av Sommar12

Startar min nya tråd idag, döper den till steget vidare.
Det första steget har jag tagit och nu är det dags att gå vidare.
Nu är det dags att leva ett liv nyktert, inte leva ett liv utan alkohol.
Det är dags för mig att leva ett liv med barnen, med tidiga morgnar, med klara och tydliga minnen!
Inte att (som jag nog har gjort i 1,5 år) leva ett liv utan, utan vin till maten, utan god mat, utan långa samtal, utan vänner på besök. Jag tror jag brutalt väckte mig själv med mitt återfall, och nu är jag här, det är dags att börja leva!

santorini
sön, 2017-06-25 - 09:43

Så tråkigt att du inte mår bra. Jag minns dej mycket väl, vi hängde här tillsammans sommaren 2012 och framåt. Du hade svårt med suget minns jag, du hittade inte riktigt glädjen över att slippa dricka. Du höll dej nykter på vita knogar upplevde jag det som.
Du har varit väldigt nere skriver du. Har du sökt hjälp? Kanske du har en depression? Att dricka är inte en lösning, det vet du nog. Provdricka, det kommer inte att fungera när man har ett beroendeproblem. Alkohol bara förstärker känslan när man redan är nere. Sök hjälp på nåt sätt tycker jag.
Kram.

Tilde
tis, 2017-06-27 - 12:33

Jag kommer också väl ihåg dig, jag var också med från sommaren 2012. Tänker som Santorini, spontant tänker jag att det är tristessen och depressionen som vore så gott för dig att bli av med. Då skulle inte vinet finnas i dina tankar tänker jag. Att reda ut vad tristessen handlar om. Ofta klarar man inte det själv utan behöver hjälp. Söka annan hjälp om den hjälp du fått inte varit bra.
Kram Tilde

Sommar12
fre, 2017-07-14 - 09:41

Tack alla ni "gamla" vänner här på forumet. Efter att jag skrev sist åkte vi till Italien på semester en vecka och då "hör det ju till" att man dricker vin. Så det gjorde jag och det gick väl sådär.... Klarade mig på restaurang när mängden begränsades av sambon, men när jag köpte hem vin så var jag tillbaks i samma sits som förr. Tycker så här i efterhand att veckan gick ut på att hitta tillfällen när jag kunde dricka och/eller smygröka för barnen. En natt tillbringade jag i toastolen.... Nu är vi i huset vid havet längst ner i Sverige och även om jag är på det ställe jag verkligen tycker om att vara på så är jag såå rastlös. Kan inte njuta av vallmo, öppna fält och havet utan tänker på nästa cigg eller glas. I går var jag själv en timme och cyklade till en liten vinbar och stjälpte i mig ett glas vin, tog ett dopp och sedan tillbaks till vinbaren för att stjälpa i mig ett glas till, cyklade sedan hem med blött hår och pratade om badet.... Fortsatte dricka under kvällen och fick smyga ut mitt i natten för att spy i potatisodlingen. Jag skäms så mycket. Har inte berättat för sambon och vet inte om jag ska, vad tycker ni? I morgon åker vi hem och då tänker jag lämna vin och cigaretter här.
Jag tar lithium, voxra och escitalopram för min depression men det hjälper ingenting. Har haft strul med jobbet hela våren och ska på anställningsintervju på tisdag så jag är förstås nervös och stressad av den situationen. Så otroligt rastlös och oförmögen att njuta av livet. Har hela tiden tänkt att bara jag kan dricka som "alla andra" så kommer jag bli gladare. Men det är ju bevisat nu att det inte stämmer, förutom de två första glasen som ger den där härliga avslappnade känslan. Jag känner mig som en sån otrolig förlorare som efter fem år är tillbaks på ruta ett.

PP
fre, 2017-07-14 - 10:07

Ja, dom kommer och går, somrarna. Låter inget vidare. Vet själv hur jobbigt det är att se problemen bestå, efter år av kämpande, eller som i mitt fall, ett riktigt försök till förändring, sen ytterligare tre "förlorade" år i fortsatt missbruk. Det är helt enkelt inte värt det! Kampen, experimenterade, ångest. I det läget fanns bara en möjlighet kvar. Satsa på total avhållsamhet, och mål i total nykterhet. Ja, allt detta vet du ju själv ;-) du är ju ingen gröngöling längre!!
Lämna inte vin och tobak, släng bort skiten, och ta ett nytt grepp. Förstår det är svårt när mående är dåligt, men filmen som rullar nu är du väl ganska trött på?!
//PP

konstnären
fre, 2017-07-14 - 10:57

Kommer ihåg dig väl. När jag läser ditt sista inlägg påminner det mig om hur jag är är själv ihop med alkohol. Har ju tagit många återfall, och varje gång har det eskalerat med ångest och hela skiten som kommer med alkohol. Första återfallet kanske inte var så farligt och en del ggr kunde resa upp mig ganska hyfsat. Men nästa gång hemskt, hemskt. Nu sista gången i början på maj gick det så långt och snabbt utför för mig, så jag var tvungen att få akutvård. Det var riktigt hemskt o förnedrande och jag vill aldrig mer hamna på botten för jag var verkligen på botten, men jag fick en chans till och den tänker jag ta.
Många kramar Konstnären

Sommar12
sön, 2017-07-16 - 08:01

Kom hem i går och sista kvällen i huset i söder drack jag ingenting trots att det fanns vin kvar. Den stora skillnaden när man går och lägger sig nykter är för mig hur jag sover. Det är som en helt annan sömn och en helt annat känsla när jag vaknar. Så skönt. Men de ringde från psykmottagningen där jag går och berättade att jag hade blodvärden som visade på inflammation i sköldkörteln. Så nu är det läkarbesök i veckan och jag ska dessutom på anställningsintervju så det där med vin och härliga grillkvällar som hela sverige verkar leva för får vänta ett tag. Har inte tänkt så mycket mer på A men känner att jag mår bättre utan, det blir en sådan jakt efter nästa glas och nästa tillfälle när jag är inne i det.

Sommar12
lör, 2017-07-22 - 21:17

Efter snart fem år nykter har jag i sommar börjat dricka igen. När jag tar första glaset är jag som förlorad, inget annat finna och inget annat betyder någonting. Vill tro att jag är som alla andra, men precis som för fem år sedan känner jag monstret i mig från första klunken. Sedan kampen, ska jag fortsätta, ska jag inte, vad finns hemma, vad kan jag ta som inte märks?? Förstår inte varför jag börjat igen men förstår att jag måste sätta stopp för detta innan det går åt h-vete igen.

santorini
sön, 2017-07-23 - 09:55

Det undrar jag också då jag läser dina inlägg. Jag är ju också nykter sedan fem år. Skulle jag ta ett glas blev det säkert likadant, jag skulle vara förlorad.
Du är fortfarande fast i tanken att man måste kunna dricka som "alla andra" för ett bra liv. Men långt ifrån alla kan dricka på ett måttligt sätt och dom som gör det reflekterar nog inte ens. Vi som är missbrukspersonligheter har nån annan gen eller nåt tror jag. För oss Är aldrig ett glas eller en öl tillräckligt och med ökad mängd ökar problemen. Du känner ju själv att det aldrig är nog. Att smygdricka, slinka in på en bar och dra i sej ett glas i smyg, vad är poängen? Nog är det ju ett sorgligt liv. Jaja, jag vet att det inte är så lätt men om du slutar tycka synd om dej själv blir det lättare. Se krasst på det hela, kan verkligen ett nyktert liv vara sämre än det där smygandet? Man vänjer sej men kom över tanken på att du ska kunna dricka. Du är inte som andra, acceptera det! Vi som druckit oss till ett beroende får faktiskt skylla oss själva. Det är inte ens synd om oss. Det finns mycket värre saker än att välja bort alkoholen. Och när du accepterar det så kommer du så småningom att inse att det finns annat att göra. Att ingenting göra är bättre än att dricka sej berusad. Så länge du är fast i det där tänket blir du inte fri. Sök hjälp, terapi, vad som helst som får dej på andra tankar. Läs böcker om andra alkisar som blivit nyktra. Jag har inte namnen nu men det finns flera kvinnor som skrivit bra böcker.
Gör nåt för att komma ur den onda cirkeln av tankar. Jag känner med dej. Lycka till.

Sommar12
sön, 2017-07-23 - 17:54

Tack för ditt stöd och tack för att du satte fingret på mina problem, det du skriver får mig att se klarare på min situation.

santorini
sön, 2017-07-23 - 18:35

Jag var rädd att jag var för hård. Du ska veta att jag mycket väl förstår dej och vill dej väl. Jag vet också att man inte blir hjälpt av medlidande eller ens sympati. Det här är svåra saker. Jag önskar att du ska bli tillfreds med att vara nykter. Inse att det är helt ok. Att du kan sluta sträva efter att lära dej hantera det. Det är så mycket enklare att ge upp alkoholen helt. Man slipper planera och fundera och framför allt slipper man misslyckas. För det blir aldrig som man tänkt med drickandet. Inte är det så svårt att säga det heller om nån undrar. Vi behöver inte skämmas för att vi är nyktra, tvärtom väcker det väl en viss beundran. Den som är spydisk har själv problem som den inte vill kännas vid. Inte många bryr sej.
Det som jag upptäckt då jag rest och varit nykter är att väldigt få är berusade. Jag är inte ute så sent och inte på klubbar och sånt. Men då jag drack så drack jag redan under dan, till lunchen, och så fortsatte det. Det är hemskt att tänka på nu hur mycket av tidigare resor som försvann i ett rus. Så mycket mer jag får ut nu.
Jag hoppas du kan göra dej fri så livet slutar vara en kamp.

PP
sön, 2017-07-23 - 23:10

Du förstår säkerligen nu vad Santorini menar?! Santorini, stötarna du sätter in är som vanligt så bra, ärliga och väl menade! Hur skulle det kunna vara för hårt och tufft? Precis så känner jag med idag, inte alls synd om mig, enkla val egentligen, och bara så djävla skönt att slippa. Tillbaka på den svenska semesterorten. Pust, att folk bara orkar kan jag tänka ibland...
Ta vara på er, och ta vara på er!
//PP

AlkoDHyperD
mån, 2017-07-24 - 08:30

Sensitieringen i hjärnans nervsystem som beroende/substansmissbruk (när en viss gräns passerats) leder till är irreversibel.
Jämför med diabetes typ 1. När bukspottskörtelns insulinproduktion skadats/upphört återkommer den inte.
Att som alkoholist sträva efter att ha ett "normalt" dryckesbeteende för att "alla andra kan och jag borde också få leva så" är att plåga sig själv i onödan. Som att undvika ta insulin om man har diabetes i syfte att känna sig normal "för alla andra kan ju äta utan att ta en spruta så jag borde inte behöva..."
Livet blir lättare om vi accepterar verkligheten och gör så gott vi kan med de kort vi har.
Med det säger jag inte att vi inte får känna sorg. Helt ok att inte gilla läget, så länge vi förstår att anpassa oss efter det.
Kram

santorini
mån, 2017-07-24 - 08:42

Vilken bra liknelse med diabetes 1! Precis så är det ju! Det vi har att jobba med är att acceptera det, inte att försöka lära oss dricka "normalt". Det är varken nödvändigt eller en mänsklig rättighet att dricka vin :)

Sommar12
ons, 2017-07-26 - 10:11

Hej!
Ni har så rätt i det ni skriver och jag känner att ni kommit några kliv längre än vad jag har på den här resan.
Som om jag har stått still medan fem år har gått.
Vet inte riktigt hur jag ska kunna få mig själv att se detta och gå i rätt riktning. Jag har alltid svårt att veta var jag ska. Just nu har jag sökt ett jobb som jag trodde var mitt drömjobb, väntar på svar men vet nu inte om jag vill, vågar och har råd (det är sämre betalt). Slog mig nu att jag inte vågar satsa fullt ut på något egentligen av rädsla att misslyckas...

Dionysa
ons, 2017-07-26 - 12:28

I går drack jag en starköl ute till lunchen. Gott till maten, men gav ingen direkt mersmak. Senast jag drack något på liknande sätt var för några veckor sedan. Tillfällena jag dricker glesas ut alltmer, det har pågått snart ett år nu. Jag har gått i internetbaserad KBT-behandling hos KI, där jag tränat och lärt mig hur jag ska handskas med a. Det verkar ha satt sig rätt bra i mig och jag tänker alltid på hur jag ska förebygga och handskas med suget, eller – som i mitt fall oftast – slentriandrickandet. Tänker alltid på att "istället för att dricka det här glaset a, kan jag kanske ta något annat". En rutin, en disciplin, jag skaffat mig som fungerar bra i mitt fall.
Samtidigt förstår jag ditt resonemang ADHD, – det är bra att utgå ifrån att det är 0-tolerans som gäller om man känner sig det minsta osäker. Det underlättar och ger energi över till annat. Som t.ex. att funderar över, samtala om, vilken roll a eg har i ens liv.

Sommar12
sön, 2017-07-30 - 15:40

Ute på landet med släkten. Kära gamla BIB:ar åker fram och jag dricker och dricker, kan inte sluta när jag börjat. Hatar detta, varför blir det så här och varför lät jag inte bli nu när jag kämpat i nästan fem år?? Pappa min är med och han är ok tycker jag när jag dricker, men när jag själv inte dricker så ser jag honom för vad han är, en alkoholist som bestämt sig för att inte sluta dricka. Nykter i går kväll och så skönt att vakna idag och vara mig själv, men ändå inte. För jag är så arg, ledsen och besviken. Orkar inte med mig själv, mina barn och min sambo, vill dö. Kan inte se mig själv eller någon annan i ögonen. Känner sådan skam för att jag inte kan kontrollera detta. Somrarna är värst.

santorini
mån, 2017-07-31 - 08:37

Jag känner med dej och förstår precis hur det är. Jag minns mycket väl känslan. Så svårt är det att ta sej ur. Du skriver att när du inte dricker så ser du din pappa som han är. Det är väl själva haken med det hela, att när man inte dricker ser man också sej själv precis som man är och det orkar man inte. Då är det lättare att gå in i dimman igen. Fast ångesten blir starkare hela tiden.man vet ju att det är fel, att det går utför. Det verkar bli svårare att ta sej upp igen då man tagit återfall. Jag har inga förslag, önskar att du ska nå din botten utan att slå i alltför hårt. Det går att sluta men man måste inse att man aldrig kan dricka alkohol igen. Ge upp alla tankar på att kunna dricka. Det är en glansbild du ser för dej av de lyckliga grillkvällarna alla andra har.

Jag befinner mej i en liknande kapning beträffande sockret. Det är samma känsla av maktlöshet men konskevenserna är betydligt lindrigare. Jag vet att socker inte är bra, jag går upp i vikt och är missnöjd med mej själv. Ändå faller jag gång på gång. Samma uppkörda motorväg i hjärnan. Jag fortsätter kämpa mot det men det är oerhört starka krafter.

Ge inte upp!

rabbitgirl
mån, 2017-07-31 - 17:45

tårar i ögonen när jag läser din historia. Det känns igen så väl, semester, sug, smygdrickande, spy någonstans, så att ingen ser.
Det som gör mig ledsen, det är denna oförmåga att njuta av resan, för att man letar efter tillfälle att supa, så att andra inte ser.
Jag har förstört många fina resor för mig själv på det sättet.
Min nykter tid är "under ett år". Men jag vet att så blir det för resten av mitt liv, för att jag inte kan dricka ett glas.
Min hjärna går igång på etanol, belöningssystemet blir trasig och funkar inte alls då.
Men hjärnan är också flexibel och vi kan bygga upp nya synapser, nya förbindelser och omprogrammera ganska mycket. Det ger hopp :)

Hur vill du njuta av resten av ditt liv?

Sommar12
mån, 2017-07-31 - 21:50

Du och jag Santorini har ju hängt här ganska länge, så skönt att höra från er "gamlingar", men jag blir också glad för ny vänner.
Det du skriver allra sist rabbitgirl är ju en fantastiskt bra fråga och det är svaret på den jag måste lista ut.
Hur vill jag njuta resten av mitt liv?
Det är det jag måsta hitta svaret på.
Hur vill jag leva??
Vill jag leva?

Sommar12
tis, 2017-08-01 - 12:08

.... är ingen bra idé. När jag nu summerar semestern och mitt försök att provdricka så kommer jag helt klart fram till att det inte var värt det. Fick allt det där jag drömde och längtade till och vad gav det mig? Egentligen ingenting. Man kan ju tro att de bästa stunderna jag minns skulle va dom med A, men det är det inte och sanning och säga så försvinner liksom det vanliga normala i vinracet. Det blir sådan fokusering på när, hur och var jag ska dricka att allt annat emellan försvinner. Märker att mina två tonårskillar inte känner igen sin mamma i detta. Så tillbaks på den väg jag försökt vandra de senaste åren, förhoppningsvis lite klokare och många erfarenheter rikare. Jobbet jag sökte gick till en annan så det är tillbaks till samma jobb om två veckor. Hmm, när jag funderar på vad jag egentligen behöver så är det att någon gång bara kunna vara i det livet jag har och inte alltid vara på väg någonstans. Typ, om jag bara gick ner i vikt, om jag bara fick ett nytt jobb, om jag bara kunde dricka igen.....