av Sinikka

Jag är ny här men har läst en hel del inlägg. Särskilt tråden "att när jag väl börjar dricka kan jag inte sluta". Nyss var det midsommar och jag får ångest över det här med alkoholen. Kommer jag att klara det eller kommer jag att hälla i mig? Midsommar gick bra men inte 2 dagar efter då jag skulle på konsert. Kommer knappt ihåg den och när jag väl kom hem så var min man arg och besviken på mig igen. Som så många gånger förr. Han säger att om han inte älskat mig så mycket så hade han lämnat mig för längesen. Det gör ont i mig och jag vill verkligen inte göra honom eller mina barn besvikna genom att återigen ramlat dit. Jag dricker inte ofta men när jag gör det så blir det alltid för mycket. Det är som om alkoholen triggar igång i min hjärna. Den vill bara ha mer. Nu har jag iallafall bestämt mig att det nolltolerans som gäller för min del. Jag tål helt enkelt inte alkohol. Så är det bara. Det är därför jag skriver i detta forum. Jag kanske kan få lite tips och stöd om hur jag skall bära mig åt för att lyckas. Och kanske också slippa känslan av att jag är ensam med mina alkoholproblem.
Kram

Bedrövadsambo
tis, 2017-06-27 - 16:46

Otroligt jobbigt för både dig och familjen. Hjärnan blir liksom "kidnappad". Bästa sättet att tänka är nog att du faktiskt inte tål alkohol. En nötallergiker skulle ju aldrig få för sig att äta liiite nötter. Efter att ha läst här på forumet ett tag verkar nolltolerans vara enklast. De som vill dricka ibland verkar ha det tuffast. Välkommen hit!

Nordäng67
tis, 2017-06-27 - 21:23

Eftersom du verkligen vill låta bli! Tror precis som Bedrövadsambo att Du skall tänka att Du inte tål aljhohol och inte KAN dricka alls! Tror också att man behöver gå i terapi och få riktigt proffs stöd när man skall sluta dricka! Kan du få hjälp med på Vårdcentralen. Va skönt att du har en man som älskar dig mycket, en bra motivation för dig att sluta dricka! Lycka till!

santorini
tis, 2017-06-27 - 21:39

Nej Sinikka, du är verkligen inte ensam om problemet! Vi vet hur det är. Det var en stor lättnad för mej att hitta hit och inse det. Här finns så många kloka medkännande människor. Det är inget fel på oss förutom att vi blivit beroende av alkohol. Och det går att få bukt med. Det är bra att du siktar på nolltolerans. Det är mycket enklare än att försöka begränsa sitt intag. Skulle det fungera så skulle vi inte sökt oss hit. Jag läste nånstans att dom som har vita veckor eller en vit månad, det är bara såna som har beroendeproblem. Dom andra funderar inte över sin konsumtion och behöver inte ha nån vit månad.
Det verkar som att du nått din botten. Bra! Då finns bara en väg och det är upp. Du klarar det.

Ellan
tis, 2017-06-27 - 21:48

Hej,
Du är långt ifrån ensam i detta. Jag är numera en nykter alkoholist och jag har precis som du en make som står kvar vid min sida. Det är ingen självklarhet att våra nära och kära gör det. Jag har sårat honom och barnen många gånger så det jag kan göra nu är att jobba med min nykterhet. Den kommer liksom inte gratis bara för att vi vill. Klokt av dig att inse att du, liksom jag, inte tål alkohol. Jag antar att din man inte dricker särskilt mycket? Det underlättar massor, särskilt i början av nykterheten. Sedan handlar det mycket om vilka val du gör för din egen skull. Undvik sammanhang som kan trigga dig till intag. Vi är sköra i början så det kan hjälpa att faktiskt avstå vissa saker i början. Kan du tänka dig att gå på ett AA-möte? Där finns det många kloka personer med erfarenhet och du behöver inte vara religös för att gå dit. Eftersom du inte dricker så ofta så kanske du kan försöka se vilka situationer som triggar dig.
Ta hand om dig, du är inte ensam i detta.
Kram
Ellan❤️

Sinikka
tors, 2017-08-03 - 07:44

Hej!
Har inte varit inne här på länge. Har haft fullt upp med slåss mot alkohol djävulen. Har förstått nu att det inte funkar för mig att ta ett glas. Det triggar igång nåt i min hjärna. Att avstå helt från alkoholen är troligen min enda väg att gå. Har gjort min man besviken igen. Jag har verkligen ett osunt förhållande till alkohol och kan få ångest eller känna mig obekväm i situationer där det finns alkohol. Vill helst bara slippa dom situationerna. Era inlägg gör mig gott och tröstar mig. Att jag inte är ensam i denna kamp. Jag har också fått modet att kolla på var jag skulle kunna gå på AA träffar. Är helt skräckslagen av tanken att gå dit och blotta denna skam som jag känner. Tack alla ni som finns här. Det ger mig styrka att fortsätta min kamp mot alkoholen. Kram❤

Klariknoppen
tors, 2017-08-03 - 21:02

Jag har också haft några fighter med A-djävulen senaste tiden. Samma här, att jag inte klarar ett glas utan att vilja ha mer. Att det ska vara så svårt att lära sig! Nej, du är verkligen inte ensam :-). Skammen är jobbig att bära, men grejen med AA är att där finns sådana som du och jag, som vet hur det är. Ge det en chans! Jag var lätt onykter på mitt första AA-möte. Inget att rekommendera, men jag gick åtminstone dit. Hade diverse fördomar, men jag menar att allt som kan hjälpa oss är värt att prova. Stort lycka till!

Notmything
sön, 2017-08-06 - 13:49

Där har vi beskrivningen. Hjärnan blir kidnappad!! Tack! Detta ska bli mitt mantra när stegen styr mot alkoholen. Jag är kidnappad.!! Inte fan ska jag låta ngn ta mig !

miss lyckad
mån, 2017-08-07 - 06:44

Var 7.e person i Sverige har a-problem sa min förra chef när hon hade samtal med mig om mitt problem. En av mina döttrar hade mailat henne om situationen vi hade. Tack vare det så står jag nykter här idag. Det är klart att det är mitt eget intresse som har gjort nykterheten hållbar. Våra a-problem ser olika ut men det gemensamma är att vi är maktlösa mot vårt alkoholberoende. Läs på trådarna. Det finns anhörig sidor och "att förändra sitt drickande" där många skriver om sin kamp och hur man kan lösa sina problem som beroende. Du är inte ensam och med varandras hjälp tar vi en stund eller dag i taget..Styrkekram till dig...