Hejsan.
Helt ny här. Varit inne och läst på en massa trådar. Igenkänningsfaktorn är ju enorm tyvärr.
Många liksom jag har inte problem med att man dricker varje dag, utan att när jag dricker så dricker jag tills jag stupar. Inget kan stoppa mig. Visst händer det att jag dricker "normalt", men det är alldeles för sällan.
Har provat att sluta dricka själv, med hjälp av tabletter, psykologer, samtalsterapi och vänner. Men det slutar alltid med att samma sak.
JAG ÄR INTE ALKOHOLIST! Jag dricker inte varje dag som alkoholister gör. Jag kan vara nykter i veckor utan problem, det kan inte en alkoholist. Det är klart jag kan ta en sup och några öl med grabbarna. Dom kan ju, då kan väl jag?
Men efter två dödsfyllor lörd/sönd, en besviken och arg fru, ångest så jag kräks så är det ändå faktum.
JAG ÄR EN ALKOHOLIST!
Jag kommer aldrig kunna ta nån öl med grabbarna. Jag kommer inte kunna ta öl/vin när jag fixar med maten innan gäster kommer.
Dom tankarna skrämmer mig mest i hela världen. Att inte få dricka och känna den härliga känslan av gemenskap och glädje det trots allt medför. Att vara den tråkiga som kör hem när festen just har "börjat".
Men innerst inne vet jag att inte har några alternativ om jag vill ha familjen kvar.
Hur gör ni andra för att inte ha ångest varje gång man ska bort och på fest? Vad har ni ersatt kicken som spriten ger med?
Förlåt för långt inlägg. Behövde skriva av mig.