Söndag till torsdag ca 3 st 50cl öl 7,0% samt ca 6 dl rödvin 12,5%.
Fredag och lördag betydligt mer.
Bråk sker 2-4 ggr/månad. Efter bråk dricker han något mindre....men han vill ej sluta. Jag och hans barn mellan 11-16 år försöker få honom att sluta men lönlöst förstås.
Finns bra tips?
Ska jag ge upp?
Han är jättehärlig som nykter men hemsk när han blir aningen för full.
Jag är så ledsen.

Tösabiten

Det är inte lätt att få någon som själv inte ser det som ett problem att sluta. Min man drack varje dag under nästan ett år. Lite mindre på veckorna men betydligt mer på helgerna och semestern. Han stod ofta i garaget och försökte dricka så jag inte såg. Jag konfronterade honom om och om igen och till slut lovade han att inte dricka på veckorna eller i hemlighet. Det har han gjort ganska bra. Händer i te lika ofta att han dricker starköl på veckorna, men idag insåg jag att han fortfarande står i garaget och dricker. Konfronterade honom och han blev bara skitsur. Jag sa att vi har ett problem och han instämde. Men han menade att jag var problemet som lägger mig i. En öl är väl i te så farligt. Nä men det är aldrig bara en öl.....
Så mitt tips är att du funderar på om du vill leva med detta, annars måste du göra något åt det. Han kommer inte sluta frivilligt. Kanske för ett tag som min man gjorde. Då sa han att han drack för att det var dåligt mellan oss. Nu frågade jag om det var den anledningen igen men då sa han nej. En alkoholist hittar alltid en anledning till att dricka. Hoppas du får det att fungera. Det får inte jag och jag är för feg för att sticka därifrån. Min man är så bra nykter, men inte full. Tyvärr är han ju alltid full när vi är lediga och har tid att umgås.

Välkommen hit till forumet och tack för att du delar med dig! Hoppas du kommer hitta input här bland alla andra forum-medlemmar som har så många erfarenheter från liknande situationer!

Du verkar ha bra koll på mängden han dricker och att du och barnen upplever att det leder till problem för er. Jag ser att ni alla har ansträngt er för att försöka hjälpa honom att göra en förändring. Det låter också som att du och sambon har en fin relation när han är nykter.

Du frågar efter tips. Jag ska inte lassa på dig massor, men jag skriver några idéer/frågor som du kan fundera på och använda dig av om du tycker det passar dig eller strunta i dem om de inte passar dig. :-)

- Jag undrar, finns det aktiviteter/situationer när ni är lediga där han absolut INTE skulle kunna tänka sig att dricka? Kan man göra mera av det?

- Hans barn verkar också oroliga för sin pappa. Det är ofta viktigt för barnen att få prata om sina upplevelser och känslor med någon annan vuxen och att de blir lyssnade och bekräftade i sina upplevelser. Där tänker jag att du redan fyller en väldigt viktig roll. Det finns också föreningar med stödgrupper och aktiviteter för barn och ungdomar som har en förälder med alkoholproblem om du tror att det skulle kunna vara till hjälp.

- När han är onykter (när ni är lediga), har du och barnen möjlighet att göra något annat roligt då så ni i alla fall får en bra dag?

Du lyfter också upp frågan om du ska ge upp. Det svaret är något du behöver hitta inom dig själv, ingen annan kan svara på det för det kan bli så fel och leda till beslut man ångrar.

Hoppas du vill fortsätta skriva och dela med dig här!

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vissenblomma

Det har gått över två år nu! Ingen förändring. Men jag är väldigt nära att ge upp. Han tycker fortfarande att ett par öl är väl ingen fara.
Usch o tvi, blir illamående när jag hör honom nu. Vid tredje ölen (50cl, 6,9%) så blir han täppt i näsan, andas högt, pratar MYCKET, missförstår, fjantar sig, tjatar om saker mm. Så tråkigt löjligt beteende. Blir sen även lite smått otrevlig...för jag är ju inte glad (konstigt va?), nä jag är dum o trist mm.
God jul. Men nu är det nära.......

Så sorgligt. :(

Om jag ska vara realist. Är det så här du vill ha det? Finns det något som tyder på att en förändring är på gång? Beslutet är ditt. Jag är utomstående och förstår att det inte är lika enkelt för dig. Det finns ju känslor också. Hoppas julen blir något så när okej. ?

Vissenblomma

vill inte ha det så här. Jag har varit alldeles för snäll och gett för många chanser. Är spyfärdig på hans förbannade ölburkar.
Vill ha lugn och ro.

Blade Runner

Börja sätta små men för dig betydelsfulla gränser kring dig själv och barnen och gör något ett par gånger i veckan som du mår bra av tex läs en. Ok, ta en promenad, lyssna på musik du tycker om.
Du blir van att bli arg och besviken på honom och det är en trygghet i sig. Jag som precis lämnat och nu är ensam med barnen vet inte riktigt hur jag ska fylla det tomrummet nu. Du får kämpa på och skapa dig en målbild av hur du vill leva och sakta ta ett ett i taget i den riktningen.
Kram Blade Runner

Känner i magen att han är onykter när han kommer hem. På något konstigt sätt så har min magkänsla alltid rätt men den har väl lärt sig. Han lovar och lovar att inte dricka men det stämmer aldrig. Ser på alla som lägger upp kort på mysiga lördags kvällar och jag vill också ha det så. Vad ska man göra! Vill inte gå isär men kärleken försvinner lite varje gång han ljuger man blir så ledsen och sårad. Tror att det är samma för alla alkoholister dom gömmer ljuger och lovar. Jag hatar ölburkar det står mig upp i halsen. Jag är en glad tjej tror alla men jag känner mig som om jag har en bomb som exploderar snart. Det värsta är att han tror att det inte syns och jag ser om han har tagit en öl och det hjälper inte med halstabletter för å få bort lukten.

Är nog enormt känsliga för att veta när dom dricker!
Jag träffar i stort sett bara min när han är ledig från jobbet men märker direkt på sms en när han druckit för han använder sig av andra utryck då.

Sorg40

Finns inga tips i hela världen som hjälper även om man vill det mest i hela världen!! Om han inte vill då är det kört