Hej!
Jag har precis blivit medlem i denna grupp på grund av att de senaste månaderna så har mitt drickande eskalerat.Det började när jag sa upp mig ifrån mitt jobb för att satsa på eget.I mitt företag så arbetar jag hemifrån i ett rum ute på gården.Detta var också min stora dröm.Slippa arbetsresorna,bestämma min egna arbetstid och arbeta med något som jag brinner för.Det gick bra till jag upptäckte att det var himla mysigt att sitta där inne och sippra på lite vin,arbeta med radion påslagen i bakgrunden.Helt ostört dessutom eftersom resten av familjen befinner sig inne i huset och går och lägger sig i tid.Nu har det spårat ut fullständigt.Jag sitter där inne var och varannan kväll.Och nu pratar vi inte sippra vin utan det är vindunkar som tar slut på två dygn.En vecka drack jag 6 dagar i sträck.Hur jag mådde? Ångest,trött hjärtklappning,skam.Hur jag har lyckats att ta mig ifrån arbetsrummet upp i säng utan att slå halvt ihjäl mig är en gåta.Ska tillägga att min man arbetar skift så han är inte hemma varje kväll.De kvällar han är hemma går han och lägger sig vid 21 medans jag "arbetar"sent.Tycker så synd om min familj som jag för bakom ljuset.Skam är vad jag känner.Men nu har jag fått NOG! Orkar inte med detta leverne längre.Det tar död på mig och mitt företag.Jag vill ha min livsglädje tilbaka.Vakna på morgnarna utan att undra hur sjutton jag kommit i säng.Sluta försöka lista ut om jag ringt någon under kvällen.Min Facebook har jag raderat eftersom jag skrivit där inne i fyllan.Skäms så förfärligt för jag vet att folk pratar.Men igår hade jag en helt nykter dag.Idag ska även den bli nykter har jag bestämt.Trött är jag på att hålla reda på vilket systembolag jag besökte senast.Varvar mellan 3 stycken för att de inte ska börja undra.Pinsamt att en vuxen kvinna på 46 år beter sig på detta sätt.Men som sagt,nu får det vara NOG!

Läs här inne. Det finns många i samma situation som du.
Och det går att kämpa sig igenom. Det är bara du som kan
bestämma hur ditt liv ska se ut.

Ville hälsa dig välkommen till denna del av nätet
Full av värme och medmänsklighet.

Kram

MM

Brynolf27

Det hade väl varit pinsamt om du bara fortsatt på samma sätt. Nu inser du att du har problem vilket ofta är första steget till bättring. Det svåra är att hålla fast vid insikten om att man har problem. Men det är bara till att kämpa på.

Jag/vi vet hur det känns med skuld och skam som ständiga följeslagare. Vi är många som klarat att bryta ett destruktivt leverne på olika sätt. det finns många trådar som kan tilltala dig. Massa tips och råd, och hur man kan känna, tänka, tillfriskna. Fundera på varför du dricker tycker jag är en bra början. Fysiskt beroende (hjärnan vill ha alkohol) eller döva, dämpa olika känslor. När vi vet varför vi har ett problem är det ofta lättare med åtgärder. Jag har också varvat mellan olika bolag och alltid låtsats att jag är som"normaldrickaren". Vilket jag inte är eftersom ett par glas inte är nog, utan en dunk, så det räcker ett par dagar på sin höjd.. Kram

Ågrenskan

Om du känner att du klarar det så prata med din man. Det är så mycket lättare att vara ärlig. Skammen och ångesten blir nog ännu värre om man smyger. Då kan ni också hjälpas åt tex att se till att inte ha alkohol hemma. Och försök att hitta strategier så att du inte kan åka förbi systembolaget. Om du behöver ta bilen dit kanske han kan ta nycklarna tex.
Jag är lika gammal som du och dricker tyvärr med min man och vi har precis börjat försöka ta tag i problemet tillsammans.
Och försök att läsa här mycket. Det hjälper till att påminna sig själv att man vill förändra sitt beteende.
Kram

LovaLee

Tack för ert varma välkomnande!
Jag kämpar på och tar en dag i taget.Jag har fallit dit en gång,men det ska inte knäcka mig.Idag kommer det bli ytterligare en nykter dag.Jag har gjort en planering för hur jag ska hantera dagarna fram till klockan 18 när systemet stänger.Eftersom jag arbetar hemifrån så har jag ju ingen arbetsgivare som håller mig fast.Efter 18 så kan jag andas ut.Kampen är över och jag klarade även denna dag.

Malta

Så bra att du tagit itu med A. Kämpar själv på och det blir lättare när omgivningen vet. Skammen var enorm när jag kom ut som A-missbrukare. Att vara kvinna, ev ha familj osv gör skammen extra påtaglig. Min värsta skam försvann till slut och idag nöjer jag mig med att jag gör så gott jag, kan efter omständigheterna. Jag anser inte att det ursäktar mig eller ger mig utrymme för mer missbruk. Tvärtom. När skammen var som störst, då drack jag också som mest. Det blev en enda svart sörja, som blev svår att göra något åt. Lycka till med ditt kämpande :) Så bra att du hittat hit!

AL

är så härlig att köpa. Mkt vin som räcker länge.... ehh nä...två kvällar max.
Jag säger som någon gjort tidigare....läs och skriv här inne...så får du stöd...oavsett om du är nykter eller försöker bli eller har trillat dit. Jag klarar mej just nu tack vare kloka människor här inne som ger mej feedback på allt.
Välkommen in i matchen du också !

LovaLee

Tack för ert stöd!
Igår så tog jag mod till mig och kontaktade vårdcentralen.Idag så fick jag ett besked att de snarast ska boka in mig hos en läkare.Det känns som en sten har fallit ifrån hjärtat.Denna skam som man bär på har gjort att man inte vågat innan.Jag vet inte var jag fick styrkan ifrån igår,men så glad att jag gjorde det.
Tack åter igen alla! Det känns så skönt att få skriva av sig hos folk som förstår på riktigt vad man går igenom.

Att söka hjälp. Det är många som behöver, men inte vågar.. Styrka, kraft och mod får man mer av under tillfriskningens gång. Självkänslan som ligger inbäddad i skam, skuld, och ångest, kommer fram. Det finns bara fördelar med alko-stopp. Kram..

Janne

Min situation är identisk med din. Fast jag jobbade hemma på dagtid och började dricka sprit (gin, Hendricks - man e inte alkis om man dricker kvalitet eller hur det nu var... :-)) så fort familjen gick till skola/jobb.

Jag åkte in till akuten en morgon efter att ha skakat och svettats i tre dagar. Ångesten när man drypande av svett vaknar efter 5 minuters sömn och hjärnan berättar att du fått totalt organhaveri* går inte att beskriva. På morgonen åkte jag till akuten och de tog allsköns med blodprov. Fick prata jättelänge med en läkare. Det bästa med hela det besöket var att INGEN av alla jag talade med fördömde mig, tvärtom - de hejade på mig och sade att det var mycket mycket bra att jag åkte dit.
På akuten fick jag ringa mitt barns mamma (delad vårdnad) och berätta med den största skam vad som hänt, hon svarade "Jag stöttar dig hela vägen". Det var som halva ångesten försvann direkt. Den som dömer en alkis hårdast är hon själv.

*Testerna visade lite förhöjda levervärden, men inget totalt organkollaps

LovaLee

Vad skönt att läsa.Man är ju lite orolig vad det är för läkare man ska träffa.Kommer man bli dömd?
Fast du har rätt.Den som dömer mig hårdast är jag själv.

LovaLee

Tack!
Jo,nu har jag bestämt mig.Jag vill leva ett nyktert liv.Trött på att vara bakis,seg,ångest,minnesluckor......