Hej!
Det är första gången jag skriver i detta forum.
Min förra man är alkoholist, med det menar jag att han dricker varje dag.
Jag försöker hålla honom ifrån mig och har lyckats med det.
Nu har han blivit uppsagd från lägenheten och måste flytta. Han har börja ringa till mig och jag fattar att han är illa ute och behöver någonstans att bo.
Jag är alldeles skakig och känner att jag inte vet om jag kan säga nej. För jag har bestämt själv för att helt sluta dricka, idag är fjärde dagen.Och han var orsaken att jag började dricka.

AliceAlice

Tänk på dig själv! Det är ditt X och du har inget ansvar för honom! Att han skulle bo med dig, varför??? tror inte att någon av er skulle må bra av det.

När han ringer, svara aldrig med en gång, be om betänketid, åtminstone om det är så att du funderar på att säga ja. När du får tänka så kommer du säkert till ett klokt svar och stå upp för det och dig själv!

Sätt dig själv och din egen nykterhet först, du är den viktigaste personen i ditt liv!!!

Mycket styrka och bra jobbat! :)

Bedrövadsambo

Du har verkligen ingen anledning att låta honom flytta in. Säg som det är. "Du har dåligt inflytande på mig och jag måste tänka på mig själv i första hand." Låt honom blir sur eller arg. Blockera honom i telefonen.

Kanelbullen

Det gör ont att separera sig och det är många stadier, detta är slutstadiet.
Men nu när jag skiljer mig från alkoholen så blir det samtidigt en skilsmässa från honom och jag tycker att han borde veta det, men det är ju jag som kapar banden och finner var mina gränser är och var hans är. Det är rätt så fantastiskt att finna sig själv igen.
Jsg börjar faktiskt ana att jag har en vilja och det är en kraft känsla.
Jag har blockerat honom på telefonen och det är som ni säger jag måste säga som det är.
Svårt att vara helt ensam bara.

MissC

Kan bara ge dig ett råd och det är tänk på dig och ditt bästa.
Min mamma har fastnat i alkohol och tablett missbruk bland annat för att hon tänkte på mannens bästa i alla lägen. Det har gått ut över mig och hennes barnbarn till den milda grad att jag har vart tvungen att kasta ut henne ur vårat liv. Än så länge så väljer hon inte oss alls utan bara accepterar att vi inte kommer att vara i hennes liv något mer. Hon styr inte något längre utan det gör det kemiska och mannen ifråga,kommer bli hennes död om det inte vänder snart!

Kanelbullen

Till miss c!

Jag tänkte bara svara från min egen uppväxt, hur min mamma var hon accepterade en man som skulle ha blivit utslängd. Gå härifrån och kom inte tillbaka! Skulle hon ha sagt! Hon tog ensam hand om oss och han stod bredvid och såg oss växa upp.Det var ingen alkohol inblandad, men väl psykisk ohälsa.
Det är väl ett mönster från barndomen. Att stå ut istället för att skilja sig! Eller stå på sig!
Det är modiga kvinnor som är ensamstående med barn.
Mina föräldrar var gifta hela livet och jag tror dom hadde varit lyckligare var för sig.