Jag har länge haft alkoholproblem och det har naturligtvis varit skamfullt och jobbigt. Men nu är jag mamma och skammen blir värre. En mor kan inte älska sitt barn, vilja den allt gott och skapa trygghet och samtidigt supa sig full. Eller?

Efter jag fick mitt barn (10 mån) så har jag tagit mig ungefär fem rejäla bläckor. Fy fan vad dåligt jag mår av det. Som sagt, skammen. Innan min dotter blev det sådana fyllor var och varannan vecka. Så det har absolut blivit bättre. Men ändå värre eftersom det är mer förbjudet nu om man säger så.

Jag vänder mig till andra mammor. Har ert missbruk förändrats efter ni fick barn?

Wilman

Jag är också mamma och dricker för mycket ibland fortfarande. I lördags blev jag kanonfull på en fest och mitt barn var med och blev rädd när vi gick hem för att jag hade svårt att gå. Jag hatar mig själv för mitt beteende och föraktar mig själv som person. Jag blir inte sån varje gång men det händer då och då och efter i lördags vill jag verkligen ändra mitt drickande. Jag vet inte om det är sluta helt som gäller då jag får den känslan när jag läser här. Jag tänker börja ned att vara helt nykter en tid så får vi se. Jag älskar mitt barn och tänker inte såra henne igen❤ Ha en fin dag

Hej. Jag är också mamma och alkoholist. Det senaste året har jag druckit flera gånger i veckan. Jag har druckit för att döva mina känslor av ensamhet. Jag tror att det är där det startat för mig.

Jag har mina barn varannan vecka och då är det vanligtvis fullt upp men tiden utöver det har jag inga vänner att umgås med. Min familj bor långt bort. Har ingen partner. Det är så mitt liv ser ut. Vinet har varit min "vän" när ingen hälsat på eller ringt.

Jag inser att jag har mycket att jobba med men att göra slut med vinet måste bli det första.

Jag märker att det är skönt att få skriva av sig ialla fall. Tror att du precis som jag är en jättebra och fin mamma, omän vi har en uppgift framför oss för att bevara det så.

...i att vara mamma och alkoholist. Mitt äldsta barn är 4,5 år. Många upplever att när barnen kommer slutar man nästan helt att dricka och att de inte tål nånting längre. För mig var det inte så, det blev nästan värre. Inte första halvåret men sen. Man kommer på sätt att supa när de inte ser, men sen får man sån jävla ångest för det dagen efter, att man sabbar deras barndom med bakfyllor. Och om de ibland råkat se en onykter, så är det fruktansvärt. Efteråt, för när man är mitt i det är det inte säkert man bryr sig så mycket. Vilket är hemskt i sig!

Ellan

Hej,
Jag är mamma och alkoholist. Nykter sådan sedan mars 2016. Det handlar inte om huruvida vi älskar våra barn eller inte. Tro aldrig det!❤️ Mina barn är helt fantastiska men har tyvärr fått uppleva allt för mycket i unga år då jag inte tog hjälp i tid. Äldsta utvecklade ett medberoende och ville kontrollera. Skulden inför detta är enorm och jag jobbar fortfarande med den biten. Däremot tog vi hjälp ganska så snabbt när jag kände att jag var stabil (?) i min nykterhet. Vi pratar mycket och de har fått kunskap och fått uttrycka hur de har känt inför mitt beroende. Det har varit många tårar men det helar oss på samma gång. Tyvärr så tror jag att många kvinnliga alkoholister inte tar hjälp då skammen och skulden är så tung. Vi skäms så fruktansvärt vilket många gånger fick mig att dricka ännu mer. Att jag skulle försöka dricka normalt igen är inte ett alternativ. Dels för att jag accepterat min sjukdom men också för att mina barn skulle må skit av det. Säkert skulle de falla in i gamla mönster av oro och kontroll omgående. Ta hjälp i tid för det blir sällan bättre och vi drar med oss våra nära och kära ned i skiten. Då spelar det tyvärr ingen roll hur mycket vi älskar dem. Sjukdomen tar tyvärr ingen hänsyn till det.
Stor kram
Ellan?

Mimmi85

Jag märker att jag inte är ensam. Vilket både känns bra och dåligt om ni förstår vad jag menar. Jag vet inte hur ni har det, men jag har en regelbunden kontakt med en beroendemottagning för kvinnor (Göteborg). Imorgon ska jag ha ett möte med en läkare där då de tycker jag ska ta antabus under sommaren (kritisk period för mig!!) jag vet inte vad jag ska göra.

Det är klart att det bästa är att inte dricka. Men fan vad svårt det är. Känns hemskt att säga men det är trots allt en glädje i tillvaron trots all skit det för med sig. Som "baralillajag" skrev om att göra slut med vinet. Känner igen mig.

Vad bra Mimmi att du har hjälp. Jag har inte tagit det steget än, just nu känner jag mig för lite. Vi får se hur det blir...

Förstår vad du menar med kritisk period. Jag har en resa inbokad och vet inte hur jag ska klara mig utan vinet till den goda maten... Men jag försöker att inte tänka så mycket på det. Då blir det för övermäktigt. Får ta en dag i taget.

Ja, jag utvecklade ett beroende efter att barnen kommit. Man försöker intala sig att det inte skadar dem, att de inget märker, att det inte är så farligt om de inte vet, om man bara sover, om man inte blir arg... Det känns som att du vill ha vår bekräftelse på att man inte är en dålig mamma även om man dricker, men det skadar barnen. Jag har druckit mest när de sover så de har märkt väldigt lite, de få gånger det har hänt när de sett har de undrat, blivit osäkra och lite rädda.., och det trots att jag aldrig är otrevlig och grälsjuk. Drickandet gör också att man är ur form dagen efter och inte hittar på så mycket . Barnen får det tråkigare. Det är helt enkelt ansvarslöst att dricka som mamma eller pappa. Sambon som fick ta hand om sin pappa när han druckit för mycket bestämde sig tidigt för att hans barn aldrig skulle ha det så... Så ta antabus. Välj barnet, ett barn ger så mycket mer än alkohol.
Lyssna på dokumentären Kvinnor som super på P3. Ganska otäckt vad a gör med en, Och om du nu måste ta en bläcka - gör det inte när du har hand om barnet. Det förtjänar bättre! Begränsa antalet! Och bra att du skrivet!

Kattis71

Jag är också mamma och alkoholist. Ett fruktansvärt sätt att leva både för mig och barnen. De valde inte det här. Känner igen allt Ni skriver. Har precis börjat 12-stegsprogrammet. Nu ska jag bända det här. Jag och mina barn är värda så mkt mer. Handledaren så ngt bra i dag som är mitt mantra nu. Du har ett jobb - ta ALDRIG första glaset !
Nu kämpar vi tillsammans alla fina mammor!! Sök hjälp. Ni är värda ett liv. Jag lovar. Kärlek och mod till Er.
Ska på första Aamötet i dag.
Nu jävlar (förlåt) åker jag in i livet. Nyktert.

Mimmi85

Jag vet att alkohol skadar barn. Jag är själv uppväxt med en mor som söp och det var hemskt. Jag tror man kan älska sitt barn trots att man super, men man skapar ingen trygghet. Så tycker jag. Så, Sisyfos, jag vill inte ha bekräftelse på att det är rätt att dricka utan era tankar om det! Tack för tipset om dokumentär!

Hoppas Kattis att du klarar det!

alkoholist och tänker att fortsätta vara nykter har också ett barn.
Han såg inte hur mycket jag drack, men han såg det säkert och kände att jag inte riktigt var ok. Mest hemskt är det att han är adopterad och har en biol mamma som super ihjäl sig på riktigt.
Idag känner jag att jag ger honom styrka genom att inte dricka. Jag slutade och började prata mer öppet med honom om beroendet. Genom att jag kan sluta och är tuff visar jag för honom att människan är en stark varelse och det funkar, om man vill. Hans biol mamma kan inte. Men alla vi människor är olika och jag kan ge honom kraft genom att visa att jag kan.
Nu har jag inte dåligt samvete för de felen som jag har gjort när jag drack, nu vet jag att jag ger honom hopp om framtiden :)
Hoppas att det blir så för flera.

Ellan

Lycka till på ditt första möte idag. Jag ska oxå iväg på möte. Det är mammas medicin säger barnen och de har vant sig vid att jag behöver den två ggr i veckan. Fler möten i början dock.
Kram Ellan

Saffran

Hej, jag är också en mamma som inte kan kontrollera sitt drickande. Mina barn är idag 5 & 7 år. Har ett vanligt familjeliv och bra jobb. Men suget efter vinet finns där konstant. Till vardags går det oftast bra att inte ta nåt men så snart helgen kommer, oftast redan på Tors så kommer suget. Då blir det 2-3 glas och sen en bib fred - sön. Ungefär. Och sen på mån morg är jag så sliten och börjar så på ny (nykter) kula fram till nästa helg. Min sambo är så less på mig och mitt drickande och jag inser själv att jag har problem. Måste bara ta tag i det...
En sak som jag dock kan säga är att jag aldrig "tagit sovmorgon" pga av bakis. Jag är alltid uppe med mina barn tidigt, det är mig de väcker på natten om de måste kissa etc. Och aldrig att jag skulle hänga hemma en dag för att jag är bakis, jag hittar alltid på massa med barnen så att de får sitt.
Oj va långt det blev. Ville mest bara heja på!! Och du är inte ensam!! ?

Mimmi85

Hej! Var ju på möte igår och fick 100 tabletter utskrivna som skall tas vid behov. Känns jättebra!

Nybliven mamma

Hej!
Jag är också mamma och alkoholist. Min son blir fem månader imorgon. Efter en helnykter graviditet trodde jag att jag skulle kunna dricka normalt igen. Det gick i ungefär två veckor, sedan var jag tillbaka i gamla hjulspår, det vill säga vin två till sex kvällar i veckan och nästan alltid såpass mycket att jag inte minns allt från kvällen innan. Det sjuka är att det inte är några stora mängder jag dricker (exakt tre och ett halvt glas vin: En halvflaska vin och en miniflaska på 20 cl) och ändå minns jag inte allt jag sagt/gjort men det gör ju min sambo. Efter flera misslyckade försök till att hålla mig nykter börjar jag med antabus i övermorgon. Känner mig värdelös som mamma då jag även måste sluta amma pga. antabusen men det är skönt att veta att det är fler som har det kämpigt. All styrka till er! <3

Misan

Jag är också mamma och jag drack precis som du för 3-4 år sedan. Tyvärr stoppade inte jag då och kan bli ganska rädd när jag inser hur oerhört snabbt saker kan gå. För mig var det också otänkbart att ta sovmorgon, stanna hemma från jobbet etc. Snabbt gick det och varför vet jag inte men har nu haft sovhelger, varit full hela helger, inte kunnat följa med på matcher och varit tvungen att sjukskriva mig från jobbet pga alkoholen. Spytt en hel måndag och har inte med all vilja i världen kunnat gå dit. Är nu helt nykter sedan drygt fem veckor.

Silverline

Har följt tråden. Här kommer jag. Orkar inte berätta allt just nu. Men jag är i Socialens radar, pga rapporterad onykterhet. Har tagit Peth tester, det första var inte så bra, nästa var helt ok. Det senaste skulle jag träffa läkaren för att diskutera. Jag var tvungen att avboka mötet pga arbete. Egen företagare, jobbar och reser mycket. Läkaren skickade då resultatet till Socialen (utan min information), och imorse blev jag uppringd av Socialen med tvång att infinna mig för test. Jag fick boka om allt arbete (beklagar mig inte). Gjorde testet (urin) och var ren (sedan ca 4 dagar tillbaka). Vad som förbryllar mig är att senaste Peth testet visade extremt kraftig överkonsumtion vilket inte stämmer med mina noggranna anteckningar hur mycket och när jag dricker. Fattar ingenting. Men Peth testet ljuger tydligen aldrig. Jag är ensamstående mamma, högpresterande inom mitt jobb. Men framför allt tar jag hand om mina barn (9 och 12) såväl emotionellt som praktiskt. Det låter nog som ett patetiskt försvarstal, och att jag framhåller mig som offer / martyr, men det är inte intentionen. Jag vet om mina problem. Jag dricker aldrig inför barnen, men tar mig lite tröst / lugnande glas efter barnen lagt sig och jag jobbat färdigt. Jobbar mycket - från 6 på morgonen samt nattetid pga tidsskillnader. Socialen (eller rättare sagt en ny liten socionom kille som kommer direkt från examen) agerar aggressivt (men med en förrädiskt mild ton) mot mig, och hotar mig att de kan ta barnen ifrån mig när som helst. Nu är barnen iväg med sin pappa (som de bara träffar några gånger om året då han bor utomlands).. Känner mig så ensam, men tänker samtidigt att det är bättre att barnen är iväg med pappa i några dygn än att vara med mig just nu. Jag är så chockad, ledsen, och framför allt skamfylld. Ingen att prata med, för jag upplever alla som fördömande (det är nog inte sant, men min subjektiva känsla). Jag isolerar mig, då jag lever i en ytterst "perfekt" liten ort, och alla skvallrar. Men jag vet att det förekommer värre problem innanför vackra och perfekta fasader...... Jag har inte kunnat gråta förrän nu (ville inte visa något inför barnen innan de åkte med pappan för ca 3 timmar sedan). Men nu flödar tårarna.... Vill ha en kram, be om alla mina synders förlåtelse, lite empati.... Jag är den emotionella tiggaren. Patetiskt, jag som alltid klarat mig själv, och aldrig ber om hjälp. Kanske dags att ändra den attityden.... Snälla döm mig inte.... <3

Ellan

Hej och välkommen,❤️
Inget dömande här inte. Vill istället ge dig en stor och varm kram. Det gör så jäkla ont när vår fasad trasas sönder. När det onda, fula och för oss skamliga sipprar ut. Jag var också en högpresterande mamma (dock gift), med arbete, vänner, familj mm och fick gå till socialen pga mitt alkoholintag och barn i hemmet. De är skyldiga att rapportera sådant för att skydda våra barn. Jag förstår att det gör fruktansvärt ont och skammen är fruktsnsvärd. Peth värdena är vad de är och visar vårt intag. Du är medveten om att det finns ett problem som riskerar att rasera allt. Precis allt i våra liv. Kan du se allt det jobbiga som du nu står inför som en möjlighet till att få hjälp? Att erkänna att det är ett problem, för att sedan kunna få hjälp till att faktiskt vända detta. Socialen vill ha koll så att barnen inte far illa. Jag och min man fick svara på mängder av frågor om tryggheten runt barnen. Jag erkände allt men var också villig till förändring. Självklart är det fruktansvärt smärtsamt för dig just nu. Har du ingen att prata med så fortsätt skriv här. Att gå omkring och låtsas som att allt är bra förgör oss bara mer och mer och till slut går vi sönder.
Stor kram
Ellan!❤️

Silverline

Kära Ellan!
Tack för din fina respons. Hur har det gått / går för dig?
Jag är så tacksam över att ha funnit detta forum. Det mest tabu är kvinna/mamma med överkonsumtion. Är man man, och dessutom kändis är det nästan som en fjäder i hatten att blotta sina problem....
Har kollat en film "28 dagar" med Sandra Bullock på Netflix. Den är helt klart sevärd och tragikomisk, trots lite "Hollywood saga".
Varm kram till dig och alla mammor som kämpar <3

Ellan

Å vad jag tittade på många filmer i början av mitt nya liv. En skön flykt från alla känslostormar. 28 dagar var sevärd... har ännu inte lyckats hitta den gamla When a man loves a woman... där Meg Ryan spelar en kvinnlig alkoholist och mamma. Många, många år sedan jag såg den... och idag sitter jag här. Jag är nykter sedan mars förra året. Det gick så långt för mig. Otaliga försök att bryta mönstret, dricka mindre, mer sällan, samtalsterapi mm mm. När mitt problem kom fram på jobbet hände det grejer och den helt nyktra vägen är min väg. Har jobbat mycket med mig själv och med barnen detta år och numera mår jag bra. Lever livet på livets villkor, det går upp och ner. Har jobbet kvar tom blivit erbjuden en ny tjänst så förtroendet försvann tydligen inte. Jag försöker dock dämpa prestationskraven från mig själv och jag ber om hjälp. Den satt långt inne dock.
Kvinnliga överdrickare/alkoholister är ofta förknippat med en enorm skam och skuld. Är vi dessutom mammor... men jag får helt enkelt strunta i skammen ibland. Jag vill vara en närvarande mamma även psykiskt och mentalt så för min del behöver jag då avstå alkoholen helt. Hur mår du idag? Tänker på dig trots att vi inte känner varandra. Tror att jag på något sätt kände igen det smärtsamma i ditt inlägg igår.
Kram Ellan!❤️

Silverline

Åh denna skam, den äter upp mig. Barnen är ju iväg med sin pappa, och jag saknar dem oerhört. Samtidigt är jag glad att de inte ser mg som jag mår just nu. Försöker lägga skammen åt sidan ibland och tänka att jag är bara människa, och faktiskt en god sådan (tror jag).
Det är tråkiga omständigheter som gjort att jag är var jag är idag. Jag skyller absolut inte något på någon, men det är kanske en förklaring. Min fd man drack mycket. Jag försökte länge få honom att dra ner på sin konsumtion, men det fick motsatt verkan. Han var ute och drack för det mesta, och kom ofta hem stupfull. Jag var ensam med barnen, och ensam i mitt äktenskap..... Då kröp mitt eget drickande fram, långsamt men säkert. Vi bodde dessutom i Spanien där vinet nästan är billigare än läsk, samt vinkulturen mycket liberal. Det fanns alltid vin i alla sociala sammanhang, och vin till lunch var nästan standard, för att inte tala om till middagarna.
Det känns som om jag skulle behöva "bikta" mig, men det kanske är det jag faktiskt håller på med nu, i mitt skrivande.
Vilken tur att du har en stöttande man, det måste betyda väldigt mycket. Känner igen mig i mycket av det du berättar, och det upplever jag som ett stort stöd. Du får bli min förebild. Du har lyckats till slut, och det borde väl även jag kunna...
Stor kram på dig, Ellan <3