumpan1

Ellan: tack för att du delar med dig, det hjälper att höra att man inte är ensam.

Alleballealle: Jag kommer att avstå helt, förhoppningsvis resten av mitt liv. Jag har klarat det förut, kan jag så kan du! Vill du sluta dricka helt? Jag dricker ju inte så ofta, någon gång i månaden men det eskalerade varje gång. Nu för att inte skada mitt helt fantastiska förhållande till min man så är det dags att lägga ner nu (säkert lättare sagt än gjort) men bara tanken på att sluta dricka och att slippa uppleva denna ångest känns så jäkla befriande rent ut sagt. Men hur tänker du inför valborg? Ska du verkligen dricka? Har du samma problem som jag fick?

Strumpan1

Det känns bättre idag, jag ska försöka masa mig iväg till jobbet imorgon. Jag förstår ju nånstans att det är lika bra att komma igång och inte ligga hemma och tycka synd om mig själv även om det är det man vill...

Det som är det stora problemet är dock att ångesten över att jag går runt och tror att alla på jobbet, alla man möter ute vet vad man gjorde/hur man betedde sig i helgen... den biten av ångesten försvinner inte, jag blir galen!

Ellan

Ja skammen och ångesten smyger på på olika vis. Så levde jag väldigt länge och det tar otroligt mycket energi och ork. Att gå omkring med en oroskänsla i magen hela tiden. Tror du innerst inne att någon på ditt arbete vet eller ligger känslan hos dig? Ångesten kommer att lätta ju längre tiden går. Jag skrev i en annan tråd; tiden är din bästa vän! Och så känner jag att det är ångesten lättar det gäller bara att inte göra om samma resa igen. Det är den stora utmaningen. Har du någon strategi att hålla dig till?
Något jag har fått fokusera på är att fokusera mer på mig och mitt och inte lägga så mycket tid på vad andra tänker. Det får vara kvar hos dem.
Kram!❤️

Jocke1987

Du klarar det.

Vi gör det tillsammans❤

Har själv kommit fram till att folk får tycka och tänka vad dom vill.

Det är dom som är närmast, familj, vänner som är viktigast.

Och en själv såklart

Strumpan1

Ellan: nej det är ingen på jobbet som vet, det är en känsla jag själv skapar. Det blev ju som jag visste innerst inne att gå till jobbet och få in vardagen igen skulle hjälpa. Jag försöker tänka såhär när jag går runt och inbillar mig att alla skulle veta om t.ex helgens händelser: jag vet ju ingenting om dem så varför skulle de veta allt om mig? Nej precis, ingen vet ett jäkla dugg. Världen kretsar trots allt inte kring mig och det var faktiskt riktigt skönt att komma till jobbet och allt är som vanligt. Och angående om jag har en strategi, njä inte direkt. Men eftersom jag och min man planerar och försökt skaffa barn är det min största drivkraft, jag är nästan helt säker på att aldrig mer dricka igen (jag gjorde ju det inte speciellt ofta men väl när det hände spårat det alltid ur). Att tänka på den ångest som de här händelserna medför kommer hjälpa mig långt, jag vill ALDRIG mer må som jag gjort de här dagarna. Det blir inget mer a, så är det bara.

Jocke1987: du kommer också klara det. Jag har klarat det flera gånger förut och sedan i nån tro att "Nä men nu är jag så förståndig att jag kan ta 2-3 glas" men icke, samma kaos varje gång. Nu kör vi och vi får stötta varandra ❤

slutanu

Känner så väl igen det där med att man har ångest och att det känns som om " alla" vet. Arbetskompisar, grannar, folk jag möter i affären.... När jag är bakis efter en karatefylla blir jag nästan folkskygg, tycker att alla tittar på mig och vet hur jag varit under helgen. Och då är jag ändå en skapligt social person annars... Nej, det är inte värt att dricka helt enkelt. Så bra att du tagit beslut om att låta bli!

Strumpan1

som du, man vill knappt gå ut efter bakfyllan men är social och "normal" annars. Men nu är jag tillbaka på jobbet och känner mig hyfsat okej iallafall. Hur mår du vet ej vem och Jocke1987 idag? Kämpa på ❤

Jocke1987

Bra att du känner dig bättre.

Jodå det går framåt har hållt mig från drickat och det känns bra, har dock inte varit med om några större prövningar, är många 30-års fester i år man får tacka nej till eller se hur man klarar.
Ångesten sitter såklart i efter allt som hänt, men ska på familjerådgivning på 2 veckor så hoppas man kan få fram och pratat om mycket då. Känns skrämmande men ändå bra.

Har somsagt haft svårt att prata med sambon om allt då det bara blir så ledsamt och jobbigt, förstår att hon har svårt att ta in hela situationen och är enormt besviken, fattas bara annat, men hoppas verkligen att allt kan lösa sig nu när man väl bestämt sig och är på rätt väg.

slutanu

Jo, jag mår helt okej. Dag 5 utan alkohol nu och jag är fast besluten om att det ska bli MÅNGA fler.

Skönt att du mår bättre ❤

Strumpan1

Jocke1987: Jag vet precis. Jag fyllde själv 30 i år och har således många kompisar som också gör det, jag kommer utsättas för samma prövningar som du med andra ord. Klarade mig bra på min egen 30-årsfest utan en droppe men så fick jag en riktig karatefylla förra helgen, den fick mig att inse att det finns annat som är värt mer än att dricka och låta det förstöra för en. Hoppas det går bra för er på familjerådgivningen, kämpa tillsammans! Jag tror ni grejar det även om hon är besviken nu, kan du bevisa att du klarar att sluta med alkohol. Jag hejar på dig. Jag har gått mycket till kbt-terapeut tidigare och jag rekommenderar alla att göra det, sjuk som frisk. Det har hjälpt mig massor tidigare och jag ska börja gå till henne igen. Nu är det helg, kan ju för många vara förknippat med alkohol... hur känner du inför det? Dags att sova, godnatt!

Vet ej vem: vad duktigt, SUPERBRA jobbat! You can do this! Stor kram ❤

Jocke1987

Jo ska ändå bli skönt att försöka prata ut om allt,men svårt då jag har försökt dölja att jag har problem med alkohol för henne, hon har väl ändå märkt det och nämnt det någon gång men hon har nog inte insett hur stora problemet egentligen är.

Har fundetar på terapeut eller kutator för min del också ska kolla på det.

Ny helg nu ja. Försöker att hitta på grejer med barnen och idag ska iväg på kalas dessutom. Middag senare hos brorsan där blir man ju bjuden på A det vet jag.
Jag sa åt sambon att barnen ska med och jag kör. Då kan jag ju inte dricka.
Hur mycket jag än skulle vilja☺
Har inte köpt hem alkohol heller så finns inget att dricka.

Känns bra, känner mig pigg, känner mig bestämd att klara av det här.

Ny dag nya möjligheter.

Kram❤

Jocke1987

Hej.

Har haft en bra ledig helg med barnen, har joxat på ute och hunnit med att vara på några kalas. Kvällarna har lyxats till med påskmust, chips och godis.

Kom till insikt om en sak att man ofta tagit sig en burk eller några för att koppla av men är mycket skönare att verkligen göra och vara med på saker och bli naturligt trött och avkopplad.

Har tidigare haft lite svårt att somna om man inte tagit någon burk men nu kan jag faktiskt bli trött som vanligt . Tvingade mig dock att sitta uppe och kika lite nhl igårkväll men det var riktigt segt☺ kanske har/hade lite mer problem än vad jag först trodde.
Men än så länge känns det så bra.
Kämpar för mig själv, och familjen är mig själv, mår dom bra känner jag mig bra.

Hur går det för er?

Strumpan1

att det går bra för dig Jocke1987. Jag har inte heller druckit sen den helgen för tre veckor sedan då det verkligen gick åt skogen. Jag känner ingen sug alls för varken fest eller alkohol, det är så himla befriande att göra annat och må bra av andra saker. Det är heller nu inget alternativ att dricka eftersom jag och min sambo nu planerar en liten bebis :)