Jag har precis bestämt mig (igen) för att avsluta en 20årig överkonsumtion av framförallt vin.
Jag har försökt förut, varit här inne och läst, tänkt att det inte är ett problem och det är aldrig ett problem att sluta. Problemet är att inte tappa fokus och starta igen.

Jag slutar nu för att alkohol ger mig ångest och sömnproblem. Jag är trött på att vakna mitt i natten med den där känslan att något som jag inte riktigt kan sätta fingret på är helt fel.
Jag är trött på att köra barnen till skolan med en intensiv önskan att det inte ska vara någon nykterhetskontroll på vägen.
På senare tid tycker jag mig ha fått kommentarer från omgivningen om min alkoholkonsumtion. Grannen pratade om att alkoholister förnekar sitt missbruk tillochmed för sig själva. Och visst förnekar jag 8 glas vin en tisdag kan te sig normalt för en del men det är nog inte det egentligen...
Dax att bryta alltså och denna gång ska jag vara ärlig mot mig själv. Det är lätt att sluta problemet är att inte börja igen.
Kortsiktigt mål är att klara helgen. Idag är dag 5, efter helgen är det en hel vecka.

Sinnituss

Jag har nog alltid haft ångest ivarierande grad. Ibland har jag misstagit det för andra sjukdomar men i grunden har den alltid funnits där. Ångest och ett visst mått av social fobi. Jag har alltid "tvingat" mig att gå vidare och inte ge vika för den och därmed besvärar den mig inte så mycket dagtid men på nätterna är jag försvarslös. När jag vaknar är jag redan uppe i en total ångestattack med rusande puls och fullt adrenalinpåslag. Det tar en stund att intala mig själv att inget är fel och att det troligen bara var en dröm som drog igång allt. Jag har aldrig den typen av ångestanfall på dagarna tack och lov och de händer inte varje natt längre.
Träningen gillar jag egentligen. Jag vill följa mitt program och jag vill gå ner i vikt för att orka bättre (det är tröttsamt med runkeeper som berättar att "det här var ditt 97 snabbaste 8-10 km" ) Det som blir problem med ett träningsprogram är när saker kommer emellan, när dottern följer med och får håll och vill gå. Jag vill springa själv men det är nästan alltid någon som vill följa med och att säga nej jämt sårar dem så det kan jag inte göra. När det inte blir på mitt sätt blir jag störd. Just nu är jag sjukt dåligt tränad. Jag hasar fram i nästan 7 minuterstempo och jag vill så gärna springa tjejmilen på under en timme. Jag väger fortfarande 6 kg över min högsta tillåtna vikt och jag vill att de ska försvinna nu. 7kg är borta sedan i februari så det går framåt, men inte tillräckligt fort. Inte klokt att jag låtit mig själv förfalla på det här sättet...
Nu blev det visst ännu ett inlägg som inte hade med drickande att göra, men om jag inte fastnat i vinträsket skulle jag aldrig låtit mig själv förfalla till den här nivån. Jag har inte ens varit medveten om att det har hänt. Tankarna på vin dyker upp men inte så ofta och inte riktigt på allvar. Jag har slutat känns det som.

Sinnituss

Du fick mig att tänka till lite för några dagar sedan. Det är en myt att man behöver sova 8h. När man är nöjd med att ha sovit 5 h känner man sig inte alls lika trött som när man är missnöjd.
Mina dagar har blivit längre och sömnen djupare. Nu ligger jag inte och vrider mig i sängen. Bättre att lägga sig senare och få mer vaken tid. Tack pi! Nu morgonkaffe och en ny härlig dag!
En helg till med få tankar kring a. Ikväll ska vi ha middagsbjudning och jag har bestämt mig för att inte bjuda på vin. Jag vill inte ha hem vin, mitt (och makens hem) mitt (vårt) beslut...
Ha en fin dag!

är ju det fina med forumet, att vi både kan ge och få tips och råd. Ömsesidig medmänsklighet.

Ha en fin dag du också

Sinnituss

att man inte är världens mest tålmodiga människa när suget sätter in. Lagar mat till kvällens middag, inget matlagnings vin glas. Så tråkigt är det, maken och äldsta barnen har just meddelat att de blir sena. Har lust att gå ut i garaget och hämta vodka att spetsa den alkoholfria ölen, men skriver här istället. Maken har tur att gästerna redan kommer att vara här när han dyker upp...

Sinnituss

och eftersom jag är på den här sidan funderar jag redan över alkohol. Hade ett sug efter något alkoholinnehållande vad som helst i går kväll. Tur att alla sådana drycker bor i garaget. Jag vill inte gå ut och hämta något där...
Det blev en alkoholfri öl. Idag ska jag på konsert och sedan måste jag börja packa till semestern. 3 jobbdagarna kvar sedan är det lov. Semestern gör mig lite orolig. Det är mycket som ska klaffa för att den ska bli riktigt bra. Tur att barnen är peppade på att ge sig av. Det kan bli riktigt bra.

Sinnituss

bättre och bättre det här. På något sätt hänger jag upp allt på läkartider och nu har jag bokat tid med en ny terapeut. Jag förstår inte riktigt mig på det här behovet jag har att bli sedd för att inte börja om. Jag har ju försökt sluta massor med gånger men det har bara hållit någon vecka. Hur kommer det då sig att det funkar när jag ska redovisa hur det går. Ärligt talat så är det ju ingen kvalitetstid att träffa en uttråkad läkare som diskret tittar på klockan och gäspar lite då och då. Han tycker att jag är ointressant och tråkig, ändå verkar det ju vara för hans skull jag håller mig nykter. Hade det varit för min egen skull eller för min familjs skull så hade jag ju klarat att sluta tidigare. Oavsett för vems skull jag är nykter så fungerar det och då fortsätter jag att tråka ut läkare om det är vad som krävs. Jag behöver inte vara underhållande bara nykter just nu. Jag hankar mig fram och tänker vara tråkigt duktig fram till nästa möte också.

Sinnituss

känner mig frustrerad över att jag hittills alltid börjat dricka igen efter några dagar eller veckor men att jag sedan jag sökte hjälp inom vården har jag kunnat låta bli. Jag blir irriterad på mig själv för att jag vill vara duktig. Det är då extremt barnsligt. Varför har jag detta bekräftelse behov. Var nära att svänga inom systemet på vägen hem bara för art bevisa att det är jag som bestämmer.

Bedrövadsambo

Snacka om motsatt verkan liksom. Var istället glad att den "kontroll" sjukvården ger dig verkligen hjälper dig. Huvudsyftet är ju att vara nykter!?

De flesta vill väl vara duktiga, bli bekräftade och ha kontroll över sina liv. Men ingen är ju perfekt. Jag tycker att du är en kämpe! Var hellre stolt över att du tar hjälp från vården och var glad att du kan motstå alkoholen. Låt läkaren fortsätta gäspa ;-) du gör det väl innerst inne, för din egen och din familjs skull.

Sinnituss

och sönderanalyserar gör jag istället för att acceptera att allt är ganska bra just nu. Jag tror att jag egentligen är rädd för att det går bra, rädd för att vara för duktig. Jag behöver hjälpen i att gå till beroendecenter, och jag är rädd för att den ska upphöra ganska så snart om jag tillsynes klarar det här för bra.
Ibland när jag tror att något ska försvinna avslutar jag själv istället för att inte bli besviken och ledsen. Det kan också göra att jag faller tillbaka för att inte vara så duktig, vilket jag var nära att göra igår. Det ska jag inte göra nu. Jag ska fortsätta tråka ut min läkare, han har betalt för att vara där och det är inte för hans skull jag går dit.
Jag har tänkt mig att den här förändringsprocessen ska ta ungefär ett år och jag hoppas på att få behålla stödet från vården under den tiden.

Nyckelpigan

Jag tycker absolut inte att ditt behov av att bli sedd är fel, snarare motsatsen! Du behöver wn terapeut som ser dig där du är idag och hjälper dig framåt! Jag är imponerad av din kamp! Stor kram❤

Sinnituss

Gör en liten notering om att allt är bra nu. När jag är ledig fungerar det bättre. Sömnen funkar, sover nästan 6 timmar vilket är utmärkt.
Kortspel med glad familj idag. Det är bra nu.

Sinnituss

Snart är semestern slut. Det har varit och är jättebra. Vi har sett massor av nya saker och vi har rört på oss mest hela dagarna. Det är midnattssol här vilket gör dagarna långa och härliga.
3 nätter kvar och vi har bestämt oss för hotell framöver då det regnar. Jag har provat alkoholfri öl med lakrits, salt med lakrits, och youghurt med lakrits. Inget av det var gott alls faktiskt....
Familjen känns lycklig och harmoniskt. Stolt över mina fina ungdomar och älskar min man mer än någonsin. Tänker inte supa bort det här. Jag har så mycket att förlora ❤️

Sinnituss

till maten blev det igår och ett glas prosecco. Två glas och all oro är tillbaka i kroppen igen. Det var sista kvällen på resan och vi bor på ett fint hotel. Än så länge betyder 2 glas alkohol inte någon omstart men känslan i kroppen är inte bra.
Semestern har varit underbar. Det blev som jag planerade en total brytning mot vardagen. Kanske är det därför jag inte kan sova nu. Oron över vardagen är tillbaka. Vardagen är snart tillbaka.
Ingen anledning att sparka på mig själv än. Om vinet igår inte följs upp med en BiB när jag kommer hem har jag inte startat om.

Sinnituss

Problemet ligger just i att inte starta om, måste bryta det här nu, men känner att jag har beslutat mig för att det får bli efter midsommar... Ingen tur längs Göta kanal, dottern kommer få fallskärmshopp, jag missade mitt mål.

Sinnituss

Men det funkade ganska många dagar så vinsten är ändå ganska stor. Bakis idag och jobbet gick trögt. Tänk att jag normalt alltid mådde så här..
Jogging tur efter jobbet, långsamt men ganska skönt. Ett glas vin på kvällen. Nu sova med insomningstablett. Måsta vända detta. Huvudet fullt med katastroftankar. Ibland önskar jag bara att allt kunde bli tyst. Godnatt

Sinnituss

Börjar tänka att bryta också är svårt. Idag är jag hemma från jobbet. Orkar inte gå upp mår dåligt men jag är ju egentligen bara självförvållat sjuk.

Sinnituss

Det är en lite svår dag eftersom det är en dag det är legitimt att dicka. Det blev ingen vit dag för mig men ingen egentlig katastrof heller. Snaps och öl till lunch och några glas vin till middagen. På storhelger ligger mycket fokus på familjen. Man ska orka gå till ringdansen, spela kubb och på kvällen gittarr och sång vid brasan. Det går helt enkelt inte att dricka så mycket om man ska vara med. (Min bror somnade efter lunch, vi har inga bra gener...)
Kort sagt ingen alkoholfri dag, men en bra dag med famij och vänner. Nu gäller det dock att bryta det här, senaste veckan har varit med a alla dagar.
Funderar lite på hur AA fungerar om man inte är troende. Jag är absolut icke troende. Jag tror inte på att någon högre makt kan få mig att sluta dricka. Kan man gå på AA möte om man redan från början är säker på att man inte kan ta sig förbi punkt 2 i 12-stegsprogrammet?

Ellan

Högre makt eller som du själv väljer att se det. För mig handlar det mycket om att jag inte kan bli nykter på egen hand. Jag klarade inte av det själv. Jag behövde ett utbyte med andra människor för att bryta mönstret och förstå vad detta handlar om. I mötet med andra så uppstår det något viktigt för mig och många kloka insikter har jag fått genom just dessa möten. Det har räckt för mig. En kraft större än mig själv... jag behöver andra människor. Ensam är inte stark i detta. Det räckte för mig. Så hur du väljer att tolka makten eller kraften är helt upp till dig. Du behöver varken vara troende eller religös. De 12-stegen är så mycket mer känner jag. Det krävs lyhördhet, ärlighet och en villighet till att förändra. Haka inte upp dig på Gud osv. Låt det ta lite tid att landa och en terapeut sa till mig att ge det minst tio besök innan du kan avgöra om du gillar det eller inte. AA gör oss inte nyktra per automatik. Jobbet får vi göra själva men verktygen är fantastiska och gemenskapen underlättar enormt.
Ta hand om dig!
Kram Ellan!

AlkoDHyperD

Innan denna veckan, Sinnitus! Kanske du ska göra som jag - är inne ganska sällan nu och läser - och läsa dina inlägg en månad bakåt. Just nu ser du kanske inte detta, det är lätt att uppgivenheten och självanklagelserna får fäste när man är inne i en jobbig period, men du hade en lång fin semester utan alkohol verkar det som. Se den som ett framsteg och gå tillbaka dit. Du kan bryta mönstret just nu! Och den högre makten är livet självt. Alla känslor hör till. Livet=den högre makten=allt som du upplever i vardagen. Känns inte AA som ett alternativ kanske du kan tänka så. Närvaro, vänner, upplevelser, självmedkänsla
kram