Nu har jag tillslut kommit till den punkt där jag förstår att jag måste lämna den jag älskar.
Vi har varit tillsammans I 13 år och egentligen har alkoholen varit ett problem för oss I alla år.
Från början fick han bara dåligt omdöme och flirtade med alltid med någon tjej när vi var ute. Nästa dag grät han och var ledsen och bad om förlåtelse.
...och jag förlät.
Efter ca 1 år upptäckte jag att han hade kontakt med en kvinna via sms (till saken hör att han ville jag skulle lägga ner mina killkompis kontakter) jag blev ledsen och besviken att han hade hemligheter. Han lovade att inte skriva med henne mer.
3 år senare upptäcker jag, när han somnat full med telefonen I handen, att han fortfarande har kontakt med samma kvinna. Jag tanker då att göra slut, men han vill inget hellre än att vi ska vara tillsammans och bokar samtal på familjerådgivning.
Familjerådgivaren pekar snart ut att vi får problem när min sambo dricker och han sager till honom att han måste berätta om den här kvinnan och lägga alla korten på bordet om han vill behålla mig. Men hon betyder ingenting och de är bara kompisar.
Men han ska återigen bryta kontakten med henne.
Han klippte t o m ut en tidningsartikel om att man kan bota svartsjuka med KBT! Det är alltså jag som är svartsjuk!!
När vi varit tillsammans I 5 år avslöjar jag honom igen. Jag söker upp en kurator för att få stöd och hjälp, men det är ju faktiskt hos honom problemen är. Så efter lite övertalande följer han med på även den terrapin.
Återigen ringar man in alkoholen som ett problem, men kvinnan har han ju även kontakt med nykter.
Åter igen LOVAR han och SVÄR att han ska bryta med henne, för han känner ju aboslut ingenting för henne.
Jag tog även telefonen och ringed henne och frågade om hennes man känner till det här och hon hävdar också att de bara är kompisar men blir arg på mig för att han inte får ha tjejkompisar.. Jag sa att jag inte vet om vi kan reparera det här förhållandet. Märklig kompis som inte blir bekymrad när man staller till problem för sin "vän"
Under tiden är han världens underbaraste man och behandlar mig mer eller mindre som en prinsessa.
Efter den senaste terrapin slutade det med att han började smygsupa. En söndag för några veckor sedan upptäckte jag att han hade druckit upp ½ liter rom och lite vodka. Han försöker ju givetvis förneka det också, Men jag hade fotograferat flaskorna veckan innnan så det gick inte att att neka (fast det gjorde han ju ändå)
Nu känner jag att jag fått nog, men jag kräver att han söker hjälp... och ändå så verkar det som jag tanker att han kanske kanske kan bli frisk nu.
Sen kom droppen, jag råkar snubbla over fakturorna för jobbtelefonen och ser återigen att han fortfarande har kontakt med samma kvinna.
SÅ nu bor jag temporärt hos min syster, men det gör så ONT!! och jag vill egentligen inte heller göra annat än att krypa upp I hans famn där jag I princip smälter och har alltid gjort.
Vad är det för fel på mig?? Jag är beroende av honom! Jag kommer att lämna honom nu men av någon underlig anledning hoppas jag att under ska ske och det ska komma någon förklaring... för han blånekar fortfarande att det ska vara något med denna kvinna.
Han känner ingenting utan han kontaktade henne för vår skull (hon jobbar I vården) så han skulle få hjälp med sin snarkning.
Aj aj aj vad ont det gör och dessa ångestattacker jag får mellan varven när jag saknar honom är fruktansvärda.
Hur kan man älska någon som gjort en så illa?
Hur ska man göra för att lämna någon man älskar?