Jag har vuxit upp med en mamma som varit beroende av både alkohol och andra droger.
Jag lovade mig själv att jag inte skulle bli sådan själv men här är jag nu. Druckit alldeles för mycket under en 10 års period nu och det har förstört så många kärleksrelationer och är påväg att förstöra min nuvarande relation också.
Alla bråk vi har kretsar kring alkoholen.
Men jag har tagit steget och går på beroendemottagning. Har fått antabus men drar mig för att ta dem men det är nog på tiden nu. Det är bara så att det blir verkligt på något vis då. Och jag har nog aldrig riktigt vågat erkänna gör mig själv att jag har ett beroende.
Smygdricker och hittar på ursäkter för att dricka såklart för att rättfärdiga mitt beteende. Är utomlands nu med all inklusive och det blev för mycket igår. Nu ligger man med ångest och bråkat med tjejen.. jag blir så trött på mig själv bara!
Jag har bett om ursäkt och kommit med löften som inte betyder något längre för henne. Hon kan inte lita på mig och det kan inte jag heller när det kommer till alkoholen.. Vi är i ett stadie i livet där vi försöker skaffa barn med och är livrädd att jag inte ska kunna få kontroll över mitt liv!