Jag vill bli fri från mitt vinpimplande. Förstå att jag är alkoholist och jag inte kan kontrollera det jag häller i mej. Känner mej så otroligt pinsam o mindre värd o dum i huvudet o allt negativt som finns.

AL

Fick precis inbjudan att hänga med på pub på lördag. Det känns inte alls lockande...jag gillar inte att dricka i grupp. Jag vill dricka ensam. Utan ögon. Då jag kan ta precis så många glas vin som jag vill...utan skam. Och då vet ingen om mitt beroende. Jag har kontrollen. Jag tror detta kallas för självförnekelse.

har visat sig vara en hållbar lösning. Läste precis kring alkoholforskning att försöka minska och kontrollera intaget av a inte gav önskat resultat. Hur har du tänkt AL? Tänker du sluta helt? Istället för att planera hur/när/om du kan dricka så planera hur du kan undvika det. Vilka triggers du har, fällor, umgänge osv. Varje dag utan alkohol är en vinst för dig, din kropp och själ. Kram..

AL

säg inte eoner av kraft...då ger jag upp redan nu...har liksom ingen kraft. Fast jag blir lite lugnare när du säger..trots bakslag fortsätter vi framåt...jag måste få misslyckas och prova igen annars har jag ingen chans.

AL

...önskat resultat låter som ngt definitivt och färdigt och det tror jag inte ngn kan uppnå utan en pågående process med sig själv. Precis som alla här inne håller på med. Dag 5 för mej är avklarad utan vin och jag har medvetet bestämt det även om det har känts "begränsat". Sociala fällor är inte svårt att tacka nej till. Tycker inte om att dricka i grupp. Jag själv och mitt självvalda behov av ensamhet och lugn och ro är den största fällan. Och det är ett stort problem.

AL

Nu är det en dag som känns svajig. Vet att det blir vin på jobbet. Inte mkt men tror att det kan bidra till ett besök på systemet. Och absolut...vilket underbar känsla att på åka hem å ta ett glas å se mitt favorit program. Fast ett glas blir absolut 1.5 flaska innan jag stupar i säng. Jag måste fokusera på den negativa känslan som kommer dagen efter. Kanske jag klarar mej idag. Kanske inte.

Om beroendet varit en sjukdom som diabetes, då hade du givetvis tagit ditt insulin och ätit rätt. Nu får du ju istället en kick av att vansköta dig... och får notan därefter. Ja, det är lurigt, minst sagt.

AL

att jag blev provocerad av Dionysas kommentar..... att jag får en kick av att vansköta mej... är det så vi ska se vårt förhållande till alkoholen? eller till missbruk överhuvudtaget? Nu behövs det kloka svar !

AlkoDHyperD

rent kemiskt är det faktiskt det som händer i hjärnan, d v s dopaminpåslaget - inte av självdestruktiviteten i sig utan av det man missbrukar, mat, träning, läkemedel, sex, spel, alkohol, mm
Hade beteendet inte gett belöning i någon form, även om det bara är kortsiktigt är det den omedelbara belöningen - kicken om du så vill - som vidmakthåller.
När det kommer till diabetes, där det krävs en aktiv handling för att behålla hälsan, fungerar det lite på samma sätt fast omvänt. En del människor är så trötta på sin sjukdom, eller kommer i kontakt med så mycket obehagliga känslor när de blir påminda om den att de stoppar huvudet i sanden istället och låter bli att mäta blodsocker och ta sitt insulin. Även detta är självdestruktivt och "belöningen" är den omedelbara lättnaden av att slippa "ha diabetes"...

AL

att ta "kicken" istället för att ta tag i det som triggar tycker jag hänger ihop med dagsform och omgivning. Vissa situationer gör att reptilhjärnan slår till och jag får tunnelseende. En panikartat situation som kräver allt att ta sig ur och då handlar det inte längre om ett logiskt resonemang och medvetna val. Det är inget försvar för att ta till bedövning men fullt förståeligt för den som varit där.

Man får väl knappast en kick av att missköta sig, men man missköter sig i och med sitt sökande efter belöningen, dopaminpåslaget, som bekant. Speciellt när det accelererat till ett missbruk. Inget att moralisera över, bara ett konstaterande. Andra sjukdomar, typ diabetes har ju inte den komplikationen, som bekant. Det är ju det som gör missbrukssjukdomen så djävulsk.

AlkoDHyperD

Kopplas reptilhjärnan in, både känslohjärnan och tänk-hjärnan är av. Svårt definiera känslor och agera långsiktigt då.
Det krävs något mindre stress för att endast tänk-hjärnan ska kopplas bort och känslohjärnan förtfarande vara på. Det är då man känner och snabbt agerar på känsla utan att tänka.
Utifrån den kunskapen kan man lätt dra slutsatsen stt en förutsättning för att kunna planera och välja långsiktigt, som man måste för att lära in nya beteenden, är att hitta sätt att lugna hela systemet och kartlägga (för att kunna förebygga) stressande situationer. Stress är extra farligt för oss nyktra alkoholister. Och med ADHD (som jag och säkert flera beroendepersoner med mig har) är sårbarheten för stress väldigt hög, hjärnan stressar sig själv dygnet runt

Nu pratar ni med en expert, dvs. mig som har både alkoholism och diabetes, ha ha.
Ärligt talat: för mig var det lättare att sluta med vin. Jag var medveten om mitt problem, tyckte att det var himla jobbigt att få massa problem, mognade till ett beslut, slutade (så klart var det tufft). Jag blev piggare och gladare, för att JAG hade kontrollen och bestämde.
Tre månader efteråt fick jag diagnos diabetes typ 2. Ingen i släkten är sjuk, jag är 40, hade BMI på 18,5 och har alltid tränat minst 4 gånger i veckan. Jag blev deprimerad, ledsen. Jag äter mina medicin, får världens jobbigaste biverkningar, äter noll godis, noll kakor och sånt, knappt frukt. Jag tränar 6 gånger i veckan, begränsar potatis, ris, pasta... Gick 4 kilo ner i vikt, orkar inte så mycket.
Jag skulle kunna få en dopamin kick av vin eller princess torta.
Jag ser ingen skillnad på dem två.
Men diabetes känns trots allt som jobbigare sjukdom, jag ser kakor på jobbet, Coop, överallt. Som tur har de inte vin på jobbet ;)

AlkoDHyperD

På ett sätt. Eftersom mat är nödvändigt för överlevnad. Finns överallt. Och för att man måste komma i kontakt med både lukt, smak och synintryck hela tiden. Hunger - särskilt hunger när kroppen tror att den svälter, som vid lågt blodsocker - triggar överlevnadsmekanismerna.
Meningen från min sida var inte att jämföra eller värdera missbruk kontra en kronisk sjukdom som kräver egenvård utan att förklara mekanismerna med positiv och negativ beteendeförstärkning och hur vi kan välja något som är destruktivt på lång sikt. Detta i syfte att skapa förståelse så att man kan minska självdömandet. Många ställer ju sig frågan "varför gör jag så här gång på gång fast jsg vet stt det inte är bra för mig?"
Och den positiva förstärkningen som blir av ett kraftigt dopaminpåslag är mycket stark, så är även den negativa förstärkningen att slippa ångest eller rädsla eftersom dessa känslor är starkt präglande på långtidskänslominnet
Mitt senaste inlägg strax ovanför var svar på ett tidigare - alltså inte Dionysas - angående hur man kan vara olika styrd av impulser under olika situationer eller tidpunkter.
Jag tycker det är intressant och bra att diskutera dessa mekanismer här, eftersom vi ofta dömer oss själva för våra beteenden. Icke-dömande och förståelse betyder inte att beteendet i sig är bra eller ursäktar det, utan förståelse möjliggör självmedkänsla vilket sänker stressnivåerna och gör det lättare stt tänka långsiktigt. Något vi alla, diabetiker såväl som alkoholister, är hjälpta av.
Kram

AL

Är det stressen som gör att jag dricker ? Hur kommer man ner på en lämplig stressnivå och hur vet man vilken stressnivå som är lämplig för just mej? Gjorde ett test igår och enlig den är jag nära utmattning. Men för mej är det normalt att må så här. Vad ska man leta efter...signaler ....innan reptilhjärnan slår till?

AlkoDHyperD

då du märker att du får ökad puls, ytligare andhämtning, drar upp axlarna, får svårt att samla tankarna, obehagskänslor, eller vad du själv upplever är signaler på stress för dig. Fundera sedan på vad i dessa situationer som triggade spänningen, eller påslaget. Det kan vara tankar, föreställningar, känslor, något som påminner om obehagliga erfarenheter, olika rädslor. Att inre eller yttre krav ör svåra att nå upp till, att man är splittrad mellan olika behov eller olika uppgifter. Stress kan handla om att ha för mycket att göra men också sådant som pågår i ens inre.
Om du gjort ett test kan de frågor du svarat på ge lite vägledning också.
Om du har möjlighet till samtalshjälp kan du tillsammans med en bra terapeut få hjälp med att utforska just dina sårbarheter och triggers och även hjälp med förhållningssätt.
Kram

den metoden lärde jag mig när jag deltog i den internetbaserade KBT-behandlingen mot missbruk. Notera, registrera hur man mår och i vilka sammanhang och lära av det; skaffa förhållningssätt. Det är som att rida in en unghäst..!

Fastän här på forumet är du förstås aldrig körd utan alltid välkommen tillbaka. Kampen ser ut så där.