Har efter flera år som singel äntligen träffat en underbar man. Vi är båda i 50-årsåldern och har barn sedan tidigare.
Jag vet inte var jag ska börja riktigt. Har rätt tidigt i vårt förhållande flera ggr blivit ledsen när det visat sig att han har haft kontakt med gamla "flirtar". När det har uppdagats har jag blivit ledsen eftersom jag har känt mig exkluderad. Har känt att han undanhållit mig saker. Har varit misstänksam och lite kontrollerande. Nåja. Han går upp flera ggr varje natt. Han är beroende av CocaCola. Har alltid ett glas på nattygsbordet och vid soffan. Har tyckt att det varit underligt att han har gått upp och druckit Cola ur kylskåpet trots att det stått ett glas vid sängen. Har påpekat någon gång att du luktar ju alkohol när han kommit och lagt sig och på det har han inte svarat. Ofta vill han ligga sked. Aldrig snsikte mot ansikte. När jag varit ensam hemma hos honom har jag letat och rotat. Precis som att jag länge har förstått vad det handlat om men inte velat förstå så klart. Såg en liten PET-flaska i hans städskåp med typ "Loka". Har hört att han smugit upp städskåpsdörren innan kylskåpet på natten. Fattade ändå inte riktigt då (eller ville inte). Letade efter en vas i hans kök häromdagen (hans födelsedag). Hittade då en till liten PET-flaska med en slurk kvar i flaskan. Ett konstigt skåp att lägga "pantflaskor" i och bara en. Ja man vill inte. Jag tar snabbt ut flaskan, ber att nej, måtte det inte vara alkohol. Jag vet ju så klart redan innerst inne att detta är vad det kommer att vara i flaskan. Jag blir alldeles iskall. Vill inte sabba hans födelsedag plus att mitt 13-åriga barn var med hela helgen då vi bodde hos honom för att förbereda och överraska honom på morgonen mm. Nu är mitt barn hos sin pappa. Ikväll ska jag prata med honom och jag bävar så inför det. Efter att ha läst en del här inne nu så förväntar jag mig att han såklart kommer att 1. Neka, 2. Bli arg och koppla detta till mitt svartsjuka och misstänksamma beteende och 3. Slänga något hemskt mot mig som kommer att såra mig, typ att han inte har äldkat mig på riktigt eller ja vad som helst som gör ont. Jag var så lycklig som hade träffat en sån varm och härlig kille. Jag har sldrig sett honom "spåra ur" men vi bor ju inte ihop och det är ett ganska nytt förhållande. Dock har jag hört honom vara vääääldigt sluddrig i telefon flera ggr och när jag har frågat om han har druckit eller varför han sluddrar så har han sagt att han varit trött. Det gör ont i mitt hjärta att behöva slänga fram det här ikväll då det kommer att vara slutet för oss. Vi hade många planer, både för sommaren och längre fram. Han fick dyra biljetter till en musikal med middag som vi skulle gå på i födelsedagspresent av mig. Ja det kommer att bli tungt men vad jag förstår kommer det bara bli tyngre om jag skulle fortsätta förhållandet. Återkommer kanske om någon dag om hur det har gått. Några tips inför samtalet ikväll? Tänkte säga att jag vill prata med honom och att det är tungt och tyvärr kommer innebära slutet för "oss". Att jag vet att hsn är missbrukare och att jag inte vill dras in i det eller låta mitt barn dras in i det. Jag kommer att säga att jag tycker att det är väldigt sorgligt för jag tycker så väldigt mycket om honom och därför vill jag inte se honom "gå under". Vad tror ni?

Bedrövadsambo

Att han smyger med det är verkligen oroande. Utgå från dig själv "jag tänker/tror/känner..." och se vilket svar du får. Sen är du tydlig med att det inte är okej, att han måste vara nykter om ni ska fortsätta er relation. Det är enda sättet. Så oerhört ledsamt ? Fick samma aha-upplevelse för fyra månader sedan i en ny samborelation. Men han valde direkt att bli nykter, med hjälp av antabus. Han var redo för det beslutet helt enkelt. Fortsätt skriva här!

Li-Lo

Du är uppmärksam och verkar vara en person som vill andra väl med hopp om kärlek och intimitet. Du avlutar med att be om lite återkoppling inför samtalet ikväll. Jag tror att du kommer långt genom att vara dig själv samtidigt har jag ett tips i detta läge. Det går hand i hand med ovan inlägg! Känns det rätt för dig så ta emot annars ignorera!

Du skriver "Jag kommer att säga att jag tycker att det är väldigt sorgligt för jag tycker så väldigt mycket om honom och därför vill jag inte se honom "gå under"."

Ett annat perspektiv kan vara att i detta läge använda jag-budskap:

"Jag tycker att det är väldigt sorgligt för jag kan se så många fina år framför oss utan alkohol. Jag vet inte hur du ser på alkohol och jag tänker inte sätta en "etikett" på dig men jag behöver vara sann mot mig själv och ta beslut utifrån min upplevelse. Här och nu."

Frasen ovan är naturligtvis inte något facit. Själva "tipset" är att förmedla det du vill utifrån ett jag-perspektiv. Hur landar det i dig?

Hoppas du får fler svar i din tråd och välkommen hit!

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Blåst

... för råd. Jag läser läser och läser här inne i olika trådar. Känner mig bedrövad och mår illa när jag tänker på kommande kväll. Faan helt enkelt!

Blåst

... säga varför jag misstänker eller vet om det? Alltså att jag har sett den där flaskan som jag luktade i och att jag har känt att han luktar alkohol på nattennoch allt det mina misstankar harvtyp bekräftat?

Blåst

... sig nykter sedan dess? Alltså har det gått bra för er? Tyvärr känner jag på mig att han dels känner på sig något och dels kommer att bli irriterad och lättvindigt typ slänga ut mig. Kanske lika bra men känns ändå hemskt.

Blåst

Puh! Nästan värre innan än efter men nu är det gjort. Han erkände att han har haft och har problem och att det är ett jävla skit. Jag försökte att inte pressa honom men frågade om det inte var skönt att jag konfronterat honom och det tyckte han. Han skulle nu ta kontakt med sin "mentor" eller stödperson så skulle vi höras på telefon imorgon. Jag sa att jag inte vill leva i ett destruktivt förhållande med alkoholproblematik. Han sa inte så himla mycket, verkade mest bara väldigt trött. Och han som var så glad först när jag kom ?

Bedrövadsambo

Om han verkligen vill bli nykter så gör du honom en tjänst genom att ställa ultimatum. Min sambo har varit nykter sen jag ställde ultimatum, totalt 12 veckor nu. I början var jag jätteorolig, men det har lagt sig. Sambon sa: "Jag vill inte dricka mer, jag klarar verkligen inte av det, men hade jag inte velat sluta själv så hade det inte spelat någon roll vad du säger." Och så är det.

Blåst

Det gör ju så ont och jag känner mig väldigt hård inombords. Jag är i alla fall glad att han "erkände" problemet. Vi har ju inte varit tillsammans så jättelänge så man känner inte varandra helt än och särskilt inte eftersom han ju har levt "dubbelliv". Många pusselbitar som fallit på plats. Hoppas det fortsätter gå bra för er även fortsättningsvis.