av Pärlan

Hej!

Det är nu snart 4,5 månad sedan jag slutade dricka. Det har gått bra att inte dricka men jag har förstås brottats med tankar på att kunna dricka lite någongång osv.

Det som jag däremot fått jobba med är trötthet och tristess. Har varit extremt trött sedan jag slutade. Så trött att jag inte orkar NÅGOT utöver att vara hemma på fritiden. Att inte längre ha något liv gör mig nedstämd och har ökat ångestkänslorna igen. Ibland har jag haft lust att dricka för att få känna den där peppen men jag vet ju att det inte hjälper. Beror tröttheten på alkoholstoppet lär ju inte kroppen må bättre av alkohol.

Men är det någon som känner igen sig? Jag trodde livsglädjen och orken skulle öka? Som det är nu har jag i månader känt mig ensam, isolerad, orkeslös och nedstämd..ingen energi eller livsglädje :/

AlkoDHyperD
tors, 2017-07-06 - 09:13

Att ta bort någonting som varit centralt i ens liv lämnar ett tomrum efter sig. Oavsett om konsekvenserna varit negativa fanns det ju en anledning till att du drack, ett behov som blev fyllt av drickandet. Kan du lista ut vad det behovet var? Kan du hitta något annat som skulle kunna fylla det behovet?
Du nämner att du saknar peppen du fick av att dricka. Finns det annat som kan peppa dig? annat som kan ge dig en kick? Något du brukat se fram emot och som har kunnat ge dig någon liknande känsla?
Sedan kan jag tänka mig att även om man tagit ett beslut om att göra sig av med en vana för att det fått för många negativa konsekvenser uppstår en saknad. Saknaden kan kännas som att ingenting längre är roligt, eller att livet känns tomt. Dopaminkickarna som olika berusningsmedel ger är också högre än "normala" kickar. Allt annat känns då mindre kul, eller spännande i jämförelse. Kanske är du också fortfarande i en reparationsfas då kroppen återhämtar sig. Det kanske är en sund trötthet du känner.
Fast, att livet är tråkigt är inte skadligt. Flyt med i tristessen. Tänk tanken "jag gör i alla fall inte någonting som förvärrar mitt liv eller andras just nu"

Morgondag
fre, 2017-07-07 - 03:53

Som vanligt fantastiskt bra skrivet, hoppas många på forumet läser detta. Kanske kan lägga det under rubriken 'Förändra sitt drickande'? Där många med mig känner igen sig i detta med tomhet, om man inte fyller ovanan (som ändå gett en del och definitivt en dopamin-kick) med ngt nytt.

Rose
mån, 2017-07-10 - 14:30

Jag har varit utan alkohol i ett år. Har också varit jättetrött..det börjar bli bättre..nu kan jag känna mig stundtals piggare, men fortfarande trött för ett socialt liv. Och om jag är social, så behöver jag återhämta mig ordentligt. Förmodligen fungerar jag så och har nog alltid gjort det..så för mig, tror jag, att jag använde alkohol för att piggna till för att jag var så mentalt trött av olika orsaker. Jag drack inte särskilt ofta..men när jag drack kunde jag inte sluta och det blev jobbiga konsekvenser som att hamna på sjukhus, minnesluckor och gjorde många dumma saker på fyllan.
Tror att återhämtningen kan ta tid och att det måste få lov att göra det.

Pärlan
tis, 2017-07-11 - 23:05

..för era svar!

AlkoD: Jag har inte lyckats ersätta det med något, därav problemet. Jag känner mig inte lycklig i livet. Eller lycklig är en utopi. Skulle vara tacksam över att vara tillfreds men jag känner ingen livsglädje. Jag är så nedstämd att jag inte ens kan känna inspiration till att få inspiration att hitta något annat roligt. Jag tyngs ned av att jag saknar vänner att umgås med, att jag har en ekonomi som inte tillåter en massa aktiviteter och så den här tröttheten som gör att jag inte orkar göra något annat än sitta vid datorn efter jobbet, om ens det.

Jag känner mig bara riktigt riktigt ledsen och vilsen i livet. Och väldigt ensam. Jag vet inte ens var jag ska börja för att hitta tillbaka.

Morgondag
ons, 2017-07-12 - 00:02

.... ibland har saker/aktiviteter som vi mått bra av fallit i glömska, kan du erinra dig något? Har du varit med i något sammanhang? Ibland kan det vara en gåva att få utföra någon form av ideellt arbete på något sätt, kanske kan det vara något?
Sen kan det ju också handla om att hitta nya roliga saker som gör att man mår bra.
Dessutom vet man ju numer att rörelse/motion är extremt viktigt på många sätt och vis. Motverkar depressioner, minskar stress/oro, ökar koncentrationen/minnet o s v.
Kan ju vara så att du behöver stöd i detta också i form av psykologhjälp och också kanske någon form av medicinering.

Fortsätt och skriv/läs och ha tron på att det blir ljusare och ljusare!

Kram!

AlkoDHyperD
ons, 2017-07-12 - 08:12

Utifrån det du beskriver ovanför verkar du nedstämd. Frågan är om dessa upplevelser kommit sedan du slutat dricka eller om de funnits där tidigare också. Jag tänker på avsaknaden av vänner att umgås med och ekonomi som inte tillåter massa aktiviteter. Ja, ekonomin förstår jag ju att den inte kan ha påverkats negativt av att sluta dricka, men vännerna? Var det någon/några som försvann i samband med att du blev nykter? Eller är det din trötthet som påverkar hur kontakten ser ut idag?
Varför jag undrar är egentligen för att det är lätt att känslor av nedstämdhet färgar hela tillvaron. Som en droppe bläck färgar hela kannan med vatten från klart till gråsvart.
Och om man då ser tillbaka kan livet verka ha varit så mycket ljusare tidigare. Vi har alla en tendens att bedöma, jämföra och värdera. Särskilt om man mår dåligt och längtan är stor efter att må bättre.
Du har gjort en stor förändring i ditt liv med motivationen (så som jag tänker att vi alla behöver motivera oss för att klara en förändring) och moroten att må bättre. Tro sjutton att man blir besviken när man sedan inte märker att man mår bättre utan snarare är tröttare och mer nedstämd!
Och vad händer med känslan då, om man dessutom blir besviken (på sig själv?) för att det förväntade resultatet av ens ansträngningar inte alls kom.
Nedstämdhet eller depression, eller vilket ohälsotillstånd som helst egentligen, är ju ingenting man önskar. Och rent instinktivt tar "statuscheck" allt större fokus - eftersom önskan är stark att upptäcka förbättring och oron/farhågorna för att obehaget finns kvar utgör ett hot. Våra hjärnor svarar med högre uppmärksamhet på alla hot, vare sig de är tankar eller rasande lejon...
Ofta får man rådet att hitta något som ger glädje eller göra något "kul". Det funkar inte riktigt så. För då behöver känslan av lust infinna sig och det gör den ju inte om man är mycket nedstämd.
Börja istället med att ge dig själv tillåtelse att känna. Sorg, oro, besvikelse, längtan, rädsla...
Gör det som är viktigt och nödvändigt. Det behöver inte kännas kul, det kommer förmodligen inte kännas kul. Men att göra "nytta" kan minska upplevelsen av meningslöshet. Även om du är trött är det kanske inte en trötthet som går att vila bort. Fundera på vilken slags trötthet det är. Kanske är det aktivering du behöver. Vänta inte på lust och inspiration, bara gör. Säg till dig själv "jag känner inte för något, men jag gör detta för att jag vet att det är bra/nyttigt/viktigt
kram

Pärlan
ons, 2017-07-12 - 17:54

Åh vad ditt inlägg träffade i hjärtat..! Jag kommer nog att få läsa om det några gånger.. Jag kände i alla fall igen mig och visst är det så att jag är nedstämd och att det överskuggar förmågan att hitta glädje i annat.

Hela den här processen har gjort mig förskräckligt osäker på mig själv och jag ifrågasätter det jag gör säger konstant. Känner mig bortkommen, obekväm. Ibland känner jag mig löjlig, ibland dum och ibland när jag plötsligt vågat stå för mina åsikter eller varit väldigt rakt på sak får jag i stället ångest över att jag kanske sagt något olämpligt. Jag har svårt att kontrollera min osäkerhet och det sköljer bara över mig. Det här gör att jag nog håller mig undan socialt också..

Jag var ensam redan innan jag slutade dricka. Har i vuxen ålder sällan haft nära vänner även om jag verkar vara omtyckt på ett mer ytligt plan av kollegor och bekanta. Jag har bara inte någon umgängeskrets eller någon som det känns naturligt att höra av sig åt när jag skulle vilja hitta på något. Det här har jag ofta skamkänslor över. Vuxen och inga vänner. Det känns ibland som att det är mer tabu kring det än alkoholen.. Har man inga vänner måste det ju vara fel på en på riktigt, ungefär.

Kände VERKLIGEN igen mig i att kroppen reagerar på hot. Jag har t.o.m. reflekterat över det själv för i och med min osäkerhet upplever jag att jag instinktivt i varje situation reagerar med oro. Eller oron finns i kroppen hela tiden egentligen, ett sug och fladder i magen, utan anledning. Som att jag hela tiden är beredd på det värsta. Blir även paranoid och tror att människor jag knappt pratat med på jobbet tycker illa om mig, försöker motarbeta mig etc. Jag kan logiskt förstå att det är hjärnspöken i alla situationer men kroppen reagerar och osäkerheten kommer åter igen som ett brev på posten.

Jag vet inte om det finns hjälp att få. Samtalsterapi? De gånger jag gått hos någon har de ju varit peppade och jag hör dem men det är en helt annan sak att förändra en dålig självkänsla sedan barnsben.

Ja, nu blev det långt och kanske osammanhängande men det känns bra att kunna få ur sig och i samband med det reflektera lite..

Kram!

Pärlan
ons, 2017-07-12 - 18:02

Morgondag, tack för ditt svar också! Mitt långa svar ovan var riktat som svar även till ditt inlägg men vill bara tillägga att det finns saker jag tyckt varit kul. Jag känner bara inte längre lysten att göra dem. Brukade spela gitarr och sjunga förr men efter en förkylning i april tappade jag sångrösten och den vill inte å terhämta sig. Sätter mig ned med gitarren ibland men inspirationen infinner sig inte och den åker undan.

Det känns lite grann som att vara i en vänthall. Man bara väntar men i det här fallet vet jag inte vad jag väntar på och är för trött för att ta reda på..

Bedrövadsambo
tors, 2017-07-13 - 00:18

Fick precis idag veta att jag har järnbrist, trots att mitt hb är okej. Mina depåer behöver fyllas på. Värt att kolla kanske? Det behöver ju inte alls hänga ihop med nykterheten!

Bedrövadsambo
tors, 2017-07-13 - 00:46

Det bästa sättet att få vänner som vuxen är att engagera sig i föreningsliv. Ett gemensamt fokusområde. Allt som har med barnen att göra funkar också, alla ideella krafter behövs. Men för att orka med det måste man förstås orka. Och försök att inte "läsa mellan raderna" utan bara på vad folk faktiskt säger. Föreställ dig inte, var dig själv. Alltid. Det enda som funkar i längden. Och cyberrymden kan ge oss många goda vänner, man behöver inte ens träffas.

Pärlan
fre, 2017-07-14 - 11:31

Jag tog prover på vårdcentralen för 2 veckor sedan, de kollade allt som tänkas kan, lever, njurar, vitaminer, järn, sköldkörtel m.m. Allt var normalt. Hade nästan hoppats att det skulle visa brist/fel nånstans för att veta vad jag ska göra men jag ska väl vara tacksam för att jag uppenbarligen är fullt frisk fysiskt det.

Jag tror mer på depression. Har dock sprungit så mkt hos vården senaste året för ångest, nedstämdhet och alkoholen att jag inte har lust att gå dit igen. Det kanske är dumt men inte ens när jag mått som sämst och gråtit på plats har jag fått mer hjälp än "du kanske borde prata med npgon" och Atarax utskrivet. Men det är ju så. Köerna är långa till psykologhjälp så där skulle jag ändå få vänta minst i ca 1 år innan det blev min tur. Så jag härdar för mig själv.

Mm..Jag borde väl hitta något som känns givande för jag skulle träffa människor. Då skulle väl orken och glädjen kanske öka också.. Och jo, i cybervärlden finns det alltid folk..Det tycker jag känns tryggt. :)

Bedrövadsambo
fre, 2017-07-14 - 14:06

En depression går alltid över, även om det inte känns så just då. Är den inte alltför förlamande kan det hjälpa att aktivera sig. Göra sådant som man vet att man brukar gilla, även om det känns tungt. Ett husdjur är en stor källa till glädje också. Sen jag skaffade hund känner jag mig aldrig ensam ❤️ Skönt att alla prover var normala, även om jag förstår att du gärna velat ha ett riktigt svar på vad som är fel. Ett kosttillskott som hjälpt mig under motiga perioder är Rosenrot. Ska enligt egen utsago ge "ökad energi, lust och glädje". Funkade bra för mig, jag orkade lite mer faktiskt.