Hur vet man om man är alkoholist? Vart går gränsen mellan missbrukare och alkoholist?
Jag får nämligen höra och läsa så mycket olika. Vissa säger att man är alkoholist när man dricker jätte ofta och jätte mycket. Att man inte kan låta bli att handla alkohol eller bli sugen på alkohol så fort man går förbi ett systembolag. Att man måste ta sig en återställare dagen efter osv. Och andra säger att det handlar mer om hur man blir när man dricker, om man kan sluta när man har börjat och om man kan stå emot när man bestämt sig för att inte dricka.
Jag är 25 år och började dricka när jag var 14 år. Mellan 18-21 så var det mycket droger också. Under samma tid så drack jag 1-3 gånger i veckan och blev alltid full, gick hem sist och ville alltid har mer fest, mer alkohol. Jag har aldrig sett någon mening med att sitta och ta en öl eller två glas vin. När jag dricker då ska det drickas så mkt det går tills man går och lägger sig. Jag får en sån kick av det att jag inte kan sluta!
Jag levde för festerna och helgerna och alkoholen. Då orkade jag vara social, då var jag rolig och allt var mycket roligare och bättre.
När jag är bland folk som dricker eller ser alkohol så är det oftast omöjligt att stå emot, även om jag har bestämt innan att jag inte ska dricka. Jag blir ju så rolig och avslappnad när jag dricker och jag kan släppa allt för en stund.
Nackdelarna är att jag släpper ALLT när jag dricker. Jag gör och säger saker som inte är normalt o som jag aldrig skulle göra om jag va nykter. Jag kan bli en helt annan person. Och ångesten dagen efter som har vuxit sig starkare genom åren är FRUKTANSVÄRD!! Jag kan må dåligt och ha ångest efter en fylla i flera veckor! Jag blir oftast jätte full och får minnesluckor, men jag deckar inte.
Men jag kan gå förbi systemet utan att bli sugen och om jag inte ser eller pratar om alkohol så kan det gå länge utan att jag blir sugen eller ens tänker på det. Jag vill absolut inte ha en återställare dagen efter! Inte sen jag blev vuxen iallafall.
Men jag vet att jag är en missbrukare. Jag missbrukar allt i princip. Är det inte droger eller alkohol så är det socker eller Facebook. Det finns inget lagom i mig, det är alltid allt eller inget.
Sen jag fick barn för 2.5 år sen så drog jag ner massor på drickandet men problemet NÄR jag dricker o att jag inte kan stå emot är fortfarande kvar. jag var singel i 2 månader i somras, då blev det mkt alkohol igen. Jag började tänka på samma sätt om alkohol som förr och jag va hellre ute o festade än att ha min son. Det hände även att jag tog några glas vin i min ensamhet bara för att, vilket är väldigt ovanligt.
Vi hittade tillbaka till varandra och nu är jag gravid igen och är i nuläget i vecka 23 och har varit nykter (såklart) sen jag blev gravid. Det har inte varit några problem med sug eller nått sånt. Men nu börjar suget komma tillbaka igen. Vi har två vinflaskor hemma som jag ser varje dag och det börjar vattnas i munnen när jag tittar på dom. Vi var på middag förra helgen där folk drack alkohol och jag va tvungen att lukta på en öl och jag blev sugen. Jag skulle aldrig dricka så länge jag är gravid, problemet kommer sen när jag har fött, när jag vet att jag KAN dricka igen.
Jag har börjat lyssna på mkt poddar om alkoholism och nykterism och även ta tester och läsa om det och har börjat fundera på om jag bara är missbrukare eller om jag kan vara alkoholist? I vilket fall så har jag bestämt mig för att bli nykterist men jag känner att det kommer att bli väldigt svårt och att jag kanske behöver hjälp? Det finns inget annat för mig än att bli nykterist för jag vill inte skada min relation eller mina barns uppväxt men jag behöver veta om det är ett beroende som jag har att handskas med?
Jag måste även tillägga att jag har adhd och Asperger och att min pappa är alkoholist och troligtvis även min halvsyster som även hon har en alkispappa (vi delar samma mamma)
jag vet inte om ni kan svara på mina frågor, det är ju svårt att försöka beskriva hela ens relation med droger och alkohol I en text, när relationen är så stor. Droger och alkohol har varit ALLT för mig.
Så länge jag har min sambo och mina barn så betyder det inte lika mycket, (jag har till och med börjar bli lite anti och tkr det är tråkigt att alla ska dricka hela tiden så fort något ska firas eller så fort det är helg typ, men det är ju lätt att tänka och tycka så när man är gravid och inte kan dricka själv.) Men vad händer om jag skulle förlora dom eller om något annat i livet skulle gå åt helvete?! Jag är rädd för tanken och jag är rädd för att alkoholen eller droger skulle ta över mitt liv igen. Jag vill ha makten över mitt egna liv men jag känner att jag inte riktigt har det. Det känns som att makten hänger på en skör tråd. Om inte min sambo och mina barn är här och håller mig i schack, vad händer då....