Jag har precis bestämt mig (igen) för att avsluta en 20årig överkonsumtion av framförallt vin.
Jag har försökt förut, varit här inne och läst, tänkt att det inte är ett problem och det är aldrig ett problem att sluta. Problemet är att inte tappa fokus och starta igen.

Jag slutar nu för att alkohol ger mig ångest och sömnproblem. Jag är trött på att vakna mitt i natten med den där känslan att något som jag inte riktigt kan sätta fingret på är helt fel.
Jag är trött på att köra barnen till skolan med en intensiv önskan att det inte ska vara någon nykterhetskontroll på vägen.
På senare tid tycker jag mig ha fått kommentarer från omgivningen om min alkoholkonsumtion. Grannen pratade om att alkoholister förnekar sitt missbruk tillochmed för sig själva. Och visst förnekar jag 8 glas vin en tisdag kan te sig normalt för en del men det är nog inte det egentligen...
Dax att bryta alltså och denna gång ska jag vara ärlig mot mig själv. Det är lätt att sluta problemet är att inte börja igen.
Kortsiktigt mål är att klara helgen. Idag är dag 5, efter helgen är det en hel vecka.

Sinnituss

idag med min far som kämpat sig fram utan rullator vid min ena sida och min vackra dotter vid min andra sida tog jag farväl av en av de snällaste människor jag känt.
En man som sa att jag var vacker när jag behövde höra det och som skickade handskrivna brev som alltid dök upp när allt var som tyngst.
En man som trodde på människor som inte lyckats så bra i livet och som trodde att det fanns godhet i alla.
Det kändes bra att få vara där och som prästen sa så behöver världen många fler som är som min vän var.
Jag är glad att min dotter följde med mig hit. Hon är varm och klok och det behövs många som henne också i världen.

anonym17136

Tänker på dig en jobbig dag som denna .. var glad o tacksam att du har haft en sån fin vän i ditt liv .. ? minnena finns alltid kvar. Min älskade mormor somnade in för precis ett år sen i samma höga ålder , saknar henne mycket .. men vet att det är livets gång .. de har det bra nu .. följer din kamp , kämpa vidare .. Lerigen

Sinnituss

Det är så lätt att fokusera på saker som inte är viktiga. Jag har en ständig prestationsångest. Jag vill vara bäst på allt och har väldigt svårt att tagga ner på sådant som inte är viktigt.
Det är bara så svårt att se vad som är viktigast ibland och man måste ju tjäna pengar så att man klarar sig. Jag vet sedan tidigare att jag gillar mitt jobb och är duktig på det när jag mår bra.
Just nu mår jag inte så bra och då funkar inte jobbet heller. Det ger ångest att inte fungera men jag hoppas att det snart blir bättre.
Snart hemma igen och har 2 dagar att ta igen mig på. Förkylningen är såpass bra att jag borde kunna köra ett Friskispass i morgon. Lite träning och ingen alkohol så bör jag snart må bättre.

Sinnituss

gör mina dagar oroliga. Jag har svårt att koppla av och känner mig ständigt orolig. Idag har jag promenerat, rensat avlopp, städat, grävt i trädgården och bakat kaka för att hålla mig sysselsatt.
Känns som om jag håller på att bli tokig. Troligen är det denna oro som får mig att dricka. Några glas så är den borta för stunden men tillbaka med tredubbel kraft efter 2-3 timmars sömn. Jag vill inte vakna kallsvettig och ångestfylld mitt i natten. Det är tom bättre att inte somna alls än dessa obehagliga uppvaknanden. Jag hade hoppats på att oron skulle dämpas med tiden men kanske jag satte stopp för detta med förra veckans halva vinflaska. Jag ska kämpa på Maj ut innan jag söker mer hjälp. Jag har nästa läkartid i början av juni, har det inte blivit bättre då måste jag försöka få mer hjälp för jag fixar inte denna sömnlöshet och oro så mycket längre.

Sinnituss

Igår var en ganska bra dag. Jag måste komma igång att hjälpa min lillkille mer i skolan. De andra har jag rutin på att kolla upp och hjälpa men minstingen har nästan alltid koll själv. Det innebär ju inte att han inte behöver stöd. Ikväll ska vi räkna matte inför ett prov på fredag.
Jag tycker mig se en skildrad i ansiktet sedan jag slutat med a. Huden ser klarare ut och ögonen piggare (även om jag ju inte känner mig så pigg) I natt ska jag prova sova utan insomningstabletter. Jag vill inte byta ut ett beroende mot ett annat.
25 dagar sedan jag drack för mycket och just nu känns inte drickat som något överhängande problem. Ångestproblematiken kvarstår. Kanske var den inte a-relaterad...

Sinnituss

Nu äntligen känns det som om det börjar bli lite bättre. Förkylningen har släppt så pass att jag kan träna lite. Ett Friskis pass blev det ikväll och så lite matte med minstingen mest för att visa intresse.
Ha en bra kväll

Sinnituss

Nu går jag "all in" för att försöka uppnå en hälsosammare livsstil. Jag måste komma till rätta med stressen. Egentligen är det nog mest jag som stressar mig, inte yttre stress men jag kan inte skilja på vad som är vad.
Idag började jag dagen med ett yogapass på Friskis. Väldigt skönt att andas och sträcka ut och bända på musklerna på morgonen. Jag tror att det får bli en fredagsvana.
Nästa vecka ska jag ha ett nytt samtal med min terapeut, den här gången ska jag vara tydlig i att min plan är att inte dricka alls så får vi se vad vi får för samtal med det som grund. Just nu känns det inte som om jag behöver något samtalsstöd, men samtidigt är det troligen dumt att avboka det om det skulle behövas i framtiden.
På det hela taget rullar allt på och det börjar kännas lite lättare. Jag är försiktigt optimistisk.

Härligt att läsa att det känns lättare och går bra för dej. Yoga är säkert bra mot stress, jag gick själv på det för några år sen. Ska nog börja med det igen, blev inspirerad när jag läste ditt inlägg.
Lycka till och fortsätt va optimistisk! ?

Malta

Hej, fint att få ta del av din resa. Yoga har hjälpt mig jättemycket. Hade själv en terapeut som tyckte att mina eventuella alkoholproblem berodde på en förbjudande make. Det var början till alla mina återfall... Hoppas hitta tillbaka där jag var en gång. Kram

Sinnituss

Jag är mästare på att stressa upp mig över absolut ingenting. Ofta vet jaginte ens vad jag är stressad över. Jag får svårt att sova pågrund av en helt odefinierad oro. Ofta kommer den som någon slags söndagsoro som byggs upp under dagen och sedan gör det omöjligt att somna på kvällen. Insomningstabletter ger en ytlig sömn och jag vaknar ert 10 tal gånger på natten för att sedan vara klarvaken vid 5 igen.
Jag tror att den här ångesten har hängt med mig sedan jag var mobbad i skolan som barn och tonåring. Undrar hur man kommer till rätta med det. En diffus jobbångest helt enkelt som slår till även när jag egentligen inte är stressad för något specifikt på jobbet.
I vilket fall som helst så har helgen varit bra. Jag har tränat, promenerat, jobbat i trädgården och äntligen fått lite fason på växthuset. Jag har tittat film med barnen på kvällarna och druckit massor av bubbelvatten. Det känns naturligt att inte dricka vin nu.

sätter djupa spår. Jag vet; kämpar själv med dem. Samtidigt kan man bli mer lyhörd och känslig för andra människor, vilket ju är en gåva mitt i eländet.
Apropå insomningstabletter: har jag prövat och tyvärr fastnat i en period. Ett jävla rävgift det där! Abstinensen kickar så småningom väldigt snabbt och den ena dosen kräver en ny dos och så där håller det på. Försök trappa ned, fint och försiktigt, be om hjälp om det inte går!

Sinnituss

Mobbing sätter spår. Min historia får mig att undvika socialt umgänge. Att gå på AA möten är tex en omöjlighet. Jag litar inte på grupper och känner mig i princip alltid utanför. Helt paradoxalt brukar jag ändå uppfattas som social och drivande. Det känns bara inte så på insidan...
Just nu planerar jag semestern. Vi ska ut på en friluftsresa med vandring, ridning och kajakande så fort skolorna slutar. Hela familjen är övertygade om att det här kommer att bli fantastiskt och roligt. Det är en perfekt semester för mig då den inte rymmer någon plats alls för alkohol. Nu ser det ut som om det mesta är på plats. Jag har bokat flyg, hybil, hittat och bokat vandrarhem och dagsturer så det ser ut att hänga i hop. Senast jag gjorde motsvarande planerings och bokningsjobb var inför vår bröllopsresa för 20 år sedan. Då funkade allt perfekt, eller så här efteråt känns resan perfekt. Egentligen är det alla oplanerade och oväntade händelsen man minns mest. Jag hoppas den här resan kommer ge många roliga stunder och äventyr. 5 veckor kvar tills avfärd och det är ett bra mål att hålla sig vit tills dess.

Gunda

...vilken kämpe du är. Det finns många beröringspunkter mellan oss känner jag. Ditt intresse för trädgård och djur delar vi.
Känner så igen mig i vissa situationer.
Det där med medicinsk yoga har jag också testat på och känner att det är något för mig, ska ta upp det, tack för inspirationen.
Mobbing har även jag utsatts för och en del av det skyller jag på en av mina systrar, hon kunde dra igång klasskamraterna mot mig vi gick i samma klass trotts att hon är 1 år äldre än mig. Hände det mig något så var det inte mig hon tog i försvar utan höll med de andra. Svartsjuka har i alla år även i vuxen ålder förföljt mig trotts att vi är vuxna. Men nu har jag ingen kontakt med henne tror det är 10-15 år sedan och jag har ingen längtan efter att ha någon kontakt heller. Det gick så långt att jag var tvungen att ta hjälp utifrån i vår relation och den terapeuten sa, "jag brukar aldrig säga till människor att ta avstånd från varandra, men i detta fall gör jag det, för din skull så att du kan må bra i dig själv" på den vägen är det.
Vilken härlig semester du planerar, låter verkligen härlig. Hoppas verkligen att det blir en så bra som du önskar.
Kram och ha en bra dag!

Sinnituss

Hemskt med en syster som man inte kan lita på! Det är liksom det optimala sveket att inte stå upp för sina syskon.
Det måste rubba tryggheten att inte kunna lita på att syskonen ställer upp för en. Jag förstår att ni fick bryta kontakten, ett sådant svek måste vara omöjligt att förlåta.

Sinnituss

Träffat "min" terapeut idag igen. Vi förstod inte varandra den här gången heller. Hon tycker inte att man ska sluta dricka helt utan trappa ner. Jag tror inte att jag fixar att trappa ner. Får jag i mig ett glas så blir det i princip alltid fler än jag tänkt och det blir jobbigt att avstå dagarna efter. Om jag inte hade tyckt att det är svårt att låta bli att börja igen hade jag troligen inte sökt hjälp.
Jag kände att terapeuten ifrågasätter varför jag sökt hjälp. Som om jag inte har ett problem och det är här det blir lite farligt. Om jag släpper guarden och för en stund tänker att jag inte har ett problem kommer jag att komma tillbaka på ruta 1 igen. Kanske var det det terapeuten vill att jag skulle inse, kanske är hon bara så korkad som jag tror. Vi bestämde i vilket fall som helst att det räcker nu. Jag vill inte träffa henne mer. Det här forumet får bli min terapeut.
Jag har satt upp små belöningar framöver om jag klarar mig bra. Det första är att om jag klarar mig över midsommar ska jag och maken åka på en kryssning på götakanal. Jag har ett live IT presentkort som räcker till det. Dricker jag innan midsommar är över kommer presentkortet att användas till ett fallskärmshopp för dottern.

Bedrövadsambo

Tycker att din terapeut beter sig märkligt. Hon ska väl stötta dig i ditt beslut!? Och det är ju knappast skadligt att låta bli att dricka helt. Mycket bra mål du har satt upp. Göta kanal låter supermysigt ?

Gunda

Hur tänker hon? Kan det vara så att hon menar att du ska trappa så du inte får abstinens?
Men funkar det inte så är det nog kanske lika bra att inte gå dit, sen om hon får dig att tänka fel, är ju verkligen inte bra.
Men du har satt upp mål för dig det är ju kanon, jag har åkt en kort bit på Göta kanal, det var riktigt trevligt ?

Levande

Funderar på om hon provocerar dig, för att få dig att vilja bevisa att ditt sätt är rätt.
Lite omvänd psykologi brukar funka på mig.
Önskar dig lycka till och hoppas det blir Götakanal

AL

8 glas vin är enkelt att trycka i sig...betydligt svårare är det att säga NEJ 8 gånger. Det kräver vilja och att våga stå ut med sig själv och det man känner. Jag vill vara nykter..och tänker försöka med all min kraft...... vill du?

Sinnituss

och är det. 35 dagar sedan jag senast vaknade upp bakis och det är ju bra. Vad jag inte riktigt har bestämt är om jag verkligen inte ska kunna ta ett glas vin till maten. Jag är helt bestämd på att det är för tidigt att göra det än. Jag tror att man måste ha en nykter period som är så lång att man verkligen ser de positiva effekterna. Än känner jag mest ångest, jobbet funkar så där och jag har märkliga drömmar. Kroppsligt har jag noterat att min vilopuls sjunkit med 5 slag, jag har minskat 5 kg vikt och mitt tidigare förhöjda blodtryck är inte längre högt. Första mätpunkten var i februari så det är en ganska bra förändring tycker jag.
Jag och dottern har satt upp ett nytt mål idag. Vi ska springa tjejmilen och köra ett 16 veckors tränings program innan dess. Kul med mål. Fler vita dagar i sikte...