Sitter utanför hästhagen i min lilla bil. Dricker öl. Funderar seriöst på att köra försiktigt på skogsvägarna och ringa polisen och anmäla mig själv. Gråtit nonstop i ca 10 timmar. Vet inte vart jag ska ta vägen! Ringde paykakuten - ingen respons. Tack - så mycket - tack! Jag som aldrig någonsin ber om hjälp - kröp till korset med resultatet noll. Skit i vilket - just nu vill jag bara dö. Bara dö. Innan jag åkte hemifrån väckte jag gubben - sa förlåt. Förlåt älskling - förlåt!!! Och nej - jag är knappt fyll egentligen - bara så outsägligt ledsen. Förlåt! Förlåt.

Oj, vill för det första bara skicka en styrkekram, och också hälsa dig välkommen hit! Här finns många kloka cyberänglar som har erfarenhet av mycket gällande alkoholmissbruk och även depressioner. Fortsätt och läs och skriv, du är inte själv, även om mycket känns meningslöst just nu. Är inte någon expert på var du kan ringa, men du borde väl kunna ringa 1177 (tror jag)?

Som Morgondag skriver är du långt ifrån ensam, här är vi många som varit/är med om både alkoholism och depressioner och trasiga relationer (vet jag iofs inte om du har)! Det är bra att skriva här, men behöver du akut hjälp just precis nu kanske du ska ringa 1177 eller åka taxi (du kanske inte ska köra) till psykakuten. Jag tänker på dig ikväll och försöker sända lite styrka! Bästa hälsningar!

Taesa, hoppas du kom upp ur din avgrund. Vet inte riktigtvad jag ska skriva, men det finns en ljusning. Kanske känns den långt bort. Alkoholhjälpen brukar ha mer konkreta tips om vart man kan vända sig för att få hjälp. Håll ut!

Det finns något som heter
Hungrig
Arg
Ledsen
Trött
vilket genererar dåligt mående och alkoholsug. Är du där kanske? Ät, få tröst, sov... använd sedan din ilska på ett bra sätt... förneka ingenting. Unna dig att ta hand om dig! Det är du sannerligen värd. Och: skriv!

Du mår fruktansvärt dåligt och hade tankar på att inte vilja leva, ledsen och sökte hjälp. Du ringde psykakuten, bra. Tyvärr fick du inte hjälp där, förstår att det måste känts frustrerande med tanke på i vilken situation du var i och hur du mådde.

Trots att det kanske just nu inte känns som det finns en väg ut så kommer det kännas så, det finns hjälp att få och du kommer att må bättre.

Frågan är vad du vill ha och vad du behöver just nu? Har du pratat med någon nära om hur du mår?

Om du får sådanna tankar igen om att inte vilja leva brukar vi rekommendera detta:

"Vill du prata med någon direkt kan du ringa 112 och be att få prata med jourhavande präst alla dagar mellan kl. 21:00-06:00.
Kl. 13-22 kan du ringa Nationella hjälplinjen 020-22 00 60, de har öppet alla dagar. /www.1177.se/hjalplinjen/
Ett annat alternativ är att maila eller chatta med självmordslinjen. Du hittar dem på mind.se/var-hjalp/sjalvmordsupplysningen/"

Fortsätt skriv och läs här, berätta gärna hur du mår och hur det går för dig.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Taesa

Hamnade tillslut på psykakuten - blev hämtad av polisen. Ångesten är duktigt jobbig idag. Är hemma igen - sovit några timmar. Ligger i sängen - förvånansvärt lite bakis. Ångest för bilen, ångest för sambon, för barnen som tack gode gud är vuxna. För jobbet! Måste göra något men vet inte vad... Vet faktiskt inte vad! Bara ligger här och räknar sekunder för att överleva.

Taesa

Har inte tagit mig upp än. Mår faktiskt ganska okej. Eller ok vill jag inte påstå men det är ganska skönt att det krackelerat lite. Korten ligger på bordet och nu måste jag göra något. För såhär kan ingen människa orka med att må. Får väl göra som förut - göra helt tvärtemot vad jag spontant känner att jag vill. Förstår ni den tanken? Att göra tvärtemot är säkert vad jag egentligen behöver. Har ju försökt på så många sätt hittills och det har ju inte fungerat. Då får jag ju helt enkelt gör på något annat sätt. För mig innebär det nog att söka hjälp utanför min missbruksbubbla. Gå på ett AA-möte kl 19 vore ju en bra start!!!
Fick ett sms nyss från en vän att ensam är inte stark. Och att det som jag går igenom nu kan ingen människa klara av ensam. Vilket är sant.
Längtar efter min sambo - verkligen längtar efter honom! Är så rädd att förlora honom, men eftersom han också dricker är nog risken stor att jag måste lämna honom om jag ska klara av att leva nykter. Så sorgligt!! Men ska inte tänka så långt nu.
Ska göra som min vän skrev - gå upp och städa undan lite. Koka kaffe, äta lite. Försöka känna hopp om att det ska bli bättre!
Tack för att ni orkar läsa!

Bedrövadsambo

Ett AA-möte ikväll kl 19 är ett väldigt klokt första beslut! Där kommer du få mycket stöd och vägledning.

Gunda

Korten på bordet är otroligt starkt gjort, nått som många av oss inte fixat även jag.
Någonstans verkar det som du har en hel del insikter redan nu och att gå på AA möte kommer du inte efteråt att känna är ett straff.
Ta all hjälp du kan få och skriv o läs här. Det finnas massor av klokskap här.
Styrkekram!

Taesa

Vet inte riktigt hur det går för mig egentligen - jag liksom bara åker med på något vis. Igår var jag hemma från jobbet, pratade med mina chefer att jag inte mår så bra och att jag vill jobba bara halvtid fram till semestern. Så tog mig iväg till vårdcentralen idag och sa som det var. Nja kanske inte helt men väldigt nära sanningen. Så nu är jag halvtidsjukskriven några veckor. Remiss till psykolog, remiss till alkoholsjuksköterska samt att läkaren ska kontakta kommunen jag gått behandling i tidigare (har ju faktiskt varit nykter tidigare en lång period - nästan 2 år) Förhoppningsvis kan dom ordna något samarbete där. Det vore ju guld värt, faktum är att det är dom som hade behandlingen som jag känner mig tryggast med. Plus att det inte går att mörka för dom liksom. Dom är själva nyktra alkoholister - dom vet helt enkelt. Precis som jag vet.
Tycker ibland att jag inte får saker gjorda - men faktum är att när jag läser igenom vad jag skrivit precis har jag ju lyckats få till en hel del trots allt under dan!
För övrigt så blev det inget Aa-möte igår. När klockan var kvart i sex fick jag ge upp och gå och lägga mig. Tror jag somnade på under minuten.... Kanske ett ganska rörigt inlägg men så är det ibland.
Ska vila lite nu! Tack för att ni orkat läsa om ni tagit er hit!

Gunda

Tagit dig till vc då har du skapat kontakten och nu rullar det på.
Sköt om dig.

SkåneTösen

Tycker det är mycket starkt att du sökte hjälp med tanke på vilket tillstånd du befann dig i för bara 2 dagar sedan. Jättestarkt!
Jag hejar på dig och din nykterhet.

Taesa

... om det är så starkt egentligen. Eller jo kanske men samtidigt är det så att jag blir så förbannat effektiv när saker går åt skogen. Sen är jag expert på att intellektualisera. Men jag känner liksom inget - jag bara gör för att jag vet att det går åt helvete annars. Något som alltid varit till min nackdel - ofta fått kommentarer från vårdpersonal, psykologer osv "men du är ju stark och har koll". Nä - jag är inte det egentligen. Ibland vill jag bara skrika det rakt ut - nej jag är inte stark! Det är bara något jag lärt mig, något mekaniskt inlärt liksom.
Vet ni att jag häromkvällen körde duktigt på fyllan efter att jag startade den här tråden? Faktum är att jag körde fast bilen på en jättestor stubbe. Sen grät jag hysteriskt (hade ju redan gråtit ca 10 timmar så varför inte fortsätta), tog alla atarax jag hade i handsfacket och hällde i mig den sista ölen. Fortfarande satt jag fast på den där jäkla stubben. Sen insåg jag att här kan jag ju inte sitta - med ett gäng tabletter i kroppen och mitt ute i skogen i kolmörkret med en biljäkel som sitter fast. Så jag ringde polisen som hade att göra innan dom hittade mig. Fast då hade jag börjat gå och hade självbevarelse nog att säga att jag började dricka efter att jag kört. Hur som - kanske inte så konstigt att dom körde mig till psyk....
Usch - nu spånade jag loss lite men var nog tvungen att få ur mig det. Usch så patetiskt... Orkar inte skriva mer nu.

Bedrövadsambo

I din nyktra framtid kan du behöva läsa din tråd från början, i avskräckande syfte. Så det är svinbra att du helt ärligt berättar vad som hänt. Fast det var gott åt dig att bilen fastnade på en stubbe! Och skönt att polisen hittade dig och körde dig till psykakuten.

Taesa

Det var en himla tur att bilen fastnade på stubben - då kunde jag ju inte ta mig nån annanstans!!! Helt ärligt.
Jo, det är verkligen avskräckande. Hoppas nån läser det och begrundar - så jävla dumt kan man bete sig pga alkohol!!! Hjälp vad jag skäms! Men vägrar "snygga till" något när jag skriver. Som sagt - korten på bordet. Det enda som hjälper tror jag.

Bedrövadsambo

Fram med trollen i ljuset - så spricker de! Du verkar ha helt rätt inställning. Heja, heja!

SkåneTösen

Det där med att känna frustration över att bli kallad stark när man inte alls känner sig så. Har också fått höra det av vårdpersonal och har mer än en gång haft god lust att be dom hålla truten!
Men hursomhelst är det bra att du sökt hjälp.
Ta hand om dig själv nu, unna dig att ta det lungt. Du är inte patetisk. Det var såklart dumt det du gjorde men alla har vi gjort dumma grejjor vi ångrar. Gudarna ska veta att jag gjort det. Och det har alltid varit i samband med alkohol.

Taesa

Jobbigt det där när man inte mår bra. Funderat länge på det nu - varför det är så här. Det är som att jag saknar filter - allt går rätt in i huvudet liksom. Har alltid lyckats döva det, mildra med hjälp av ölen. Nu funkar inte det längre, utan A bara förstärker allting. Ska bli så himla skönt att ta tag i det här, sluta leva såhär. Får det går inte mer.
Har så många beslut att fatta, får ingen ordning på något alls. Borde sova men kan inte. Det är ofta så - sover ett par timmar och ligger sen klarvaken resten av natten. Grubblar och vänder och vrider på saker. Känner mig så fruktansvärt ensam.

SkåneTösen

Det där med filter! Jag brukar säga att mitt filter är trasigt. Tar liksom in för mycket. Jag blir lätt överväldigad. Om jag är inne i en stad kan jag fastna på en bänk oförmögen att ta mig där ifrån.

Du är inte ensam vi hejar på dig. Stanna på forumet här finns ovärdelig kunskap och insikt om hur man besegrar vår gemensamme fiende. Du låter ändå hoppfull! Trots att det är svårt nu. Hoppas du får sova.

Taesa

Fick ett brev idag från soc. Dom hade fått info från polisen (efter att dom körde mig till psykakuten) att jag önskade kontakt med en beroendemottagning. Känner bara - tack snälla polis som orkade ta denna kontakt med soc! Tiden med soc ligger långt fram i tiden - 22:a augusti. Jag har fortfarande inte fått någon remiss till psykolog eller alkoholsköterskan på VC - men antar att det kommer. Är hur som väldigt glad på något sätt att sockontakten är på g. För jag är trött - så trött på det här!!! Det finns inget med det här livet som är "värdigt". Går på semester på fredag - är bara rädd och känner ångest. Vill bara sluta men förmår inte själv! Så i tanken håller jag fast vid sockontakten. Min livlina just nu. Är nog nere på min egen privata botten just nu - då kan det bara bli bättre. Får kravla långsamt uppåt! Kram till den som orkar läsa!