Tredje gången gillt

Jag har som alkoholberoende, eller tydligare som alkoholist, tidigare haft två långa uppehåll från alkoholen. Första gången var uppehållet tre år, andra 16 år. I slutet på båda dessa uppehåll hade jag tankar kring att kunna börja dricka under ordnade former, alltså någon enstaka gång och då med rimliga mängder alkohol. Detta var förmodligen en slags längtan efter att slippa vara alkoholist, att istället få vara "normal" (vad nu det är). Bättre kanske att säga att man ville få uppleva att vara en icke-alkoholist. Självklart har detta inte fungerat annat än en kort tid i början. Sedan har det spårat ur med alldeles för mycket drickande.

Karaktären av mitt drickande är att jag är periodare. Och det beror på att jag dricker såpass våldsamt att jag inte orkar dricka hela tiden. Perioderna varar några veckor, med kvällsfyllor under vardagarna och rejäla fyllor på helgerna. Eftersom jag inte vill dricka byggs en kraftig ångest upp, som dämpas av alkoholen, men som släpps lös ungefär som när en fördämning brister när jag slutar dricka. Sedan mår man väldigt dåligt. Men man återhämtar sig långsamt, och får tillbaka självförtroende och styrka. Då kommer "suget" och längtan efter alkoholen, och man ramlar snart dit igen i en ny period.

De två långa uppehållen som jag skriver om i inledningen har båda föregåtts att ett kraftigt och negativt destruktivt drickande, som kan liknas vid ett nästan livshotande självskadebeteende med alkoholens hjälp. Ja, nästan som en längtan efter att få dö med alkoholens hjälp. Men när man överlever kommer abstinens och ångest av obeskrivlig styrka.

Nu har jag åter igen haft en period med drickande, där det till slut blev ett sånt här sjukt destruktivt drickande. Jag mår till följd av detta fruktansvärt dåligt.

Min stora önskan är nu att få kraft och styrka att för tredje gången bli fri från alkoholen. Och nu för gott.
Ja, jag vet att man inte ska sätta upp långsiktiga mål, utan ta en dag i taget.

Jag har flera gånger varit inne och läst på Alkoholhjälpen. Ett fantastiskt forum tycker jag. Så många nyttiga och tänkvärda saker är skrivna här.
Jag tar själv nu steget och börjar skriva här. Förhoppningsvis kan det vara en hjälp när suget så småningom kommer smygande.

Och en sak har jag förhoppningsvis redan bidragit med: Inte ens 16 års uppehåll kan ta bort alkoholistfasonerna ur kropp och hjärna.

Mvh
Pi31415

bommar någon boll ibland Vilja.

När det gäller mående och känslor, så mår jag mycket bra tack vare den långa nykterheten, och den underbara årstiden, men samtidigt är det mycket intensivt på jobbet vilket gör mig trött och sliten. Så tillståndet är väl att jag är en sliten men samtidigt välmående person nu. Ett slags schizofrent mående.

Hoppas att du kan njuta av dagen Vilja!

Jag startade dagen, med en för mig, ovanligt lång sovmorgon. Sedan en liten promenad i soluppgången.

I går efter en lång och alldeles för intensiv arbetsdag, gick jag till ett café och fikade. Det blev nybryggt kaffe och en jordgubbstårtbit.

Så de positiva sommarsakerna bollar jag tillbaka, soluppgångspromenad och jordgubbstårtbit.

Vet du vad som triggar din huvudvärk? Stress, trötthet, eller kommer den oavsett tillstånd?

Ha en fin dag Vilja!

PP

Själv inte inne så ofta och läser, och skrivandet blir det inte mycket med. Instämmer med Mulletant att dina inlägg är värdefulla. Har nu snart 3,5 år, men minns att din berättelse om återfall efter mycket lång tid gjorde stort intryck på mig. Nu har det gått så lång tid då minnet av eländet har nästan bleknat. Det är i sig en risk, så då gör det gott att dra sig till minnes. Önskar dig en fortsatt givande tillvaro i nykterhet.
//PP

Vill fråga dig Pi som har lång erfarenhet av nykterhet.. Hur ser suget ut för dig? Känns det mer i vissa situationer? Kan det komma plötsligt efter många år? osv. Jag kan känna vanmakt av att det aldrig går över.. Av att både sambon och jag kämpar.. Tror för egen del att mitt beroende är mer hanterbart men dras in i sambons sug? Vad har du har du för tankar kring detta? Kram

Jag trodde det skulle dröja mer än ett år, men redan efter 9-10 månader slutade sugen.

Är det första gången du har en längre nykterhet miss lyckad? Anledningen till frågan är det som bl.a. jag och PP dryftade lite kort i går. Detta att när man har en längre nykterhet så bleknar minnena av det hemska kring alkoholen. Då kan tankar och funderingar kring alkohol, ge en slags sug. Då gäller det att vara vaksam och hålla rätt på tankebanorna.
Sen är det säkert så också för din del, att dina sug (eller luriga tankar på A) orsakas av din partners alkoholproblem.

När jag läser dina inlägg och texter, så får jag uppfattningen att det inte är någon fara för din del. Du verkar ha vettiga tankar och ett sunt förnuft som gör att du kan ha rätt distans till hela A-problematiken. Håller du liv i de rätta tankebanorna så fortsätter de att vara ditt skydd.
Hittills har du gjort rätt för att bevara din nykterhet. Du har skaffat dig en nyttig erfarenhet. Som du kan ha fortsatt hjälp av.

Önskar dig en fin söndag, och kram tillbaka

det är första och troligen sista gången jag påbörjat min nykterhet. Har såklart tidigare tagit uppehåll men aldrig sagt att jag ska sluta helt. Jag tror också att min sambos sug påverkar mig. Konstigt vore det annars. När jag får problem i livet tar jag reda på all fakta som jag hittar, pratar med personer som haft samma bekymmer. Det är därför så bra med dig Pi och andra med längre erfarenhet av a-problem. Man behöver ju inte göra alla misstag själv utan ta lärdom av andras...Jag har snart 1.5 års nykterhet. Sugen är inte helt borta men har aldrig tänkt tanken på att dricka. Det känns riktigt bra att höra att sugen faktiskt kan försvinna helt... Kram

Det känns fint att höra. Vi hjälper varandra mot ett bättre och friskare liv. Läser nu en av AA,s böcker. Intressant att läsa som nykter. Jag har läst den när jag fortfarande drack. Finns en hel del bra saker i den. Har lite funderingar om att uppsöka AA-gruppen som finns närmast här. 3 mil att åka. Vi får se... Funderar på gruppen för att träffa liksinnade. Kram..

Gunda

Du ger mig styrka och hopp i mitt beroende och det var härlig läsning du delade med oss. Tack för att du gör det.
Läste åter igen dina svar till mig och jag måste hålla dem i minnet då jag har en sån här dag som jag har i dag.
Nykter men med sug och förstår inte varför ångesten har kastat sig över mig.
Tack för att du finns här för din och för våran skull.

Tack själv för att du skriver och delar med dig. Alla som delar med sig av råd, stöd och erfarenheter skapar denna varma väv som forumet utgör.

Att man får eller känner ångest en bit in i nykterheten kan ha flera orsaker, eller är en kombination av flera orsaker. En är sorgen och saknaden efter "vännen" alkohol, som en gång i tiden skänkte så mycket positivt. En annan är den som både du och Rövarkulan2 skriver om i hennes tråd, detta att man gjort sina nära, och andra människor, illa med sitt drickande. En tredje orsak är detta att man misshandlat sin kropp under många år med drickandet.
Saknaden efter alkoholen kan vi med sunda förnuftet bearbeta bort, när vi nu vet att alkoholen blev vår värsta fiende.
Närstående kan förhoppningsvis delvis förstå att det inte var våra sanna jag som de levde med under vårt missbruk, när dom ser oss tillfriskna från vår sjukdom.
En del skador kan våra tåliga kroppar reparera. Många av oss börjar också leva sundare när vi blir en nykter och äkta upplaga av oss själva. Bättre mat och mer motion ger även förutsättningar för bättre mående.

Det kan också vara bakomliggande orsaker, som t.ex. depression, som inte orsakats av alkoholen. Men med rätt hjälp är förhoppningsvis utsikterna fören fungerande behandling betydligt bättre utan alkoholen.

Vi har också de vanliga naturliga variationerna i måendet. Vissa dagar mår man bättre, vissa sämre. Men dessa naturliga svängningar märks inte så mycket när man omsluts av alkoholens bedövning eller tunga ångestfilt.

Slutligen, vanliga göromål i den grå vardagen kan vara mindre spännande att göra. Att t.ex. städa, tvätta och betala räkningar nykter kan vara ovant för en del.

När man är på toppar eller i dalar av måendet, är förrädiska tankar och sug närmare. Då gäller det att köra med konsekvenstänkande. Vad skulle det första glaset leda till?

Sammantaget mår man i genomsnitt betydligt bättre när man kommit en bit ut i nykterheten. När man når en stabil nykterhet klarar man de vanliga svängningarna i måendet på ett naturligt sätt.

Ha en bra dag

... vispgrädde!

Ja, ha-ha och förlåt, men jag ville skämta lite och kanske väcka någon halvsovande läsare.
Det är absolut ingen risk att jag får något återfall och börjar med fel sorts "procenthaltiga" drycker.
Jag är väldigt trygg och säker i nykterheten nu.

Det är så att jag har slarvat en hel del med LCHF-dieten de senaste veckorna och ätit för mycket sötsaker.
Nu var jag extra sötsugen, och botar det med lite vispgrädde. Gott, mättande och nyttigt.

Så, ingen fara. Hoppas ni tål lite skämt och skoj.

Önskar alla som läste detta en trevlig söndagseftermiddag. Sköt om er!

LenaNyman

Och du, vi som tänker på påssäntten - vi dricker förstås fyrtioprocentig vispgrädde. Bara gottis i den, inget äcklis. ;)

Tack för påhälsning i min tråd också! Kram på dig!

Anders 48

Bra lchf-snacks.....! Och gott! Det, samt babybellostar och nötter har stillat många (mat/socker-sug). Jag har själv kört/kör rätt så mycket lchf sedan cirka 3 år. Anledningen var att jag hade problem med magen - samt att det visade sig att jag har en veteallergi (ej glutenintolerant alltså). Jag slutade tvärt med bröd och socker från en dag till en annan - och jäklar vad kroppen reagerade starkt. Jag fick "abstinens" i form av ymniga svettningar - mest på ryggen och i handflatorna. Tyckte att jag tappade all kraft i musklerna.....Det gick över på drygt en vecka när kroppen "lärt" sig att hämta energin från annat än snabba kolhydrater. Sedan jag slutade att äta vetemjöl så funkar magen fantastiskt bra - och min "IBS" är som bortblåst. När jag har haft mina fyllerejs så blir det ju förutom alkohol en väldig massa socker helt plötsligt (öl) för kroppen - och det gör väl kanske abstinensen eter värre - när alkohol- och sockertillförseln stryps samtidigt?! Nu när jag inte dricker - och håller mig rätt strikt vad gäller kolhydrater så har jag sällan eller aldrig något som helst sug efter något sött. Ingen berg- och dalbana vad gäller blodsockret. Och tappade, av bara farten, cirka 8-10 kilo. En matchvikt som jag hållit sedan dess. Och ingen alkohol heller så klart.........

LCHF för mig också. Betydligt bättre mage, och viktnedgång. Jag har kört det i 1½ år c:a, men slarvat lite de senaste månaderna. Men jag kommer nog att göra så att jag kör striktare LCHF periodvis, och lite halvdant däremellan. Risken är väl annars att man tröttnar helt på LCHF-kosten. Dessutom är man ju periodare :)

Läste att du diskuterade sluta snusa i en annan tråd. Jag har varit storsnusare i över 40 år, och har inga planer på att sluta med det. Jag har snarare gjort tvärtom när det gäller nikotin; återupptagit piprökning som legat nere i över 20 år. Men jag betraktar det mer som hobby och avkoppling, att prova lite nya tobakssorter, och att kunna koppla av med ett pip-stopp ibland. Dessutom konsumerar jag mycket kaffe.

Nikotin och koffein är beroendeframkallande precis som alkohol. Men, det är inte sinnesförändrande och det släcker inte ut medvetandet. Jag ankrar inte eller tappar vettet efter en dosa snus, några muggar kaffe och några pip-stopp. Jag mår i stället bra och blir harmonisk.

Den stora, och livsnödvändiga förändringen i mitt liv, det är att leva utan alkoholen. Det har jag gjort i snart ett år nu. Övriga förändringar får komma i framtiden om jag anser det nödvändigt då. I nutiden mår jag bra med livet som det är.

konstnären

Tack snälla du för din hälsning till mig. Nu kravlar jag mig upp ur gropen igen och hoppas att det blir för gott. Du är en kämpe har följt dig hela tiden.
Kramar Konstnären