Startar en ny tråd. Blir min tredje. Tyvärr är läget detsamma som när jag skrev den första. Skillnaden är att jag numera är expert på beroenden/medberoenden. Men inte har det hjälpt...

Den här gången orkar jag inte med massa löften. Det som verkar funka på mig är att varje dag lova nykterhet, skriva dagbok och att träna.

Har tre olika drickmönster har jag insett.
1. Självmedicinering med vin. Hemma. Ca 2-3 glas. Oftast när jag är själv.
2. Självmedicinerande stund för mig själv ute efter jobbet när det går typ 1 ggn varannan vecka. Dricker 4-5 glas vin och äter väldigt mycket (matmissbruk?). Får superångest efter.
3. Går ut med jobbet. Dricker ca 7 glas vin (?) snabbt. Åker hem tidigt och mår apdåligt dagen efter. Ca 1-2 ggn om året.

Ska skriva här nu och föra dagbok. Tyvärr är det återigen dag 1 efter semester med 2-4 glas vin nästan varje dag...

låter utmärkt! Det är där allting börjar... Skriva dagbok, kartlägga mönster också bra; det har jag erfarenhet av. Nu när du ser mönstren – vad kan du göra för att bryta dem? "Medicinering"? Vad är det du behöver medicinera mot? Smärtor, fysiska och, eller psykiska? Hur känns det i kroppen när du känner att du bara "måste" dricka? Vad skulle du kunna göra istället som skulle kunna vara en ersättning? Jag frågar så här, eftersom jag tycker det är en metod som fungerar bra för mig, kanske därför för dig med.
Vi är säkert några här som gärna följer din kamp!

höstlöven

Tack för svar. Jag tror jag började dricka vin för att få vila. Få en stunds lugn och ro. Stress men också en del ångest som försvinner för en stund.. Och tror nu också att jag upplever att alkohol gör att jag kan kontrollera mina känslor...

Ellan

Hej,
Du har helt rätt känner jag. Med alkoholen kunde jag (trodde jag i alla fall) hantera mina känslor. Så istället för att verkligen ta hand om dem så ville jag ha kontroll över dem. Tysta ner känslorna. Bort med stress, ångest, ilska, sorg och lite annat. En kortsiktig lösning som till slut inte håller. Vad är det egentligen som spökar?
Välkommen hit och fortsätt ventilera.
Kram Ellan

Så sent som i går! kom jag på mig själv med ett prakttillfälle då jag hade sug, eller i varje fall en rasande lust att fly en stund. Jag hejdade mig (enl. min eg rek ovan...!) och stannade upp i flyktkänslan. Upptäckte då att jag hade en synnerligen stressande person vid min sida, som hetsade mig på ett knappt märkbart sätt när jag var inne i något psykiskt ansträngande. Istället för att stötta, lugna, så piskade hen på min oro! Jag stannade upp, iakttog vad som hände i mig, mellan oss, och märkte häpet hur jag slog på mig, misstrodde mig själv, inspirerad av hen, fastän jag ju inte gjort något "fel" utan bara försökte ta mig en genom en av livets "strömstötar". Jag väntade ut min känsla och min plågoande (hen är säkert omedveten om hur hen håller på!) och –det släppte!! Waow!! vilken skön känsla! Vilken seger (över oss bägge)! Nu undrar jag ju förstås hur länge det här pågått... att jag istället för att identifiera och avväpna situationen... flytt in i t.ex. a?!

höstlöven

som vanligt dag 2. Hatar det här. Stingslig, rastlös och spattig. Värst mellan 15-19 som verkar vara min triggertid på dygnet. Klarar jag dessa timmar brukar det va okej. Varför är det så förresten? Är det nåt man tränat hjärnan till? Som Skalmans mat och sovklocka fast Vinklocka. Rrrrring rrrring. Vin vin vin vin!
Vankar runt och passar på att städa och sortera saker. Köpt en gigantisk sortimentlåda och ska sortera skruv. Allt för att få tiden att gå.

höstlöven

Ellan och Dionysa
Vad jag förstått är alkohol extremt effektfult som ångestdämpande. Är man en person (som jag) som inte fått med sig så bra verktyg från barndomen, velat fly känslor och inte lärt mig om stress så kommer ju alkohol som ett kanonlösning. På typ 10 minuter fixar man en avstämningsknapp. Lagligt och socialt accepterat. Mycket enklare än att jobba med sig själv.... åh vad jag önskar att jag börjat göra det tidigare. Då kanske man sluppit vinet och det problemet också....

Ellan

Det är inte försent att börja nu. Jag har tunga saker från min barndom som jag fick börja arbeta med i min behandling. Dock fortsätter jag även med det nu för trots att jag varit nykter ett tag så försvinner ju inte de. Nu känner jag dock att det händer saker på riktigt och kan stå kvar i det. Idag har jag gråtit hos terapeuten så snoret rann och det är ok. Trots en grym huvudvärk som följd. Jag skyller inte min alkoholism på någon händelse eller hur jag vuxit upp för alkoholist är jag. Men det är mitt ansvar att ta hand om mig själv. Jag brukar tänka att det är dags att må bra nu. Jag, Ellan, är värd att må bra. Och det är du också. ❤️

höstlöven

det är aldrig försent att få det bättre. Vad härligt det låter att få gråta ut. Håller verkligen med om det egna ansvaret. Finns inga ursäkter eller undanflykter. Däremot är det svårt att stå kvar och axla ansvaret när alkoholhjärnan kopplas på. Jag känner mig som jag går in i en tunnel då och kommer sällan ihåg några verktyg. Kanske har (haft) jag brist på riktig motivation?
Jag klarade dag 2 också men vet att imorgon blir en kamp. Och i övermorgon än värre för då ska jag resa bort, vilket är starkt förknippat med att ta några glas vin... men en dag i taget. Vi är verkligen värda att må bra och få ut allt det bästa av livet. Stor kram

höstlöven

Dagen är snart avklarad. Haft massa sug men kunnat hantera det. Dag 4 brukar bli bättre så jag ser fram emot imorgon.
Den senaste månaden har jag smugit mycket. Inte blivit riktigt full men däremot pimplat i mig vin ofta. Snabbt snabbt i smyg. Gömt flaskorna. Behöver en halv flaska för att bli nöjd. Mer blir jag full och mindre blir jag inte nöjd. Ibland på helgen kan jag dricka en hel flaska. Sen ångest och sömnproblem. Jag tycker om att dricka själv. Socialt funkar konstigt nog men är mindre intressant. Ensam avkoppling är min trigger. Koppla bort världen. Får lugn och ro. Hamnar snabbt snabbt i att vilja ha det igen och igen... ska skriva här mycket. Det senaste året har jag skippat vin max 6 dagar i rad. Ska påminna mig hur det faktiskt ser ut. Läsa.

Syrenbuske

Vad jag känner igen mig i det du skriver!! Gömt flaskor och smugit för att få lite lugn och ro, trots att ångest och allt vad som kommer med på köpet bara gör att det blir en ond cirkel av allt..

anonym11208

Hur mår du? Hur gick det med vinet när du skulle resa bort? Känner så igen mig, gillar också att dricka hemma själv och klarar mig oftast bra i sociala sammanhang. Jag hoppas du har en fin söndag :-)

höstlöven

Det gick inte så bra eller vad man ska säga. Jag körde ett par miniflaskor. Aldrig mer än en halvflaska. Fortfarande i smyg. Skriver och räknar. Det är besattheten som stör mig mest. Mer än mängden.
Nu ingen alkohol på 4 dagar. Och en underbar helg. Närvarande. Hann så mycket. Sovit gott. Helt fantastiskt. Och inte så mycket sug eller besatthet. Hag fattar inte detta med hjärnan. Varför programmeras den inte om när jag njuter av allt detta utan alkohol. Varför hänger den upp sig på vin....
Just nu tar jag dag för dag. Inga stora livslöften...

Evigt ung

Jag tycker verkligen om vin, smaken, att dricka ur ett vinglas och vara med i "gemenskapen".

Jag tycker fortfarande om vinet men inte att bli full... det blir för många konsekvenser då.....!!!

Det funkar i alla fall bra med alkoholfritt vin för mig. ?
Triggar inte igång mitt sug som tur är.
Det är när jag får första procenten i mig som jag inte kan sluta dricka och det slutar sällan lyckligt.

höstlöven

Jag är tveksam till alkofritt vin. Det är ju berusningen jag vill åt. Däremot alkofri öl.... toppen. Har aldrig velat berusa mig med öl däremot tycker jag om det varma dagar och alkoholen spelar ingen roll. Konstigt hur man funkar.
Solen lyser och sommar. Känner mig lycklig och tankarna på vin är små. Försöker njuta men funderar på hur det ska bli stressiga novemberdagar... så lätt att vilja självmedicinera med två glas vin...

höstlöven

4 dagar sedan sist. Krasch direkt efter den fina helgen. Förstår inte... blev 5 glas vin och berusning. Och ännu en dag med 3 glas vin. Idag är det midsommar. Jag dricker ingen alkohol. Läsk och öl. Men känner mig så nedstämd... trött och inte glad.

höstlöven

Oj sommar. Upp och ned som vanligt. Och nu ned.
Hade 6 dagar utan som var så sköna och fina. Sen föll jag. Nu tillbaks igen.

Du vinner på att återvända och försöka på nytt. Skapa strategier så att du inte kan dricka. Du hade 6 nyktra fina dagar. Och vet du om du skrapar ihop ännu fler blir det ännu bättre, tror jag, om du mår bra utan. Jag har också haft svårt vid 5-6 dagar. A-fritt funkade för mig eftersom jag kunde fortsätta beteendet, men inte fick nåt rus. Sen att strypa tillgången. Och hitta vägar runt Systembolaget. På't igen!

höstlöven

Nådde igen (kan man det?) botten och låg sömnlös en hel natt med ångest. Hade redan innan sommaren bestämt att jag ska prova både AA och någon medberoendegrupp. Och dagen efter fanns det en kvinnogrupp. Under ångestnatten bestämde jag mig att nu är det dags.

Var nervös och pirrig men förvånande bestämd. Åkte timmar innan och gick i en affär. Funderade om jag skulle dra mig ur. Men det gjorde jag inte i
och är så glad. Vilken fin och stärkande upplevelse... och jag förvånade mig själv som delade. Kändes som att öppna på en kran som varit igenrostad länge.
Det här tror jag på... vill gå igen så snart det går. Lite hopp!
Suget däremot är detsamma...

höstlöven

Det är så sjukt vilken ansträngning att inte ta ett glas vin. Idag har det verkligen varit vita knogar. Den här besattheten är vidrig. Jag ser ju den underbara sommaren, hur det blommar och möjligheten att njuta. Ändå är det bara alkohol som tar upp hjärnan. Står emot idag pga att känslorna från mötet igår sitter i. Ser de andra kämparna framför mig och står emot.

Kickifaith

Som jag har smugit,,,smugit och ljugit och avstått ifrån social samvaro till förmån för en flaska vin i soffan bakom gardinen. Tror att idéen om dagbok är bra, skall börja idag. Jag tänkte ker att jag dricker typ 2 flaskor två dagar i rad för att sedan "vila" i 7-10 dagar då jag är helt nykter och sedan börjar det om men tänk om detta är en glädjekalkyl? Har kommit till en punkt då jag tror att jag riskerar att förlora min sambo och kontakten med barn och barnbarn. Vaknade upp och insåg detta i lördags och nu finns det bara en väg, den nyktra, men lätt kommer det inte att bli. Tror att läsa och skriva här kan hjälpa, är inte redo för att söka hjälp än, bra kvinna reder sig själv, vilket skämt men varför är man så himla stolt när man egentligen bara skulle vilja skrika ut här är jag, liten och svag, hjälp Mig! Ja, ja, två nyktra dagar nu, och de skall bli fler än 10 denna gången är målet.