Startar min nya tråd idag, döper den till steget vidare.
Det första steget har jag tagit och nu är det dags att gå vidare.
Nu är det dags att leva ett liv nyktert, inte leva ett liv utan alkohol.
Det är dags för mig att leva ett liv med barnen, med tidiga morgnar, med klara och tydliga minnen!
Inte att (som jag nog har gjort i 1,5 år) leva ett liv utan, utan vin till maten, utan god mat, utan långa samtal, utan vänner på besök. Jag tror jag brutalt väckte mig själv med mitt återfall, och nu är jag här, det är dags att börja leva!

Länge sedan jag var här. Har inte druckit sedan i juni. Sitter och läser tillbaks i min tråd och försöker få ihop det till en längre text. Vet inte vem som ska läsa den och om någon ska läsa den, men vill inte att den ska försvinna.

Stingo

I alla fall fick du mig att bläddra litet bakåt i din tråd och jag fastnade för en grej som du skrivit: "Svårt i ett samhälle där "en lyckad människa" alltid syns med ett glas i handen eller en flaska på fina köksbänken, eller en öl i solnedgången...".

Man vill ju tänka att man inte påverkas så mycket av reklam, film, ..., men det stämmer ju inte. Vi påverkas så in i helvete mycket. Och i de värdarna är det ju precis som du säger... Jag har brottats mycket med den tanken du beskriver, men inte tidigare så tydligt gjort kopplingen till den kommersiella kulturen. Tror jag får fundera litet vidare på det där...

Tack och förlåt om det här blev flummigt.

Inte alls flummigt utan helt sant och riktigt trist. Jag tycker att det är en fråga som verkligen borde lyftas och komma fram i ljuset.
Trevlig fredagskväll!

Jag längtar fortfarande tillbaks till när jag drack, vill bara ha fredagsvin att se fram emot i veckan, tycker allt är tråkigt och vill tillbaks.

Meredith12

hur lätt vi glömmer alla nackdelar med alkoholberoendet, och bara minns det rosenskimrande o härliga. Ja jag vill gå så långt som att säga att alkoholen är väl aldrig så cool och välgörande som i minnet hos en alkoholberoende på väg mot, eller kraftigt frestad av ett återfall.
Ett annat argument jag använde, inget argument alls egentligen, "bara en gång till", SEN, ska jag sluta för alltid.
Även jag överäter, och ibland blev jag förtjust över hur få kalorier jag kunde vara nöjd med, men det var under riskbrukstiden när jag kände mig varm o mysig på bara två glas vin. när jag ökade, och gärna ville ha en hel flaska åt gången var det inte lika bra. Å skammen och bakfullesegheten var inga bra dietkompisar heller.

Hoppas du kan påminna dig din lista på nackdelar med alkoholen, och slippa trilla dit igen. för jag tror det blir svårare i längden att hålla sig nykter o må bra, med fler o fler återfall. Och det räcker väl till med svårigheten som det är?

Kram o lycka till!
M

Stingo

För de flesta av oss hålls nog de där tankarna kvar länge. Och som Meredith säger så glömmer vi så lätt allt det dåliga. Nej, jag vill inte tillbaka till beroendet. Aldrig det. Men det räcker inte, vi måste göra något positivt av våra liv för att komma vidare och kunna släppa den där längtan.

Hur ser ditt liv ut nu? Vad har du att göra? Gick du på den där terapin du skrev om på sommaren?

Tack för att ni läser och svarar. Det är konstigt hur man bara glömmer allt det dåliga med alkoholen när det gått en tid. Men det känns som att jag inte vet vem jag är utan. Trots att det gått så lång tid. Har gått upp 15 kilo under tiden vilket gör mig så ledsen. Gick aldrig i terapin, vet inte om jag behöver det, kanske är det så, kanske hjälper tiden. Jobbar deltid och hoppas på att börja plugga till hösten. Det känns som att livet inte har blivit så mycket bättre som det borde ha blivit efter den uppoffringen det innebär att vara nykter.

Stingo

Är det möjligt att du lider av en depression? "Kraftig viktökning", "meningslöst", "tråkigt"...???

Kan du tänka dig att ta kontakt med hälsovården? Låter nog till mig som den där terapin skulle behövas. Kanske också antidepp? Att börja plugga på hösten låter bra, men det är lång tid dit.

Jag äter antidepp och ska snart träffa min läkare. Ska fråga om det kanske finns någon annan medicin att byta till. Har ännu en gång försökt mig på en diet. I dag är det pulver som gäller.

Stingo

...att du skall se din läkare. Antidepp kan vad jag förstår också ibland ge upphov till viktökning. Se till att fråga specifikt om det.

Frau Fröken

ofta på dig och hur du har det, Sommar. Hoppas allt är väl med dig.

Har berättat för några kollegor om att jag slutat med alkohol då jag drack för mycket. Det tar extremt hårt på krafterna, jag är helt tom och slut efteråt men det känns på något sätt som om jag tar flera steg bort från alkoholen. Det är också ett sätt att acceptera att så är det, så blev mitt liv och nu är jag här och går vidare dag för dag.

Stigsdotter

...och en hälsning för den händelse du tittar in här. Själv är jag inte inne på forum så ofta, tror att det beror på att det känns hopplöst med alla nykomlingar, att alkoholen skördar så många offer och att det aldrig tar slut. Inser att jag lämnat vänner bakom mig då... Hur går det med alkoholen, maten och allt? Hoppas du är ok!

Nyttan

Funderar mycket på vad som händer sedan - när jag väl är nykter en längre tid. Hoppas du hör av dig och delar en smula av hur det går.

Saknar och längtar fortfarande efter vinet, trots att jag hållit mig nykter i 5 år nu. Har varit sjukskriven pga depression i olika omfattning i ett år nu vilket resulterat i att jag nu är utförsäkrad och måste gå upp i arbetstid trots läkarintyg på att jag inte borde. Har fått ny medicin men inget hjälper, trots att jag har sambo och två fantastiska barn så är livet helt färglöst, meningslöst och tråkigt. Minns inte när jag sist var glad, jo när jag får sova är jag glad eller lättad kanske man ska säga. Tröstäter och väger nu 100 kg. Tvingar mig till jobbet, kommer hem och letar i platsannonser efter annat jobb och tror att där är problemet och väntar på att få gå att lägga mig och så börjar det om och om och om och om igen.

Senaste året har jag varit väldigt nere, har börjat röka, fortsätter tröstäta och har även rispat, skrapat mig på armleden. Har tänkt att jag mår så dåligt att det inte spelar någon roll om jag dricker eller inte. Men det blir lite som ett experiment, jag kan inte riktigt koppla av och undrar om det är värt besväret. För det är redan nu som en balansgång...ska jag åka till bolaget eller ska jag inte? Ska jag ta ett glas till eller ska jag inte? Bara efter några dagar är jag tillbaks i gamla mönster, tänker på kvällen, funderar på klockslaget när man kan ta ett glas vin, och gömmer undan flaskor. Tänker att de här dagarna är som ett slags test om jag kan eller inte kan fortsätta. Är det någon som varit där jag är nu som kan hjälpa?

PP

Låter riktigt jobbigt, och jag tror att du innerst inne förstår att det inte fungerar. Har du inte tagit hjälp än så tror jag det är en bra idé. Alkohol och all kamp kring dricka eller ej är så jobbig. Hoppas du kan klara en nykter väg vidare!//PP