Ånej... Efter flera månader helnykter så började det kännas som att jag nog kunde dricka lite ibland ändå, varför skulle inte jag kunna när alla andra kan liksom? Smart. Det har funkat några ggr att ta ett - tre glas och stoppa sen. Men igår var det lite grillfest och grannfest och vinet flödade. Men det flödade nog mer hos mig. I såna lägen känner jag att 'vi alla dricker' men det är ofta jag som dricker mest. Och så slutade det med att jag blev redlös, ramlade, och bråkade utan anledning med sambon. Helt fel tillfälle också såklart. Fan, så jävla dum i huvet som bråkar med snälle sambon utan att han gjort nåt! Och så jävla puckad som blir så jävla full. Nu är jag där igen, som var typ vardag sista två åren. Att man sitter på förmiddan och är bakis och har så jävla mycket ångest och lite vaga begrepp om vad som hände kvällen innan. Tack och lov är sambon snäll, har bett om ursäkt osv. Men han säger att han inte orkar med att jag blir såhär. Det värsta är att jag är rädd att bli som mamma, jag är ju som mamma! Hon hade samma problem, samma uppförande... Men måste man helt sätta stopp, finns det inget sätt att bli 'som alla andra'?