Startar min nya tråd idag, döper den till steget vidare.
Det första steget har jag tagit och nu är det dags att gå vidare.
Nu är det dags att leva ett liv nyktert, inte leva ett liv utan alkohol.
Det är dags för mig att leva ett liv med barnen, med tidiga morgnar, med klara och tydliga minnen!
Inte att (som jag nog har gjort i 1,5 år) leva ett liv utan, utan vin till maten, utan god mat, utan långa samtal, utan vänner på besök. Jag tror jag brutalt väckte mig själv med mitt återfall, och nu är jag här, det är dags att börja leva!

skogsfrun

Är en konst, och jag kan tala om för dig att det inte ingår en droppe A i det. Alla dagar med A försvinner bara i en grå gröt. Nä, livets gåta är (enl. mig) att hitta det jag innerst inne drömmer om att göra och verkligen göra/leva det. Och det kan vara många olika saker och önskningarna kan ändras efterhand också. Många drömmar är så inkapslade att de är svåra att få fram. Ett enkelt sätt är att fundera på vad man ville göra/uppleva som barn. Många gånger har man de drömmarna kvar i någon form. (T ex Djungelboken fick mig till Indien). Andra sätt kan vara brainstorming eller associationslekar. Sen är det bara att sätta upp mål, ev spara och genomföra det. Gör det du längtar efter nu och skit i att bli smal/få nytt jobb osv först. Det är bara ursäkter. Det finns massa runda människor med tråkiga jobb som lever sina liv fullt ut.

Ps! Det här är inget svar på ditt inlägg men det är en personlig association till frågan hur du vill njuta av ditt liv? Jag är övertygad om att njutning är något lustfyllt som man kan göra oavsett vikt/jobb men att om man tillåter sig att göra det så kan det förändra både vikt/jobbsituation till det bättre utan att man behöver anstränga sig. (Tristess, krav mm dödar lusten och kreativiteten och gör livet tråkigt, och då lockar A som tröst/bedövning).

Lycka till med nykterheten och fortsätt skriv här :)

Jag försöker skriva från en lite annan synvinkeln än Skogsfrun och inte för att jag tycker att något är bättre eller sämre, men för att man måste alltid kunna välja själv, vilken väg vill man gå :)
Jag tycker att idag ställs det väldigt höga krav på människor att de ska leva fullt ut och uppfylla sina drömmar och bli lyckliga.
Tanken att jag kanske inte uppfyller mina drömmar och inte njuter av livet gjorde mig stressad förut :)
Hur skulle jag göra? Stora saker, häftiga saker, ett annat jobb kanske borde jag testa, kanske en annan man??
Jag blir ofta förbannad på min man, sur, irriterad, han är dum i huvudet. Men jag vaknar ibland och ser på honom när han sover, hör honom andas och ... känner mig så himla lycklig och uppfylld av glädje att jag har honom. Tills han vaknar och börjar prata ;) Jag känner att jag vill njuta av varje sekund med honom, vi vet inte hur lång tid har vi med varandra. Jag ska inte tjata nu om fina blommor och dofter och utsikter som jag märker idag och jag kunde inte märka när jag drack eller kanske när jag inte förstod mig själv.

Efter att jag har slutat dricka upptäcktes det ganska allvarlig sjukdom hos mig (ingenting att göra med alkohol).
Jag var tvungen att ändra livsstilen och har verkligen mindre att njuta av ( tex diabetes gör att jag inte får äta socker). MEN jag har blivit lyckligare, det är så himla svårt att förklara varför. Kanske för att jag inte har tid och kraft att drömma om bättre jobb, man, barn...
Det är himla konstigt, miljön och min situation förändrades till det sämre, men jag utvecklas, förstår mig själv bättre och landar lite mer i det vad jag har.
Jag älskar resor, jag älskar central amerika, min dröm är att resa till flera länder där. Jag var i två. Andra resan kunde jag inte njuta av för att jag hade sånt vinsug. Och nu ska jag opereras om ett par månader och det är inte säkert att jag klarar av att resa dit flera gånger.
Vad gör man då? Jag kan drömma fortfarande, men jag har ingen garanti att jag kan uppfylla min dröm. Kanske. Fast det är inte jag som bestämmer. Jag kan inte bestämma om allt i mitt liv. Jag måste/vill acceptera villkor och förutsättningar som jag får.
Och så klart vill du leva Sommar12. Det bästa är nog framför dig :)

"Det finns massa runda människor med tråkiga jobb som lever sina liv fullt ut." Så fantastiskt bra skrivet och så tänkvärt för mig, jag ler rakt in i hjärtat!!

I dag är en så skön dag för mig, den första dagen på hela sommaren som jag känner mig lugn. Hela sommaren har varit som en berg-och-dalbana.
Först en arbetsintervju, stress och oro och velande, sedan fick jag reda på att jag hade hypotereos, stress, prover, oro igen. Bestämde mig då för att sluta ta mitt Litium (för depressionen, jag är inte bipolär "so far"). Oro igen, hur ska det gå, hur känner jag mig, hur mår jag, märker jag något?

Sedan bryter sonen handleden och semesterplanerna blir helt konstiga, sedan en annan jobbintervju, fick jobbet men då vill jag inte ha det, stress, oro, ältande, kan inte äta, bara röker och dricker kaffe...

Och emellan detta dricka för att jag ju provdricker och det är sommar, blir för full på landet, pinsamt, gör samma sak som jag hatar min pappa för där ute på landet. Ångest, ångest, ångest och hat i flera dagar. Ska sluta dricka och röka 1 augusti men fortsätter ändå. Drack i går.

I morse bestämde jag mig, ringde och tackade nej till jobbet, vill vara kvar där jag känner mig trygg och har vänner, orkar inte med fler förändringar nu.
Har bestämt mig för att jag ska tillbaks till mitt liv utan A. Den 4 augusti för fem år sedan bestämde jag mig och har kämpat och kämpat för att hålla mig nykter. Vet inte vad som fick mig att nu fem år sedan bara ge upp detta? Herregud jag vet ju att jag inte dricker normalt!!

Nu är det "back to basic" - mål inför hösten är:

1. Vara nykter.
2. Vara rökfri.
3. Jobba lagom, uppskatta jobbarkompisar.
4. Krama mina barn och min man.

Nu är det så många gånger jag har druckit för mycket sedan jag i juni fick för mig att jag skulle provdricka i sommar. Det är visst en väldigt lång sommar i år då jag forfarande provdricker så här i oktober!! Har inte druckit alla helger men nu i helgen fick jag ett plötsligt infall och drack och drack och drack... Förut så kunde jag lura mig själv i att jag bara har trevligt och alls inte sveper i mig allt jag ser, men nu känner jag och ser det kristallklart från första klunk. Sedan tänker jag, skit i det och bara drar på. Dagen efter har jag fruktansvärd och ångest och känner skam. I dag känner jag att jag längtar tillbaks till den jag var under de åren jag inte drack. Men hur sjutton ska jag orka sluta igen? Vet att jag vill sluta, A är ju ett hemskt gift som kidnappar mig och min hjärna och det är inte så jag vill leva. Finns det någon här som har slutat "igen"? Hur gör jag?

Bedrövadsambo

Starta ny tråd under ”förändra mitt drickande” så hittar du likasinnade! Din nuvarande tråd finns under ”det nya livet” och det forumet är mest för dem som varit nyktra ett tag. Kämpa! Du vet vad du vill uppnå! Du har gjort det förut - och klarar det igen.