Igår skulle jag till jobbet och sa att jag blir sen - dvs kommer mitt i natten. Då sa han att då är jag full.
Kom hem vid 3-tiden och han sov så klart i soffan. 7 starköl och 4 dl punsch...
Idag blir jag lite förvirrad... hans badhandduk är spårlöst försvunnen. Har han spytt o torkat upp det med den? Han är otroligt lat och använder konstiga saker istället för att tex använda skurtrasa osv... så det förvånar mig inte. Detta är första gången det händer.

Nån som varit med om något liknande?

/Krusbärspaj

Bedrövadsambo

Jag tycker att du rätt ut ska fråga din man var han gjort av handduken. Utgå sen från hans svar. Och sluta se mellan fingrarna. Konfrontera honom. Och sen är förstås huvudfrågan till dig - vill du leva så här?

Krusbärspaj

Inget spår av handduken... Ska avvakta o se vad som hänt med den. Den kanske kommer fram och är tvättad... eller så har den flyttat hemifrån för alltid.

Igår var det tydligen fest... Han hade köpt en platta öl i fredags, hällde i sig 7 i förrgår och igår blev det visst 16 öl och resten av punschen...

Har provat att säga till honom att jag är orolig för hans drickande och att han måste söka hjälp.
Han uppvisar alla de symptomen för alkis som man läser om här i forumet. Tack för att ni finns och beskriver hur era alkisar gör. Han tycker jag tjatar - trots jag är orolig och försöker få honom att fatta att han dricker för mycket. Har lagt fram lappar/visitkort till AA och sånt... o då tjatar jag!!!
Det är mitt fel att han dricker. Han känner sig inte fri. Vi båda jobbar skift - men han har lite annorlunda hur han jobbar. Jag har bara lediga dagar ibland och då kanske bara en dag... så jag bad honom förut att inte göra saker "på min dag"... Och då troligen känner han sig inte fri... för han "måste kolla med mig" när jag har ledig dag... Åh va jobbigt då! Han har ju resten av sina lediga dagar (flera efter varandra - ca 4-5 dagar)... som han kan göra saker - tex möta vänner och hitta på något.
Men nu har han suttit hemma och supit och spelat dataspel hela tiden. Vänner ser han knappt. Ibland har han åkt iväg och träffa en nära släkting och ätit middag och pratat osv. Men jag antar att han spelar "duktig" då och sen åker han fort hem och super. Har märkt denna tendens också - att om han äntligen gör något - så vill han fort hem så han kan supa och spela.
Han gömmer ibland sina spritflaskor - men lämnar de tomma framme sen. För några år sedan så dolde han även de tomma och slängde dem när jag inte var hemma - eller tog med sig ut och slängde dem nån stans.

Jag misstänker att han supit rätt hårt mycket länge (funderat lite på hans synsätt ang alkohol och hans fåtal gånger saker han berättat för mig). Jag träffade honom för ca 5 år sedan. I början märkte jag ingenting av hans alkoholism... men när jag sov över hos honom så såg man hans papperspåse med tomma ölburkar... Den växte även fast han hade jobbat.... tyckte det var besynnerligt.. Vid något tillfälle så sa han att han börjar smygsupa... Nja... han söp nog ändå rätt mycket innan han började smygsupa som han sa...
Sen flyttade vi ihop (ja, otroligt korkat)...Nu ser jag hur mycket han dricker. Skriver upp i min almanacka.
Sedan hösten förra året har antalet öl ökat från ca 6-8 öl till 10-16 öl och det är mer whisky och punsch med i spelet...
Han röker och snusar mycket. Tex häromdagen så gick han ut 3 gånger till balkongen och rökte - på 15 min!!!

Jag är orolig för hans hälsa. Försöker ju hjälpa honom genom att få honom att inse att han har problem. Men ofta så vill han inte... en gång sa han att han inte kunde sluta själv... men nu om man säger till honom så bryr han inte sig och tycker jag är tjatig.
Hans lever måste ju vara på upphällningen nu... han hostar och har sig så hans lungor är väl helt sönderrökta... han kommer ju att dö snart om han inte slutar...

Jag har inte kommit så långt än men jag har börjat läsa här i forumet härom veckan... Den är jättebra. Får en massa igenkännings-känslor hela tiden... Men jag vill ju fortfarande "rädda honom"... Han är paranoid och vågar inte gå till doktorn för han tror att doktor kommer att ringa till hans jobb och "tjäna pengar" på att skvallra för chefen... Han kommer nog aldrig att gå till AA-möten för han tycker väl att han är bättre än dem där.
Det ironiska är - att han hatar fyllon - men han har ju blivit en själv - det inser han nog inte... Eller han vet nog - men det är ju mitt fel att han dricker tycker han...
Har sagt till honom att göra saker så han inte sitter hemma hela tiden, men det gör han inte. Ibland när vi båda är lediga så åker vi ut och gör vår hobby men det är ju bara vissa dagar. Enstaka gånger han har träffat nån kompis mitt på dagen eller eftermiddagen - men det är nog samma sak där - fort hem så han kan supa...

Bedrövadsambo

Strunta i vad han säger och gör. Lägg tid och energi på att komma fram till vad du vill göra. Du kan inte få honom att sluta dricka om han inte vill. Du får antingen stå ut eller lämna honom. Inget lätt beslut, som pest eller kolera. Men du ska lägga tid och kraft på att bestämma dig, inte på att kartlägga hans eskalerande drickande.

Att få någon sluta dricka som inte vill det är nästintill omöjligt. Din sambo måste ha en vilja och insikt att sluta. Kommer tyvärr inte att hjälpa. Du måste fundera på om du vill leva så här. Att lägga fram lappar till aa är ju en god tanke. Han har ju inte problem och behöver ju ingen hjälp.

Trollis

Hej krusbärspaj!
Vet precis vad du går igenom med din sambo. Men du är nog tvungen att inse att det finns verkligen ingenting Du kan göra åt hans alkoholintag. Jag lämnar min sambo om en månad efter 8 år tillsammans, så tungt å sorgligt. Har egentligen inget annat val om jag vill leva ett liv som är Mitt. Som medberoende sätter man sig själv åt sidan å anpassar i stort sett hela livet efter partnern.
Det kommer stegvis, helt plötsligt vet man inte längre vem man är, vad man vill osv. Försök att känna efter vad du egentligen vill med livet. Jag vet, det är svårt när det finns känslor med i bilden.
Men man offrar sig själv så man känner inget eget värde tillslut. Vi som lever med alkoholister blir oxå sjuka i vårt medberoende. Det är en hård verkligheten som gör fruktansvärt ont.
Min sambo har passerat alla gränser, för längesen egentligen, men det tar tid att fatta läget. Så för min del återstår att få ihop delarna som är jag, till en hel människa. Jag önskar dig all lycka till med vad som än händer ? Men försök sätta dig själv som nr 1
Kram