..

huvudstaden under helgen......gillar inte den. Det bästa med Stockholm är vägarna bort från stan !!!!

Men ibland måste man ju dit, under helgen för att hylla ABBA, både museet och partyt.

Det är fortfarande intressant att se hur folk beter sig när det finns alkohol att tillgå. Jag kan inte låta bli att spana in vad som händer hos vissa :-)) "Redan när de kom"-gänget är inte så värst vanligt förekommande numera av nån anledning ? Själv skulle jag aldrig någonsin lägga över en hundring på ett enda lite glas vin !! Är ju prismässigt nästan en kvarting ju !!

Karlarna ska ha öl, damerna vin. Mat som kräver en del dryck pga kryddor och man väljer vin ??? Jag hinkade ju ner vatten i stora mängder för jag blev törstig av maten och då förslår ju inte ett glas vin på långa vägar ?? Några, ytterst få, drack lite för mycket men det stora flertalet var oberörda av alkoholen och till min glädje, och restaurangens sorg, så var det fler än jag som drack vatten.

Däremot, på museet före klockan 12, fanns åtskilliga damer (nej inga män) som satt i baren och drack skapliga mängder med drinkar och vin. Är det fint att göra så eller ? Liksom inte min arena detta...

Lustigt hur mina ekonomiska tankar har förändrats i nykterheten. Förut var ju 3-400 spänn helt ok att lägga på alkohol var vecka (för att inte tala om de 3500/mån som det kostade på slutet...tror jag, minnet börjar bli dåligt !) medan jag idag kan gråta över 35 spänn för en kopp svart kaffe ! Jag läser på annan plats att drickande bland unga har sjunkit kraftigt. Jag hoppas innerligt att det är en stadig trend. På Island har man konsekvent sett till att ungdomen har haft sysselsättning och där har allt bruk av alkohol och droger sjunkit kraftigt. Sånt gillar jag !

Slog mig häromdagen att jag har lika dålig koll på var Systemets affär finns som jag har på var man köper frimärken :-)) Eller postar brev :-)) På min tid fanns nåt som hette typ Systembolaget Express (??) och när jag gick ut i nykterheten så lade bolaget ner det konceptet. Jag sträckte på ryggen och tog åt mig äran :-))

För övrigt är vanligt kranvatten väldigt gott till precis allt jag äter. Men det slinker ner en och annan Coke också, tyvärr !

Ta hand om er där ute och ta inte första glaset !!

dyker tanken upp på en rejäl karatefylla !

Jag vet ju att alkoholen är listig, falsk och stark men just dessa tankar har jag mest roligt åt. Jag vet ju så väl att skulle jag ta det första glaset nu så skulle jag inte överleva. Så enkelt är det. Och ju äldre jag blir desto mer vill jag hinna med innan jag ska byta färdriktning.....märkligt hur mycket som ska göras på sluttampen ??

Och rätt bra är att jag har min senaste fylla välbevarad i minnet, jag ser till att hålla den uppdaterad. Den var vidrig så känslan sitter djupt fast och jag vill inte glömma.... Märkligt nog kommer minnet ibland tillbaka i form av smak och lukt och det är avgjort inte en angenäm upplevelse ! Men nyttig !!

Min bästa medicin mot att ta ett återfall är att påminna mig om hur det en gång var. Min nykterhet är en färskvara som jag måste vårda ömt.

Så idag har jag valt att inte ta det första glaset. Allt blir så mycket enklare då.

Att ta det första glaset skulle för oss innebära en låååång rad med glas, som en rad dominobrickor. Och med förhöjd risk att man inte överlever.

Att bestämma sig för att idag sträcker jag inte ut handen efter första glaset. Oavsett vad som händer under dagen, eller hur jag mår, så har jag en medveten kontroll över handen. Då kan jag gå och lägga mig nykter i kväll, och vakna med de bästa förutsättningar för att även morgondagen kommer att få levas nykter.
En nykter dag leder till en ny nykter dag, en dag i taget, som en rad dominobrickor.

Skönt att höra att du fortsätter leva i frihet Adde. Det gör jag också.
Sköt om dig!

visdomsord från en som vet vad han talar om !! Jag håller med till 100% och anser också att det är så i grunden fel att påstå att en alkis kan lära sig att dricka kontrollerat. Per nämner här att han tappade allt han byggt upp under 10 år på ca 2 års krökande......jag anser att han haft tur där, jag skulle med all säkerhet inte överleva ett återfall.

https://www.facebook.com/svt/videos/1297077103668208/?hc_ref=NEWSFEED

för efterlysningen ! Den värmer !!
Jag har det en aning stressigt just nu inför stundande, efterlängtad, operation så jag har prioriterat hårt för att hinna så mycket som möjligt innan. Jag mår bra men har lite problem med ensamheten. Värre blir det då jag får körförbud under konvalscensen :O

Kanske skriver mer då :-))

Malta

Har läst dina inlägg i flertalet år, med litet uppehåll. Jag beundrar hur du fortsätter att berätta och inge hopp. En dag kanske jag kan få det du har. Har hört många gånger detta på AA, men jag har nog svårt att ta till mig det som kommer i ord. Lättare med skrift :)

Malta ! AA's Stora Boken är bra som grund om du vill läsa och här finns mängder med lektyr att försjunka i :
(redigerat av admi då vi försöker undvika reklam och försäljning här inne på forumet)

Är hemma efter en större operation och har för första gången fått böja på nacken och ta emot smärtstillande starkare än paracetamol och ibuprofen.
Och det var ett tungt beslut att ta emot morfin eftersom jag liksom alla beroende är korsberoende. Men jag får lita på min stabila grund i nykterheten och se positivt på det som komma ska. Jag är hemma nu och har dragit ner på medicinerna och än så länge fungerar det.
Men jag är utan tvekan en aning rädd och "på tå" inför ev felbeslut och sug. En tröst är att jag bor ensam och inte har möjlighet att köra själv nu. Alltså ingen alkohol hemma....har inte funnits på många år.

Just nu fylls vardagen av problemlösande med vardagliga frågor som uppstår när båda händer är fulla med kryckor :D

En annan stundtals skrämmande upplevelse på sjukhus är den många gånger fullständigt obefintliga kunskapen om beroende. Narkosläkare har stundtals en grundläggande kunskap men förstår inte sambanden. Vanliga läkare är helt väck (ja, ursäkta men det är min upplevelse efter många besök i sjukvården i min nykterhet) och sjuksyrror, jag har träffat nån men inte det stora flertalet :( En del vårdpersonal är genuint intresserad av att veta mer medan andra svajar med blicken och vill komma bort fort som fan. Och det tecknet tror jag alla här inne vet vad det innebär.

Nu måste jag "motionera" igen, får inte sitta för länge, men jag återkommer mellan varven !

Hej på dig Adde,

det låter inte som en roligt operation. Höften om jag får gissa, men det behöver du ju inte berätta om du inte vill. Ja, var på din vakt med medicinerna. Min erfarenhet är dock att om man har tillräckligt ont, så får man ändå inga välbehagskänslor av mediciner. Det kapar på sin höjd toppen av smärtan, men ger igen annan effekt. Då trigger det heller inte beroendet. MEN det är ju min begränsade kunskap, så kloka du som är vaksam.

Bor du själv nu? Jag hade liksom fått för mig att du levde med din familj? Kan du få någon hjälp om du nu hoppar på kryckor?

Ta hand om dig och krya på dig! Kram

Muränan :-) Ja, jag lever tyvärr själv. Och är nybörjare i att söka praktisk hjälp i hemmet och blir skrämd av den fullständigt rabiata byråkrati och brist på eget tänkande hos handläggarna. Så just nu, 5 dagar efter hemkomsten, är jag fortfarande utan hjälp. Känns sisådär.
Jag har fasat ut mediciner på egen hand och kommer nog att skära ner ordentligt ytterligare imorgon. Det är framförallt morfinpreparaten jag vill bli helt av med. Ibuprofen tog jag bort tidigt för att den inverkar negativ på min astma. Målet är enbart paracetamol framåt helgen.

Jag funderar över okunskapen hos vårdpersonal om hur vi beroende fungerar och skulle vilja få till en grundläggande utbildning om hur vi är. Vissa läkare blir förnärmade över att jag kan mer än de när det gäller mediciner och beroende......varför är viljan att lära så dålig hos vissa ? Är det så enkelt så att det kommer för nära deras egna beroende ?

Träffade för övrigt en 88-dam för några dagar sen, pigg som en lärka, på språng till nästa upplevelse och fyller mig med hopp om framtiden :-)

Kan hon kan jag :-)

Hej på dig,

Stackars, arma dig... Hoppas att du orkar kräva den hjälp du har rätt till! Men robotstyrda handläggare som enbart hänvisar till myndighetens interna föreskrifter kan ju få den bäste att vilja strypa någon...

Starka, starka du! Fantastiskt bra att bryta av morfineländet!

Krya på dig!!!!

klarar inte ens att få en personlig kontakt trots mail och telefonsvarare.

För övrigt gillar jag allas vår LiLo i IQ's film om medberoende !! Gilla och sprid !!

Tröttsamt. Vad jag förstår så finns väl en samordnare på varje sjukhus som hjälper till med att ordna så man får den hjälp som behövs. Men det kanske är just en sådan samordnare du jagar...? Du kan alltid flagga för 7 § förvaltningslagen och se om det hjälper: "Varje ärende där någon enskild är part skall handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts."

Skickar ork i stora lass!

Muränan för tipset. Här går en skarp och hög mur mellan landsting och kommuner och de pratar inte med varandra. Tyvärr gäller även det beroendevården där det önskvärda samarbetet är helt kört.

Detta är min första erfarenhet av en större operation och jag är så häpen över att landstinget släpper ut mig utan nån som helst hjälp eller koll efteråt. ( förutom ett snabbt förbandsbyte efter en vecka ) Lätt att jämföra hur det är att bli utsläppt från ett behandlingshem utan det skyddsnät AA ger. Jag hade ju aldrig klarat det själv.

Åh fy f-n. Vill inte tänka på hur det skulle vara att bli försöksutsläppt och sedan stå där helt s*j*ä*l*v... Myndighetssamverkan är ju a och o vid sådana här tillfällen!

Krya på dig och ha en så bra fredag som möjligt!

Vill skicka lite pepp och styrka till dig, nu när du har kryckor och en haltande vårdapparat att tampas med.

Hoppas läkningen går bra. Sköt om dig, och ha en bra helg.

upptäckte att det är helg denna helgen :-) Ska jag bre smöret på finsidan av brödet för att fira då eller ?
Ser också att det är pluggdag på måndag innebärandes långhelg för många och kommer ihåg den omöjliga ekvationen att ha sprit hemma så det räcker till nästa arbetsdag. En ekvation jag aldrig någonsin löste, spriten gick ju åt fortare ju mer jag hade.....knepigt det där.
Känslan av att ta de sista dropparna och inse att det är minst ett dygn kvar innan jag kan fixa nytt..........så gränslöst skönt att slippa den !! Och bakfylleångesten efter en sån helg !

För mig är det så bra att hålla såna tankar levande och fräscha för de hjälper mig att inte ta det första glaset. Glömskan är ju min värsta fiende och den dagen jag glömmer att jag är en alkoholist så har jag återfallet runt hörnet.

Behandlingshemmet jag gjorde min behandling firade 30 år i veckan och det grattar jag till. Att de däremot helt och fullt använder läkemedelsassisterad (vilket jävla uttryck :-(( ) har gjort att jag inte längre rekommenderar detta ställe. Jag skulle känna mig som en förrädare om jag hjälper in en alkis där och hen kommer ut som tablettberoende :-(( Strider mot allt AA och Minnesota står för och inte minst den naturliga väg som finns där jag undviker alla sinnesförändrande medel. Livet blir ju så mycket enklare om skallen är klar och redig och inte nerdrogad.

Ta ett beslut varje morgon om att just idag ska jag inte dricka oavsett vad som än händer.
Ta inte första glaset.
Töm den ryggsäck jag packat på mig genom alkisåren så den inte tynger ner mig.
Se till att jag inte bygger upp nya hjärnspöken, rensa varje kväll.
Njut av livet och dess små ting som finns utefter min väg.

Och slutligen :

När en ärlig och stark önskan om ett nyktert liv så är hälften vunnet.

en alkoholist, nykter idag för min egen skull. En vanlig gammaldags alkis och för det är jag verkligen glad och tacksam !
Läste här på forumet att frågan om olika beroenden och hur det griper in i varandra, rätt vanligt att många tar till tabletter eller droger när spriten inte räcker till för att uppnå fyllan. Vi alkisar är ju korsberoende och många andra kemikalier kan trigga igång oss, rätt välkänt, och en stark varningssignal. Sömnmedel, lugnande, smärtstillande mfl kemiska preparat kan vara dödliga för oss.

Men... ??

Varför drabbas inte alla ? Hur kommer det sig att jag alltid varit rädd för droger och tabletter och undvikit att ta dem, även innan jag blev "riktig" alkis ? Medan andra suger i sig det som smågodis ? Jag har de andra klassiska beroenden som hänger ihop med alkoholismen : Röka? Jajamen ! Men slutat ! Snus ? OJAAAAA !! Helst Grovsnus i lösvikt !! Men slutat !! Mat ? Jajamen !! Tyvärr inte lika lyckosam där, svårt att sluta helt och så är det ju så gott !

Jag är sen några dagar ren från smärtstillande efter min operation, det smärtstillande jag tackade nej till men var tvungen att ta emot. 2 olika morfin, en depå och en snabbverkande. Och jag var rädd, riktigt RÄDD, när jag svalde de första pillren men sov smärtfritt och skönt. Jag var väldigt observant på hur jag skulle reagera och fann att depå-tabletterna kände jag inte av annat än som just smärtstillande medan de snabbverkande gav mig ett litet rus som liknade de första djupa klunkarna av min kära Explorer Vodka.
De snabbverkande fasade jag ut så fort det bara var möjligt medan depå-pillren fick hänga med asken ut.

Jag känner idag ingen kvarstående effekt av morfinet och är glad för att jag kunde hantera det och hade styrka att säga ifrån och styra medicineringen på mina villkor.

Men frågan kvarstår : Varför blir vissa omgående drabbade och andra inte ?

Som jag skrev ovanför så är jag glad att det enbart är alkohol som jag haft problem med och inget annat.

går mot en av dessa aftnar som bland oss "proffs" kallas för amatörernas afton. Jag har dålig koll på statistiken men nog är väl midsommar den helg som det krökas mest under ?

Idag skräms jag inte av midsommar pga alkoholen men däremot av att den helgen är fylld med så många personliga bittra minnen. För mig är det en sorgens helg. Med tanke på hur mycket ångest som skapas under den helgen så kan jag ju knappast vara ensam men fasaden SKA vara uppe i form av familj, grönska, sitta ute (fast det regnar och är kallt), jordgubbar, färskpotatis (som enl mig smakar som vanlig potatis), lyckliga barn (jotjena.....fyllan skapar inga lyckliga barn).

Som jag skrivit så många gånger så har jag en inre radar som ser personer som har alkoholproblem och även medberoende. Förr om åren har jag närmat mig dessa lite försiktigt för att se om jag på nåt sätt kan visa dem vägen och ibland har det burit frukt.
Idag har det skett en omsvängning hos mig där jag istället drar mig undan från dessa enbart för att jag är så less på det destruktiva liv dessa personer lever. Ja, samma liv jag en gång levde. Jag tror inte det beror på att jag blir påmind, för det behöver jag, utan att det är samma evinnerliga tjat om olika vägar att kontrollera alkoholen. "Dricka kontrollerat!"

Jag har provat alla sätt att dricka kontrollerat (vilket sanslöst korkat uttryck), jag liksom alla andra alkisar. Även de som ännu inte erkänt att de är alkisar. Jag kan läsa här på forumet om nya som försöker att prova "nya" sätt att dricka men alla sätt är redan beprövade ett antal gånger av oss som gått samma väg. Inget fungerar.

Att få komma så långt, och med livet i behåll, att jag inser att enda lösningen på mitt drickande var att sluta dricka är en gåva som inte alla är förunnat. Idag vet jag att jag inte ska ta det första glaset, ett glas är för mycket men hundra för lite, och att det bästa för mig är att prioritera mitt eget mående framför allt annat. Och att jag kan "Göra det enkelt".

Idag är jag en tacksam nykter alkoholist.

Kontrollerat drickande, eller måttlighetsdrickande, är dömt att misslyckas.
Men tråkigt nog verkar det som de flesta måste gå i genom även denna fas i processen. Och tyvärr därmed fastna ännu mer i beroendet.

Nej då är kontrollerad nykterhet bättre. Se till att aldrig sträcka ut handen efter det första glaset, och ta tillbaka kontrollen över sitt liv.
Samt låta var och en av almanackans alla dagar vara en dag i frihet.