Jag har länge haft alkoholproblem och det har naturligtvis varit skamfullt och jobbigt. Men nu är jag mamma och skammen blir värre. En mor kan inte älska sitt barn, vilja den allt gott och skapa trygghet och samtidigt supa sig full. Eller?

Efter jag fick mitt barn (10 mån) så har jag tagit mig ungefär fem rejäla bläckor. Fy fan vad dåligt jag mår av det. Som sagt, skammen. Innan min dotter blev det sådana fyllor var och varannan vecka. Så det har absolut blivit bättre. Men ändå värre eftersom det är mer förbjudet nu om man säger så.

Jag vänder mig till andra mammor. Har ert missbruk förändrats efter ni fick barn?

Silverline

Hej! Det var drygt en månad sedan jag skrev. Det har över lag gått ganska bra, med lite ups and downs såväl emotionellt som vad gäller konsumtion (dock inget alarmerande). Jag har ägnat mycket tid åt sober reflektion över det negativa mönstret som sakta men säkert cementerats i mitt liv. Mycket att säga om detta, men det får bli en annan gång. Jag kan inte påstå att jag är euforiskt nykter, men mer balanserad och klarsynt. Det smärtar, glädjer - och hela spektrat däremellan. Jag tänker mycket på mina egna strategier för att lyckas. För mig passar inte löften om total avhållsamhet - det är en dag i taget som gäller för mig. En strategi som jag testar är att tänka att jag är gravid (igen). Jag har två barn, och under dessa graviditeter var det inga problem att avstå. Nu vill jag upprepa de sunda "graviditetsvanorna" för mina barns och min skull. Fördelen är även att jag inte mår illa som jag gjorde när jag var gravid. Liten "pånyttfödelse" för mig och mina barn. Då jag är ensamstående mamma är det också så viktigt att jag lever hälsosamt, för jag är den enda de verkligen har, varje dag. Det är den starkaste motivatorn.

Kramar till er alla därute!

Hanna81

Alltså. Även jag är en mamma med överkonsumtion. Har känt mig SÅ ensam i detta att jag aldrig vågat yppa ett ord. Skammen som följer med detta är för stor. Ni kan inte ens ana den förlösande känsla när jag hittade hit. Jag är ju inte helt ensam i världen! Jag kanske inte är världens avskum och kanske, kanske finns det ett systerskap och hjälp någonstans. Tack.

Välkommen hit, du är inte ensam?

Men starta en egen tråd uppe i högra hörnet så vi hittar varandra igen!

Kramar
???

Virvelvind

Hej! Här har ni en till mamma med alkoholberoende. Har druckit för mycket av och till i 25 år. Mina tre barn har sett mig packad, nästan medvetslös med hög puls och lågt blodtryck, de har också sett mig bakis och fått utstå mina skrikutbrott dagen efter. Jag har extremt dåligt tålamod med barnen då och blir ljuskänslig och vresig. Bara alkohol kan göra mig ”snäll”.
I perioder har jag funderat på självmord. Tänker att mina barn har det bättre utan mig. Jag föraktar mig själv att jag inte är stark nog att stå emot beroendet. Trots attmin mamma varit periodare under min barndom och jag VET hur flrdjävligt det är att växa upp med alkohol i familjen.
Som barn hatade jag klirret av flaskor, pyset när man öppnade en burk och att se min mamma frånvarande, utslagen. Jag har varit så jävka RÄDD, ändå utsätter jag mina barn för detta.
Nu har jag varit vit i två veckor men jag mår så fruktansvärt dåligt nu så jag tar nog återfall ikväll eller till helgen.
Fy fan vad jag hatar alkohol!!!

Emotionelltiggare

Även jag är en emotionell tiggare. Vilket bra uttyck. Känns så tungt och svårt att vara nykter och tänka på allt tungt. Är rädd att inte klara det. I dag nästan trillade dit igen men tänkte vad som helst men inte alkohol. Köpte 4 redbull. Drack tre av dem och det tog mig över värsta suget idag. Fast det gör ju också nåt med hjärnan så jag vet inte. Någon annan som tacklat suget med redbull någon gång? Jag har gjort det ibland och ibland har det hjälpt att komma över suget.