av Kanelbullen

Hej!
Jag måste fråga er om en sak!
Jag har precis slutat med alkohol och skulle börja en behandling nästa vecka. Då säger försörjningsstödet att jag måste lämna in ett intyg på behandlingen, var och vad den syftar till och hur länge!?
Det hela slutar med att jag avbokar!
Ingen behandling. Inget intyg.
Hur kan en handläggare vara så himla dum!?
Kan hon verkligen kräva en sån här sak?

AlkoDHyperD
lör, 2017-05-20 - 08:10

Vore ju synd om du missar något som du kanske skulle vara hjälpt av. Och om det är så viktigt, skulle inte handläggaren kunna hjälpa dig att skaffa det intyget?
Förstår att du blev uppgiven och avbokade. Paragrafryttare är det värsta som finns.
Men den enda som mister något är du själv. Bättre sätt att uttrycka missnöje kanske är att tala om för handläggaren hur tungt det känns att möta på hinder i form av extra administration. Hen ser ju inte vad som pågår inom dig. Borde ju förstå, men ibland undrar man om en person som inte kan sätta sig in i hur klienterna har det borde ha det jobb de har...
Om du vill ha behandlingen, be om hjälp med det "krångliga". Hoppas du kan uppbringa lite energi till för detta.
Kram

Kanelbullen
lör, 2017-05-20 - 17:39

Tack för svar AD!
Min linje med handläggaren är tyvärr på sammandrabbningsnivå.Hon vet att det är tungt och är ute efter att sätta hinder medvetet.
Jag söker ombud och idag började jag fila på en anmälan till ivo.
Jag ser anmälan klarare framför mig, men drabbas av dåligt mående för att jag faktiskt har börjat att sluta dricka alkohol. Saker som jag förträngt kommer upp till ytan, frusen sorg och gränssättande. Funderade nästan ringa psyk akuten idag.
Så jag tar bort avbokan.jag behöver den hjälp jag kan få.

AlkoDHyperD
lör, 2017-05-20 - 17:45

För helvete, så får det inte gå till!!
Jobbar man med människor och medvetet försöker sabotera är det tjänstefel så det skriker om det, om inte formellt, så moraliskt.
Känner du till någon annan av hens klienter? Eller någon kollega som verkar mer proffessionell och medmänslig?
Viktigt att sånt här beteende blir synligt och åtgärdat, vem vet hur många skamsna hjälpbehövande människor som inte vågar eller kan ryta till och hävda sin rätt till en respektfull behandling den människan har träffat.
Kanske inte bara du som blivit illa behandlad.

Kanelbullen
lör, 2017-05-20 - 19:53

Tack, det är bra uppmaningar och frågor som du ställer.
Klart det är lite svårt att veta vilka hennes klienter och kollegor är?
Det här motståndet framtvingas medvetet av dessa social arbetare. Denna handläggare som gjort så här är endast 25 år. Helt ny i gamet altså!
Chefen är inget att lita på heller!
Jag satsar nog på ombud och/eller en anmälan. Och givetvis överklagan till förvaltningsrätten, som är helt meningslöst.
Tre månader är väntetiden till ivo.
Nä. Fy sjutton!
Vilket löpande pand!

AlkoDHyperD
lör, 2017-05-20 - 21:45

Brukar finnas i kommunerna. Annars tänker jag även socialnämnden i din kommun. Många fritidspolitiker som väljer att sitta i den är engagerade på riktigt. Och har ingen konservativ organistaion att rätta in sig i heller.
Om man vågar bita huvudet av skammen (vilket så klart är lätt att sitta och skriva) och rakryggad stå upp för sig själv (vilket är precis tvärtemot vad vi med alkoholiststigmat i pannan lärt oss att inte göra).
Alla, vem som helst, kan hamna i ett beroende. Men det är inte vem som helst som har mod och styrka att inse det och söka hjälp för att ta sig ur det. Du tillhör gruppen "de modiga och starka". Kan du säga det till dig själv? Bemötandet du får säger mer om den andre än om dig själv

Kanelbullen
sön, 2017-05-21 - 02:22

Jag är inte modig , utan jag är klok som alla andra som inte visar upp sitt högkostnadskort. Jag borde veta att inte visa upp mina alkoholproblem . Det var första gången och jag gör aldrig mer om det.
Jag vet att du är socionom och jag tror inte att du är stigmatiserad. Du har bara värre problem, som de som jobbar där, måste ha för att kunna leva in sig i sina klienter.

Jag har en liknande väg som du AD. Ingen examen tog jag. Men en väldig massa högskolepoäng på 80-talet.
Nu sitter jag på andra sidan skrivbordet och ser en yngre generation roa sig utan erfarenhet.

Jag har velat sluta leva och tänker så just nu. Detta pågår varje månad, år ut och år in . Ansökan om försörjningsstöd är som en snara runt halsen, mina fobier är inte så svåra som detta bemötande jag får av personer som egentligen är mina arbetskompisar.