Min man & jag har varit tillsammans i 17 år. Fram tills för ca 5 år sedan drack han enbart på helgerna & då blev det ca 2 öl & några whiskey eller groggar.
För 10 år sedan fick vi vår första dotter genom IVF(provrörsbefruktning) & allt var tipp topp. Sen började vi diskutera barn nr 2. Han var inte helt övertygad men efter lite funderande så blev det en pojke 3 år senare.
Fortfarande var livet bra. Han drack endast på helger & kunde ta någon vit period ibland.
Sen kom vi till en dag i mars. Kände på mig att jag kanske kunde vara gravid. Maken slog det helt ifrån sig, vi hade ju två provrörsbarn. Läkaren hade sagt till oss att där fanns en chans att vi skulle lyckas på egen hand, den var liten men den fanns.
& jag sa till maken att jag gör ingen abort!
& mycket riktigt! Jag var gravid!!
Jag var lycklig!
Maken bad mig ta bort det, jag kan köpa en hund till dig. Jag vägrade.
Där började det!
Han började dricka flera dagar i veckan. Han rörde aldrig mig. Var aldrig med på något som rörde bebisen.
Fram tills 2 veckor innan hon kom visste jag inte om jag skulle föda ensam. Det var den ensammaste perioden i mitt liv & jag grät massa.
Men så kom min lilla flicka till världen!!
Idag är hon 4 år.
Men maken dricker i stort sätt varje dag! Minst 4 stora whiskey + några öl. Han blir aldrig odrägligt full.
Men han är arg! Nästan alltid.
Han är otrevlig mot mig, skäller på barnen mm.
Han har sagt många otrevliga saker till mig; tex du har gett mig detta helvete, bara vänta ditt helvete kommer. Du har inte en aning,inte en jävla aning. En gång hade jag tänt ljus för mära väggen. Frågade om jag var korkad.Så säger jag nä, jag såg inte att dom stod så nära. Men då hade du ju fått försäkringspengar,det hade ju varit bra. Hade fått bättre om du oxå blivit innebränd svarar han.
Han är dock inte alltid så rå i sina uttalanden
Som det ser ut nu så dricker han dagligen i stort sätt.

Lindis

Och nu är det som vanligt. Han säger ingenting. Vet inte om han tror att om han inte pratar om det så löser det sig eller han bara är tyst för att han mår dåligt.

Jag har även min mamma som är väldigt dåligt gående( artros i höft, blir förmodligen opererad),hon har svår KOL,ångest mm. Hon ringer mig minst 7 ggr/dag, ibland blir det upp mot 20-25 ggr/dag.
Hon är helt värdelös med pengar, hon genomgick en skuldsanering för några år sen nu har hon skulder igen.
Sen blir jag irriterad när hon ringer för 7,10 eller 15 gången & jag vet ju att hon bara vill prata för att hon är ensam men jag orkar inte!!! Jag orkar verkligen inte!!
Så blir jag sur & irriterad & då blir hon ledsen & då blir jag mer irriterad. & sen får jag dåligt samvete!!
Skitliv just nu!!!!

Bedrövadsambo

Min mamma är också krävande, men den dag hon ens börjar ringa varje dag säger jag upp bekantskapen! Det finns ingen som irriterar mig så mkt som min mamma. Offerkoftan noga lindad runt kroppen, ingenting är hennes fel osv. Du måste nog markera rejält mot din mamma. Nästa gång hon ringer säg åt henne "det här funkar inte, jag hinner inte prata med dig flera gg varje dag. Vi måste bestämma att JAG ringer dig en viss tid varje dag." Eller ännu hellre en viss dag och tid per vecka!

Lindis

Just nu sitter jag ensam i sängen med hunden. En tjejkompis skriver att hon är nykär & går med det underbara pirret i magen. ?
Jag vill också ha det! Jag längtar efter att vara kär, längtar efter att längta efter någon,att känna att någon bryr sig om mig, att känna att någon är attraherad av mig, att vara k*t. Jag vill ha allt det där!!!!!

Lindis

Idag har han varit ganska glad & trevlig. Men nu på kvällen är han kort i tonen, vill inte engagera sig i sina barn, suckar om han behöver göra något annat än att ligga i soffan.
Jag har förklarat på sms att jag inte klarar av närhet med honom just nu då han har sagt mycket sårande & taskiga grejor. Inte ett förlåt. Inte ett försök till ursäkt. Inte ett försök till att ge upp spriten( han säger själv efter semestern men jag har bott med en alkis innan)
Sonen börjar bli mer sur,irriterad. Han sa igår att detta är fan en kass barndom ?
Han är 8 år.
Det är något mer som tynger han men han vill inte säga vad... hur når jag fram?

Blåklocka

Du är värd allt det du längtar efter och saknar. Om du lyssnar på det din inre röst försöker säga dig så ver du det. Du vet också att din alkissnubbe inte bryr sig ett skit. Inte om någonting annat än att få dricka. Då får han väl göra det då. Dricka menar jag. Men du ska banne mig leva livet!
Din son ska få en fin barndom - tillsammans med dig.
Lägg ingen mera energi på snubben han är fullt centrerad på sug själv och orkar inte bry sig om dig eller er son. Då får han väl missa detta tänker jag.
Jag har varit precis där du varit för mindre än 6 mån sedan, och jag känner mig nu friare och lättare än någonsin.
Trots att jag fått släppa vårt " fina och på ytan fantastiska liv".
Gör nu slag i saken!
För din och för din sons skull.
Jag tror på dig!

Lindis

Alltså vad är det för fel på den gubben????
Jag & ungarna kör till sjöarna & har det hur mysigt som helst!! Stannar i 1 1/2 timme,badar & leker.
Kommer hem o Han är direkt på ungarna & gnäller o skäller.
Säger att nu är det ta mig fan nog med dricka till sonen. Du pissar ju ner sängen var & varannan dag säger han till honom.
Sonen kommer ut till mig; pappa är dum.
Sen börjar han gnälla om vem som har ätit upp halva påläggskorven??
Alltså vi är 5 pers i detta huset!?
Sen säger han att är det konstigt man dricker?
Så säger jag & vad behöver jag för att stå ut?
Ett hårt slag i huvudet,ett jävligt hårt sådant!

Ehhhh förvånad?! Nä.

Era barn har det INTE bra! Mår illa när jag läser det du skriver! Vakna upp och gör nåt åt er situation! Vet att det inte är en lätt situation för dig men barnen har det HEMSKT!

MCR

Jag vill verkligen inte skuldbelägga dig, för jag vet hur fruktansvärt svårt det är att bryta upp, men för att barnen och du ska må bra måste du ta dig därifrån.

Och vet du - du kommer klarar det!

Lindis

Jag SKA klara det!!!! För min egen skull & mina barn!!
Han har lovat spritstopp efter semestern. Men inget jag tror på.
Letar eget för fullt.
Nu ska vi bara klara oss igenom en vecka utomlands.

Tror inte han förstår hur illa han gör oss, eller så bryr han sig kanske inte??
Sen i torsdags har där gått nästan 2 L whiskey, några groggar & ett par öl.

Men jag har även insett att jag måste börja ta hand om mig!!
För om jag inte finns(Gud förbjude) vem ska då se efter mina små ögonstenar?!!
Så rökstopp & träning står även på schemat nu.

... du och dina barn verkar leva i en mardröm med denna alkoholsjuka man. Kan nog inte förstå hur tufft ni har det. MEN ska du och barnen verkligen åka utomlands med honom, med tanke på vad han förmodligen kommer att vara i för tillstånd?? Har du pratat med Kvinnofridslinjen? Vill bara skicka en styrkekram och hoppas du uppbådar styrka och får stöd i detta.

Harhjärta

Jag har läst i forumet sen i julas när jag inte längre kunde blunda för min sambos smygdrickande. Ska inte dra det här MEN när jag nu ligger sömnlös och ser att du ska "överleva" en vecka utomlands... gör det inte!!! Kl 07 imorgon lyfter ett plan mot Medelhavet. I en familj sitter där bara 3 av 4 i vår familj: jag & mina barn.

Vi skulle åkt alla - men efter en katastrofhändelse i torsdags där några vänner till oss insåg att min sambo har grava alk.problem så har de klivit in och rört om. Och tack gode Gud för det! Annars hade jag kanske inte kunnat stå emot sambons eländiga uppsyn när jag igår så att han inte får följa med på semestern utan att han måste ta tag i sina problem.

Lång historia lite kort, tidigare ikväll gick han motvilligt med på att åka med vår vän till psykakuten. Han kom inte in. Fick blåsa och hade sjukt höga siffror - fast han sagt att han inte druckit en droppe sen u torsdags.

Så jag åker själv med barnen om drygt en timma. Kan inte sova - så skakad över hur det blivit om han faktiskt åkt med. Han är värre däran än jag fattat.

Så därför Lindis, blev din kommentar om utlandsvecka min tipping point att bli medlem. Och jag hoppas att min insikt kan få dej att inte låta mannen åka med.

Kram!!!

Blåklocka

Jag håller med. Du och barnen ska inte åka med honom.
Han ska eg vara den som är hemma, men han verkar ju skylla allt på dig och barnen så du får nog sätta dig i förarsätet.
Kissar i sängen är ju inget konstigt då pojken antagligen känner fruktansvärd stress både inför sin pappas obegripliga beteende för en 8- åring, och att du verkar tolerera vad som helst.
Jag låter hård, jag vet det, men jag " blundade" alldeles för länge och det höll på att gå åt helvete helt enkelt.
Nu får du steppa upp och göra det du måste.
Dun karl får skylla sig själv.
Du kan inte göra någonting sim kommer att ändra hans drickande vad han än säger.
Ta hand in dig och dina barn!

Lindis

Pratade med hans mamma idag. Kunde inte hålla tyst utan sa till henne att efter Spanien om Han inte skärper sig regällt så går jag.
Så säger hon men stötta honom istället, han behöver sin familj. Så tänk på att stötta honom. Sa till henne att han är inte alltid så snäll,men då sa hon bara att så ska det ju inte vara. Men tänk på att stötta honom ?

Blåklocka

Det var bra att du berättade för hans mamma även om hennes reaktion inte stöttar dig och barnen precis. Kanske blev hon lute överraskad och chockad och reagerar med att bagatellisera hans alkoholism. Förhoppningsvis kanske hon kommer på andra tankar och kan vara ett stöd för sina barnbarn om inte annat...
Tyvärr tror jag du måste dra det stora lasset själv.
Om du tänker efter, vad har du att förlora och vad har du att vinna?
Vad är det din supande man ger dig och barnen som ni inte skulle klara er utan?
Jag har under denna somnar bott själv med min son och min alkisman har bott i ett eget boende. Han vägrar förstå varför, men det är inte viktigt för mig jag skuter faktiskt i om han dricker eller ej. Nu bor jag ochcsoben för oss själva och det är bara skönt och lugnt och jag behöver inte växla mellan att antingen vara rädd, ledsen, arg, hoppfull eller besviken. Jag kan vara huvudpersonen i mitt liv och han får göra det han tycker känns viktigt- att dricka

Lindis

Jag har kommit till en punkt nu att antingen så gör han en helomvändning till 200% ( tvivlar jag på) eller så går jag!!
Jag har anmält intresse på en del lägenheter.
Jag tror det jag tvekar på är det ekonomiska. Samt att han har sagt flertalet gånger att jag hade aldrig klarat att bo utan honom..
Men jag har bestämt mig! Efter resan så blir det så.
Kanske dumt att åka med honom MEN barnen är inställda på att resa tillsammans nu. Om en vecka tar jag tag i detta!

Tess45

Alltså, svärmors förslag är att du ska stötta men offra ditt och dina barns liv och mående på köpet?
Ett jävligt kasst förslag må jag säga.
Ekonomin löser sig.
Du behöver agera, ring kvinnofriden, soc osv.
Det sista du ska göra är att stötta.
Ni behöver komma ifrån denna man och som vuxen kan du göra det valen men hjälp från tex soc.

Tänker på er. ❤