Jag tillhör den kategorien som blir oerhört ensam när/om jag är nykter. Provar stundom att vara nykter ett par veckor. Visst, jag mår bra efter ett tag, men jag blir oerhört ensam. Tycker inte om att socialisera nykter. Kan lika gärna vara hemma då. Jodå, jag har provat att socialisera nykter och jag längtar bara hem till tryggheten. Vän av ordning hävdar att man skall utmana sina rädslor. I det har fallet handlar det inte så mycket om rädslor som av obekvämhet. Tycker helt enkelt inte om att vara ute bland folk nykter. Been there, done that.
För min del är det snarare värt att vara lite full ute bland folk. Så snart berusningsnivån blir för hög så går jag hem. Fortsätter gärna dricka hemma mol alena. Det är mindre bra. Men fortfarande värt det någonstans.
Är det värt det? Sannolikt är det så. I alla fall för egen del. Vilket givetvis går på tvärs med alla som kämpar med att sluta. Må hända finns det fler som har samma känsla? Jag vill inte sluta för då tar ensamheten över helt. Att vara ensam är värre än allt annat. Har testat från och till i 25 år.