Hej. Jag är en tjej, en mamma och en sambo. Mest känner jag mig som en mamma och jag älskar att dricka vin. Tyvärr har jag nu fått problem med detta, att suget finns konstant. Jag har väl egentligen alltid gillat att dricka o vara berusad men har alltid haft kontroll till för ett par år sen. I samband med att min sambo började jobba mycket plus även reste iväg på jobb i 2-3 veckor i taget så var det så lätt att dricka vin lite varje dag. Och efter förra sommaren (2016) insåg jag att jag har problem på riktigt. I nov tog jag kontakt med en terapeut som även visade sig vara nykter alkoholist och som även arbetade på beroende mottagning. Hon frågade mig efter ett par möten hur mina alkoholvanor ser ut och jag tänkte, nu lägger jag korten på bordet. Så jag berättade allt. Väldigt skönt o befriande. Efter mina besök hos henne har jag haft korta och nyktra perioder ca 2 veckor i taget.
Men nu har min sambo varit iväg på övning i 1,5 vecka och jag har druckit varje dag.
Funderar på att kontakta en beroendemottagning och gå o få hjälp på allvar. Att verkligen ta tag i problemet. Men då kommer just den där känslan, men jag ska ju ut med tjejerna i helgen, fira en av dom som fyllt jämnt.. klart jag vill kunna dricka då? Och sen har man ju hela sommaren framföra sig med Grekland all inclusive en vecka... kanske ändå får vänta med att söka hjälp till efter sommaren? Är man knasig eller?? På riktigt dum i huvudet?
Ibland känner jag att jag skulle vilja ha nån att luta mig emot, som är lite i samma sits, som man kan ringa en söndag kl 16 när suget sätter in och ta en promenad med?
Min sambo vill säkert stötta mig men han har egentligen ingen aning om djävulen som jag bär på. Träning & promenader är nåt som funkar mot suget men dessvärre är jag låst med barnen.
Vad ska jag göra? Alla tips välkomnas.