Jag låg länge och funderade i natt, grubblar och anklagar mig själv för att jag återigen blev för onykter, återigen var lätt-irriterad och känslig. Ångesten över att förstöra andras och mitt liv pga vem jag blir när jag dricker.
Jag har under hela mitt liv arbetat mer än heltid, haft eget företag, var nykterist till jag var 28 år. Har iof en familj från tidigare generationer med alkoholproblem. Det borde ha varnat mig. Men det är som om jag plötsligt inser.....jag är alkoholist.....Inte så att jag känner sug på dagarna, (jag är sjukpensionär sedan ett par år) men när jag är ensam på kvällarna och vill fördriva tiden, har alkoholen blivit mitt sällskap. Jag har börjat dra mig undan från mina vänner och burit mig dumt åt mot en del och mist dem på det viset.
Hemma kan jag styra intaget någorlunda, men i sällskap på krogen eller på fest, bör jag gå nykter eftersom det annars lätt blir förmycket, nästan alltid. Jag tappar minnet och har ångest i flera dagar. Jag skäms och känner ett stort behov av att prata med någon, därför vände jag mig hit.
Tankarna går till hur kan jag få hjälp, hjälpa mig själv. Det finns tabletter, antabus har jag men vill gärna veta om någon annan prövat de andra alternativen och vill dela med sig av sin erfarenhet.
Nu ska jag försöka att ha en nykter helg, det vet jag inte när jag hade sist.