Just så ja, nu äntligen vågar jag ta steget. Vågar kliva fram - om än anonymt - och erkänna att jag har problem med alkoholen. Jag har alltid tyckt om det rus som alkoholen ger. I ungdomen provade jag att röka hasch några gånger men jag gillade det inte. Man blev ju bara seg och satt som förstenad och tittade på en fläck på väggen, jag ville ju ha kul och ha party och det kunde alkoholen erbjuda. Nu, lite drygt 40 år senare har den fått mig i sitt grepp. Beroendet har kommit smygande genom åren eftersom jag druckit i min ensamhet för att stressa av och för att trösta mig själv. Det senaste året har det hänt mycket i livet, en förälder har dött, sonen har flyttat hemifrån och jag har bytt jobb. Inget av detta är onaturligt utan tillhör livets gång, men jag har använt alkohol till att döva känslan av förlust och ensamhet och till att hantera stress. Och när min särbo, för några månader sedan gjorde oväntat slut, så tappade jag greppet och började dricka nästan varje dag. Jag kände mig så ledsen, så övergiven, så oälskad och så orespekterad att jag med gott samvete kunde öppna vinflaskan när jag kom hem från jobbet. I början var det ett par tre dagar i veckan och då bara ett par glas men det övergick ganska snabbt till att bli nästan varje dag och nästan en hel flaska varje gång. Det har tröttat ut mig. Jag som redan har det stressigt fick ännu mer stresspåslag. Jag visste att det var fel men jag kunde inte låta bli. Tänkte att det var bara för idag eller att idag dricker jag bara en folköl (eller två).
Sedan i vintras har kvällarna ägnats åt att titta på serier på datorn, dricka vin och fylleäta. Jag har gått upp åtskilliga kilon bara på de tre senaste månaderna och viktökningen är en stark faktor till att jag vill förändra mitt liv, förutom dålig sömn, mycket ångest och starka skamkänslor. Jag skäms så oerhört mycket morgonen efter jag druckit när jag ser den tomma flaskan, brödsmulor, ostbitar och papper från choklad ligga framme.
Jag tog kontakt med Riddargatan1 och fick tid hos en sköterska. Pratade om målsättning och behandling, fick ta prover och häromdagen träffade jag en läkare. Som jag hade längtat till det mötet! Jag fick klara besked, jag hade utvecklat ett alkoholberoende, det syntes i slutpoängen i det formulär man skulle fylla i. Det framkom också i provresultaten, inga stora lever- och blodplättförändringar, men tillräckligt för att ge utslag. Ordinationen blev nykterhet i en månad med hjälp av Antabus. Jag äta Antabus? Tänk att det har gått så långt för mig! Men här är jag nu, skriver på ett forum för alkoholberoende och i morgon tar jag min första antabusbehandling. Det blir också den första dagen på en nykterperiod.