av Blåklocka

Hej!
Har varit inaktiv i detta forum sedan julhelgen.
Min man är alkoholist, som jag ser det. Han tycker inte det och vi har under de senaste 4 åren bråkat mycket om detta och jag har otaliga gånger " fått nog" och han har lovat bot och bättring.
Ni som läst mina tidigare inlägg vet hur jag haft det...
Så, efter denna julhelg skedde något som fick mig att ta beslutet om separation. Han slutade då att dricka och blev återigen den fantastiska man jag ju älskar. Vi har rest och haft det bra på alla sätt och vis. Han har inte druckit och jag kände ett lugn
Så PANG!!!!
Han väljer återigen att börja dricka. " som alla andra dricker. Vad har du för problem?" Typ...
Så nu har jag bestämt mig för:
Vi flyttar i nästa vecka ifrån varandra.
Vi är fortfarande gifta och är ett par.
Jag slipper bry mig om hur och när han dricker.

Och vet ni, nu har han druckit lite nu och då och jag bryr mig inte. JAG BRYR MIG INTE, på riktigt. Det känns som en sten har lämnat mina axlar. Han kan göra det han själv vill och jag slipper se eländet.
Befriande. Vad tror ni, kommer det att fungera?

Bedrövadsambo
tis, 2017-05-16 - 09:37

Att min sambo efter en längre nykter period vill "dricka som alla andra". För jag vet att det inte går. Då måste jag bryta upp, tvinga honom att flytta. Och det vill jag inte. Men jag måste. Du har tagit helt rätt beslut!

miss lyckad
tis, 2017-05-16 - 13:24

Det var en bra kommentar Dionysa. Jag är ungefär i samma sits. Vi har flyttat isär några gånger tidigare. Då hade vi andra problem. Orkar inte bryta upp, för att sen flytta ihop igen någon mer gång. Det mest underliga är att hur någon kan tro att man blir fri från beroendet någonsin? Att man kan socialdricka när personen redan är beroende? En person med drogberoende kan inte börja ta droger i glada vänners lag och tro att det funkar. Det är samma med alkohol. Vad skönt Blåklocka att du har tagit ett beslut nu..Kram

Janne
tis, 2017-05-16 - 14:32

Jag har många många helvetes för många gånger, hällt upp både ett och två glas i rent trots för att sambon tjatat om drickandet. Nu kan man tänka sig att jag skyller på sambon och jag skulle tagit de ändå men nej, faktiskt inte. Det har varit gånger då jag varit på väg att lägga mig och får kommentaren "dricker du nu igen" och jag blivit sur, läs dåligt samvete, och fyllt upp glaset igen.

Blåklocka
ons, 2017-05-17 - 09:14

Idag känner jag att mitt beslut är det enda rätta för att jag inte ska leva i ett självbedrägeri.
Nu sedan min man och jag bestämt oss för att bo i varsitt boende har han åter börjat supa så som han gjort så många gånger förr. Jag känner sådan tacksamhet inför mig själv, att jag till slut lyssnade på det min inre röst försökt säga mig. Nu kan jag förstå att han, min man, inte vill sluta dricka inte kommer att sluta dricka. Och jag behöver inte bry mig om det. Jag kan skapa mig det liv jag själv vill ha. Jag märker att jag har mycket psykisk stress lagras i kroppen som jag nu måste ta hand om.
Hur ser ni på hur jag har det?
Både ni som själva dricker och ni som lever/ levt med någon som är alkoholiserad?
Vad kan jag tänka på?
Nu känner jag mig bara så fri!!!!

Ullabulla
ons, 2017-05-17 - 11:12

Så kommer du att pendla mellan frihetskänsla och dåligt mående.
Ofta har man som du säger mycket psykisk stress och ibland också ett ganska utvecklat medberoende att ta tag i.
Man har liksom satt sig själv på paus och det tar lång tid att hitta tillbaka till sig själv.

Använd de bra dagarna till att stolpa upp varför ditt nya liv utan din alkis är bättre.
Använd de dåliga till att bara sitta still i båten och veta att det kommer bättre dagar.
Det i korthet har gjort att insikterna har kommit till mig i alla fall och så småningom också ett bättre mående.

Blåklocka
ons, 2017-05-17 - 19:39

Jag blir perplex över din formulering " Gör som du vill..."
Det är just det.
Jag har under så lång tid förhållit mig till min alkoholiserade man. Om han varit glad, deppig, arg osv. Det som är jag har liksom bara fått ta det som blir över.
Nu ska jag verkligen börja känna inåt och göra sånt som jag vill och tacka nej till motsatsen .
Jag känner mig fri. Befriad.

Blåklocka
fre, 2017-05-19 - 05:57

Jag har kommit till en insikt.
Länge, länge har jag kämpat för att få min alkoholiserade man att sluta dricka jag har varit arg och ledsen. Så kom sen insikten att nu är det slut och en sådan frihetskänsla och en väldig kraft kom till mig.
Nu har jag under de senaste dagarna blivit så ledsen och skamsen över hur ynklig och ensam han kommer att bli...
Hur han verkar lösa sina problem och hantera jobbiga känslor är med att supa som tidigare och somna med kläderna på i soffan.
När han sen vaknar går han runt och deppar.
Frågan är varför jag inte bara känner mig fri? För det är jag ju nu? Han har gjort så vi inte kan leva tillsammans. Inte jag. Det är detta han vägrar se utan tycker jag förstör.
Jag förstår i huvudet vad som händer men hur kan jag hantera dessa känslor av att vara den som kan och ska ställa till rätta. Laga något som jag faktiskt inte förstört...

Ullabulla
fre, 2017-05-19 - 10:34

Om du visste vad jag känner igen mig.
Det okloka i att ni båda är i en omöjlig sits.
Han som inte kan sluta dricka för att han har sjukdomen alkoholism som mer eller mindre omöjliggör att han slutar dricka.
Dvs han har inget val i dagsläget även om vi utomstående som inte dricker tycker det.

Ditt val,att inte känna skuld för det som inte är ditt att bära men ändå gör du det.
Det är din sjukdom,medberoende som du inte kan göra något åt.

Mer än det du redan gör,sakta men säkert ha dina brottningsmatcher med förnuftet som ju upprepar samma sak.
Han har ett val och eftersom han inte väljer rätt så blir konsekvensen det du gör.
Dvs väljer bort livet med honom så länge han dricker.

Håll fast vid den enkla sanningen.

Nu tre år efter separation med mitt ex så är han på behandlingshem.
Han har hela tiden egentligen varit fullt medveten om sitt problem.
Men ändå valt att fortsätta dricka trots viljan och ambitionen att låta bli.
För han har inte haft kraften och modet att göra annorlunda pga sin sjukdom.

Till sist fick jag den insikten i att det handlade aldrig om mig.
Det handlade om honom och hans sjukdom.

Du har ett val att göra ditt,han har ett val att göra sitt.

Min yttersta smärtpunkt var när jag satt med min nya kärlek och förklarade för honom min innersta känsla av att exet fortfarande drack och jag satt där i den nya relationen och var lycklig.
men att jag ändå innerst inne kände stor "längtan" att göra slut på relationen för att kunna gå tillbaka till det drickande exet och laga honom och se till att hans vansinnesdrickande upphörde.

För det visste jag att jag hade makten till att göra,åtminstone stoppa upp det tillfälligt och lindra både min och hans plåga.
Den insikten fick mig att söka upp alanon och aktivt börja gå en gång i veckan.
Det har hjälpt mig mycket,även om det också har varit både smärtsamt och jobbigt att möta mig själv och mina egna brister.

Fortsätt avstå relation om du kan,inget hjälper att du går tillbaka.Varken honom eller dig.

Blåklocka
lör, 2017-07-15 - 19:05

Jag har under de senaste 4 veckorna få jag haft semester för första gången sedan jag flyttade ihop med min man för 6 år sedan kännt mig lugn och avslappnad.
I början av sommaren då vi bestämt att vi skulle bo separerade, men fortsätta vara ett par, då trodde jag det skulle gå. Jag kände mig djupt olycklig och rädd då vi hamnat i detta läge.
Det har nu istället visat sog för mig att då vi har haft kontakt via sms eller då vi träffats de få ggr , tre för att vara exakt? Under dessa 4 veckor så har jag fått sådan oro och ångest av hans ångest som direkt hamnar hos mig.
Nu har jag då vi senast sågs, för 6 dagar sedan, sagt till honom att jag inte vill få några sms eller prata med honom då han druckit. För jag mår dåligt av det och vägrar hå med på detta längre.
Det förstod han och har inte hört av sig.
Förrän idag. Han började skriva lite vardagligt om ingenting speciellt men så fort jag svarade och önskade honom en trevlig kväll så kom spydigheterna, elakheterna, martyrskiten.
Då skrev jag kort och gott:
" du får höra av dig då du är nykter. Vi hörs".
Som svar blev det något spydigt.
Det gäller verkligen att inte hamna i hans sjuka argumentation och hans fyllesnack! Jag vet ju det här. Detta är några timmar sedan, så han har ju säkerligen druckit hela eftermiddagen .
Detta hjälper mig att hålla motivationen och att stå gast i mitt beslut.
Jag har under så lång tid trott och känt att det är mig det är fel på att jag är en värdelös psyksjuk pms-kärring...
Det är i slla fall det min man brukat skrika åt mig då jag protesterat mot hans sätt att dricka dagarna i ända under ledigheter...

Dionysa
lör, 2017-07-15 - 19:44

Så bra att du står på dig, håller fast vid din gräns! Det kommer även honom till godo fastän han knappast förstår det nu.

Bedrövadsambo
lör, 2017-07-15 - 20:57

Så fort du svarat "hör av dig igen när du är nykter" ska du inte svara alls. Bra att du är tydlig med dina gränser!

Nordäng67
lör, 2017-07-15 - 21:36

först kommer "normala" sms och man svarar och då drar det igång! Lasta över ångest och skit, man blir en papperskorg! Dan efter brukar mitt ex må finfint och rapportera om allt han gjort! Fått energi av att lasta över sin skit på mig! Jag däremot sitter där med hans ångest och mår dåligt! Tar det inte längre, ångesten får han ha för sig själv! Står emot "gråtande smileys" och sms om att han inte vill leva längre om jag inte kommer tillbaka! Tycker du är stark! Ta hand om dig själv nu istället! Kram