Mitt första år som vit, oj vilket år det blev.
Min bakgrund är ett långt missbruk av alkohol som jag tror startade för minst 17 år sedan. Drack i hemlighet för att döva ångest. Har alltid skött jobb och andra åtaganden. Sista 5 åren blev det något varje dag, typ en flaska vin minst. Skilde mig för 4 år sedan och en stor orsak var mitt drickande även om det inte blev uttalat där och då. Har dock en bra relation med mitt ex och vi har pratat om det hela och är överens om att det var bidragande men kanske inte avgörande. Efter skilsmässan så eskalerade drickandet men fortfarande i hemlighet, ville inte stå där med skammen att bli påkommen som alkis. Ta med lite egen dricka på konferenser, drick aldrig snabbast vid bordet var mina metoder. Träffade en del nya kvinnor men kunde inte knyta ihop relationerna med dem eftersom jag var tvungen att ta till lögner för att få komma hem till min kära alkohol.
För ett drygt år sedan träffade jag en fantastisk kvinna som jag fortfarande håller väldigt mycket av, även om det inte blev vi till slut. Hon konfronterade mig på ett sätt som jag kunde ta till mig om att något var fel. Troligen var jag också väl medveten om att mitt leverne inte var bra för mig och min hälsa.
Så i slutet på juni förra året tog jag mitt beslut att försöka sluta, iaf vara vit några månader framåt. Bestämde att den 1 juli, en fredag, var ett bra datum för mitt nya liv. Tre helvetiska dagar i ensamhet följde innan det blev arbetsdag igen. Knallade in till chefen och sa som det var, jag är alkoholberoende! Han ställde några frågor men höll sig lugn och korrekt. Efter någon timme kom han till mig och vi drog igång med Previa. De första månaderna var tuffa men begäret klingade av varefter jag fick hjälp av min KBT. Under januari så var jag redo att berätta för mina nära och kära, kollegor på jobbet etc. Jobbiga samtal men det gav mig mer energi att fortsätta vara stark. Idag för ett år sedan var alltså sista gången jag drack alkohol i detta livet.
Under resan har jag funderat mycket på livet, vad som ger och tar energi och hur jag vill ha det resten av livet. Ett radioprogram om yrkeshögskola, en bok om helvetesvecka och en ide om en dröm som en vän lockade fram ledde mig till ett beslut. Jag ska satsa på en jobbdröm och försöka bli lokförare. Gjorde en hel del grundforskning innan jag tog steget att söka till alla tillgängliga utbildningar för lokförare. Efter flera tester och lång väntan är det nu äntligen klart, jag är antagen och startar utbildningen till hösten.
Under senaste halvåret har jag också startat och idag slutfört försäljningen av mitt hus.
Nu sitter jag här med en alkoholfri öl och reflekterar över ett gånget år, min nystart på livet. Ett år som lärt mig massor om mig själv och att det går alldeles utmärkt att leva utan alkohol. Är oerhört tacksam över putten jag fick av Å och den hjälp min chef stått för. Självklart också mina barn och ex, vänner och andra i min närhet som stöttat och funnits där. Det här forumet och sajten har också bidragit till en början med all fakta och erfarenheter.
Nu blev det ett långt och ganska detaljerat inlägg men jag hoppas att det kan hjälpa någon att ta steget, få den putten, som behövs för att bryta beroendet. Ska se om jag på annat sätt kan berätta min historia för att kunna bidra till hjälp för andra.
Ha ett gott liv därute, ta hand om er