Nytt försök då jag verkligen mår pyton idag, tror det kallas för bakfylla...inser att nu måste jag lägga av att dricka vin. Jag kan inte hejda mej...glas efter glas tills jag stupar i säng. Mitt beroende är ett faktum. Löjligt att tro att man kan dricka ibland. Det funkar inte alls. Hur ska jag klara av detta? Det känns svårt och ändå inte. Vad ska jag göra istället när jag behöver slappna av? Vinglaset ger direkt belöning. Är det möjligt att tro på en framtid utan vin...?

AL

är det inte risk att man blir kvar i latheten... livrädd att jag ska tappa kontrollen helt även i nyktert tillstånd.
Liksom bara flippa ut. Ibland känns det som nära till galenskap...

AL

att jag har massor obearbetat i mitt liv. Vill inte ta tag i det...det gör för ont...nu vill jag bara sova....dagen är äntligen slut....
God natt alla som bryr sej om att ge mej goda tankar och uppmuntrande ord.

Bedrövadsambo

Ibland behöver man vila, vila, vila för att till slut faktiskt känna lust att göra något. När kände du senast lust att göra någonting? Har man vilat tillräckligt kan man faktiskt till och med få lust stt tvätta fönster ? Dammråttorna springer inte ifrån dig. Tyvärr.

AL

...inte ens att åka till bolaget....visst är det illa då ?
Skämt åsido....jag ska göra som du säger...vila i lugn o ro...tack ?

AL

Igår blev jag ordentligt ledsen och uppgiven. Funderade över värdet med mitt liv. Det kändes och känns fortfarande meningslöst. Jag fattar inte vad det går ut på. Människor som gör varandra illa...som vill umgås bara om man lyssnar på deras prat men aldrig tvärt om....som hela tiden ska hävda sig själva....
Jag orkar verkligen inte med detta...

Bedrövadsambo

Folk är konstiga. Jag brukar tänka att felet ligger hos dem, inte hos mig. Det är nyttigt att "ompröva" sitt umgänge ibland.

AL

att du orkar läsa mitt gnäll....
jo ompröva är bra..värre när det är släkt...mina ursäkter är snart slut...till sist får jag väl säga rent vad jag tycker...å då brakar tredje världskriget ?ut...ja herregud vad less jag blir. Inte konstigt att vinet är ens bästa vän.

Mår också pyton idag efter en trevlig kväll med alldeles för många öl. Vi får hjälpas åt! Jag tror också att jag ska kunna dricka lagom men det händer sällan. Känner mig precis lika panikslagen som du! På nåt sätt måste vi klara detta! Trots allt tror jag att både du och jag kan göra någonting åt vår alkoholkonsumtion. Skriv gärna och berätta hur det går!

Bedrövadsambo

Det ska mycket till för att man bryter med släkten. Jag brukar tänka så här - man kan inte förändra någon annan, bara föregå med gott exempel. Jag vägrar spela på deras planhalva! Med min mamma är det så. Efter många besvikelser, från barndom till nutid har jag sen några år insett att vi aldrig kommer att ha en innerlig relation. Vi har en väder-och-vind-relation. Hon är nöjd med det, och jag satsar inte lika mkt känslomässigt och blir därför inte lika besviken längre.

AL

..självklart ska vi fixa att leva nyktert...det finns inte ngt andra alternativ. Men hur gör man för att klara av livet bland människor.. Kan blir rent ut sagt galen på allt skit runt omkring mej. Jag behöver nog gå i kloster där absolut tystnad råder.

AL

...nä det är väl inte läge att bryta med släkten...men jag har så svårt att spela med och bara flyta ovanpå....det gäller överallt och då drar jag mej undan istället...det här med social kompetens verkar saknas hos mej.

Bedrövadsambo

Är man en engagerad människa är det svårt att flyta med, man vill göra skillnad på djupet. Men man lär sig med åren att välja sina strider. Jag vet inte hur gammal du är, men själv närmar jag mig 50, jösses vad åren går! Jag är en mästare på att både kallprata och djupprata, älskar att prata. Och skriva ? Men när jag mår psykiskt dåligt isolerar jag mig, vill inte ha kontakt med någon. Ingen kan förstå, och kallprat känns som slöseri med tid. Så hur du mår egentligen, under drickandet, är viktigast.

AL

...hela mitt yrkesyrkesliv går ut på att samtala..så det kan jag..både högt o lågt. Privat har jag blivit tillbakadragen och deppig. Det är vinets fel att jag känner mej mer o mer i o-fas med livet. Det var ett katastrofalt misstag att försöka dämpa mej själv och det jag känner med vin. Det blir inte bättre.. bara sämre ..utom när man har glaset i handen. Självmedicinering som inte funkar. Insikten suger musten ur mej och jag bävar för mitt nyktra jag och de känslor/situation som gör att jag mår pest ...dvs snart allt som har med människor att göra. Men du har sagt och även andra vänliga människor här...att vila...vara snäll mot mej själv...en dag i taget....gör att det ska gå vägen att bli nykter ...helt och fullt nykter. Jag litar på det och traskar vidare...även om livsglädjen inte kommit tillbaka.

Bedrövadsambo

Livsglädjen kommer tillbaka! Du måste ha tillit för det. Även om det tar tid. Men att dricka gör bara ditt mående sämre, och skjuter på tillfrisknandet. En dag i taget!

AL

Har nyss sett ett program om utmattningssyndrom. Drabbades själv av detta för snart två år sedan och det känns inte som jag har återhämtat mej än. Alkoholen har gjort att jag inte fokuserat på att vila...göra roliga saker..och allt som gör livet värt att leva. Undrar om jag är tillbaka på ruta 1... ska jag måsta sjukskriva mej igen...nä jag får försöka kravla mej upp ur dyn själv.

Bedrövadsambo

Framför allt måste man förändra sitt sätt att både tänka och göra, se till att inte köra på i 190 knyck. Stress är inte farligt, men brist på återhämtning kan göra dig väldigt sjuk. Och alkohol är INTE återhämtning, tvärtom. När jag har varit deprimerad har jag helt naturligt inte druckit alls under flera månader. Ångesten blir ju så mkt värre om man dricker, ångest är skitjobbigt nog ändå att uthärda. Lyssna på din kropp och dra i handbromsen!

Bedrövadsambo

Jag blev sjukskriven för utmattningsdepression för tio år sedan. Fick tre återfall, i samband med att jag försökte sluta med SSRI-medicinen. Nu slutar jag inte igen, jag fortsätter med typ underhållsdos. Men jag har omprövat hela mitt liv typ. Separerat, flyttat till lght (mkt mindre jobb), har satt tydligare gränser på jobbet, mot barnen, prioriterar mig själv, tar alla chanser att vila osv.

AL

..känns bra när jag röjer här hemma..tänker att det är som att vila..göra nåt man mår bra av.
Dessutom har vi bestämt att tacka nej till en fest i helgen..det känns ännu bättre.

AL

kanske måste vi iväg ändå....å så jobbigt men överlever väl det också gissar jag. Läste Sinituss ( tror jag ) tråd om en fotodagbok med bara positiva bilder..3 st varje dag skulle man lägga upp. Det kanske är en bra grej...att foka på allt som är bra istf att som är skit. Jag tror jag ska testa idén...