känner så mycket just nu.. ilska, besvikelse, ledsamhet, skam...

Mina föräldrar har alltid haft ett litet annorlunda beteende mot alkohol än andra föräldrar tack vara min pappas jobb.. eftersom han varit borta mycket och många helger så har ibland helgerna fått vara mitt i veckan då vi har myst hela familjen och man noterat att en öl har druckits och ett glas vin till maten var inget ovanligt..

Däremot har man redan som liten förstått att min far inte kan dricka så mycket.. efter 5-6 öl så somnar han och man har hört vår mor skälla på honom varje gång.. särskilt om de varit på fest för mamma som tål mycket mer vill ju inte behöva lämna festen för att pappa inte tål så mycket plus att hon skäms..

Nu när vi blivit äldre så har jag särskilt reagerat på alkoholen mest att de varit varje helg och för mig har de varit en varnings signal.. men eftersom jag själv dricker sällan eller typ aldrig så har folk runt om mig tyckt jag varit för känslig så jag har backat..

men på senaste tiden så har min syster som fortfarande bor hemma vänt sig till oss och klagat på hur mycket de dricker och vi beslutade oss för att hon skulle skriva upp hur många dagar de dricker och hur mycket.. första omgången drack de 8 av 9 dagar.. pappa sina 5-6 öl och mamma dricker minst en flaska vin och ibland 2.. sen kom de ytterligare en period då de drack 8 dagar i rad så då kände vi att vi måste säga något,och har planerat inför en intervention som ska ta plats imorgon..

mina systrar är mer arga och mer likgiltiga medans jag är arg men väldigt ledsen.. jag har gråtit nästan varje kväll över detta..

har så mycket hat på grund av min mammas beteende då alkoholen gjort henne väldigt egoistisk och bitter och jag själv är en väldigt positiv person eller försöker vända de mesta till de.. har alltid funnit som stöd till henne då hon haft mycket smärta och problem med sin sjukdomsbild som hon har och har försökt hjälpt och stöttat när vår far varit borta och jag har fått tagit stort ansvar när vi var mindre..

men nu när man själv är äldre och själv fått barn och behöver tröst och stöd i motgångar så finns inte stödet där.. samtalen bollas alltid tillbaka till henne och hur hon mår.. hon frågar aldrig hur man mår eller egentligen bryr sig när man berättar utan hon sitter och funderar på de hon ska säga.. detta har gjort mig så arg,ledsen och besviken och min stubin som är gigantisk lång börjar ta slut och jag känner mig som en dynamit tunna redo att explodera..

är så rädd att jag kommer göra de imorgon, att allt som man svalt och inte sagt kommer komma till ytan imorn..

för 2 veckor sedan opererades min son och mina föräldrar skulle vara barnvakt åt min dotter och de vet att jag inte vill att man dricker i mina barns närvaro och att de alltid ska vara en nykter så om något händer så kan man skjutsa barnen till sjukhuset.. fick sms dagen innan operationen att min pappa hade öppnat en öl och min syster hade pointerat om vad jag tycker om detta och sedan dracks de inget mer.. men dagen därpå så hade de visat sig att båda druckit och min syster hade skällt på dem och frågat vad de skulle göra om något hände... fick till svar att hon var ju hemma.. eller att de i så fall skulle ringa ambulans..

som tur var berättade min syster detta när jag kom hem för jag blev skogstokig.. de kändes som de pissade på mig och mina känslor.. att dricka medan de har hand om ett av de dyrbaraste jag har och inte ge mig den respekten att inte dricka (detta var en sönd-mån)gjorde mig så arg och ledsen så nu vill jag inte ens att de får ha mina barn något mer då jag inte litar på dem..

men min mamma har inte bett om ursäkt eller på något sätt tagit upp detta med mig då hon borde veta att min syster nämnt något. är rädd att jag kommer bli så arg imorgon..

vet inte vad jag vill komma med allt detta.... var bara skönt att få dela med sig då jag inte ens kan prata med min bästa vän på grund av skammen eller att de ska börja gå rykten..

men hur kan man göra för att inte låta ilskan ta överhanden imorgon då min kropp skriker av viljan att vilja säga hur jag känner att berätta hur illa hon gjort mig och bara tömma allt de där man hållt inne... för att man själv ska må bättre.. för just nu känner jag mig egoistisk då jag mått dåligt en längre tid på grund av förlossnings depression och sedan har de varit massa annat jobbigt så detta blev lixom spiken i kistan känslomässigt.. så jag vill göra vad som krävs för att jag ska må bra.. och de kommer på andra plats..

gör jag helt fel??

få se om någon ens orkar läsa igenom detta osammanhängande texten..

Gunda

Fast jag inte känner dig så är jag stolt över dig, hon behöver höra och du ska absolut inte ha dåligt samvete du gjorde helt rätt!!
Hon gråter säger att hon ska flytta det är nått du inte behöver lägga på dig utan hon tycker synd om sig och säker dig också, kanske skämms också.
Du har inte gjort nått fel!!
Heja dig, fortsätt skriv och bolla här.
Stor kram

InteMera

Blir så glad att du funnit modet att ta upp det som är svårast, att konfrontera din mamma! Hoppas hon fick sig en verklig tankeställare och kan i sin tur finna mod och styrka att söka hjälp till sig själv, för sådan finns att få! Vi är många här som vuxit upp med alkolistföräldrar och förstår din sits och vill gärna fortsätta stötta dig här via forumet. Fortsätt skriv av dig och berätta hur det går, hoppas detta var ett första steg framåt! En stor kram till dig! ❤️

Bedrövadsambo

Dåligt samvete ska du inte ha! Sannolikt grät din mamma av skam och vanmakt. Hoppas verkligen hon söker hjälp för sitt alkoholmissbruk. Fortsätt skriv här! Styrkekram ❤️

PP

Riktigt bra gjort! Din mamma reagerar helt enligt "regelboken" tror jag för någon som blir konfrontrerad. Tror det är ett sätt att säga " va, du tycker jag är en sålig mamma, jag ska flytta osv. Detta är att inte ta ansvar, utan att skicka det dålig samvetet till någon annan. Ta inte till dig det. Det är bara så de som dricker gör. Jag skulle tycka det vore bra o du säger att du menar allvar, och gärna vill prata om det igen när din mamma hunnit tänka igenom det du sagt, och även varit nykter några dagar.
Trots att du tog upp detta - modigt av dig - så finns stor risk att det inte är över. Hon är sjuk i beroende, och det är svårt. Så fundera gärna vidare på vem du kan anförtro dig åt. Det kanske känns som du sviker din mamma, men så är det inte alls. Du vill henne ju bara väl, och du behöver ta hand om sig själv, och se vad som känns bäst för dig. Hoppas det nu blir ett bättre sommarlov framöver! ☺
//PP

Vill ha hjälp

Har någon nåt tips på hur hon skulle få en riktig tankeställare? Vad skulle ni gjort i min situation och ska jag se i hennes perspektiv? Jag är medberoende men nu har jag blivit lite mer isolerande från henne, btw tack för all hjälp!! ❤️

InteMera

Har du försökt prata med din pappa? Förstår han verkligen hur du känner inför din mammas drickande? Att han är mycket borta och lämnar dig att hantera vad som händer hemma? Han borde ta itu med situationen, kanske ni tillsammans kunde söka hjälp till din mamma, tillsammans prata med henne och säga gemensamt att ni kräver att hon söker hjälp? Du ska inte skämmas för att du tagit upp detta med henne och din pappa borde somvuxen och förälder gjort det för länge sen. Din mamma borde uppsöka en beroendemottagning och ge dem en chans att ge hjälp, det är nu det minsta ni borde kräva av henne. Ett besök åtminstone. Och din pappa kanske behöver lova att gå med henne för att se till det blir av och att hon faktiskt är sanningsenlig om sina dryckesvanor och inte försöker förminska det för att kunna komma hem och säga att de inte tyckte hon behöver hjälp.

Finns det någon mormor, farmor eller annan släkting du kunde vara hos några dagar, nånstans där du är trygg och kunde få vila tankarna några dagar? Du ska komma ihåg att ta hand om dig själv också!

Vill ha hjälp

Idag är dagen efter då jag sa till min mamma, det känns som hon fått en tankeställare.. hon skaffade gym kort det första hon gjorde å vilm börja satsa på träningen tillsammans med mig.. så varje dag kl 18 (!!) har vi två pass att gå på!!!! Känns underbart! Blir så glad av att se henne pigg och inte tänka på att hon måste åka till systemet det första hon gör när hon har tid. Även fast det bara gått en dag känns det redan som en lättnad, för er som undrat har min pappa även pratat med henne. Hon ska antagligen ( hoppas ) börja gå till en psykolog och prata, han sa till henne om hon inte slutar så kommer han att flytta hemmifrånz

PP

Njut av att göra saker med mamma, och fortsätt prata med henne om hur du upplevt hennes drickande. Öppenhet och ärlighet Kan göra att hon nu tar tag i detta på allvar. Det är det enda du kan göra, och skulle hon falla tillbaka så ha gärna en vuxen eller pappa du talar med. Kanske hon och du skulle tycka det var bra att gemensamt gå och prata med någon. Det kan vara underlättande för båda. Gör hon sitt jobb väl, kan den här jobbiga tiden göra att ni återfår förtroende för varandra - det kan även bli starkare än innan. Men det kan ta lite tid.
Stort lycka till, jag är djupt imponerad@ ditt mod!
//PP

Åh roligt att höra att det verkar som hon lyssnade och har en vilja att förändra. Klart hon gråter... tror inte bara att han tycker synd om sig själv i det läget, men att vara fast i ett beroende är hemskt, man skäms och känner sig värdelös. Tror att hon känner en lättnad i att prata om det. Så har jag känt. Beroende på hur det har sett ut så kanske det inte bara är att sluta. Det kanske kommer ett bakslag. Hon kanske behöver antabus el nåt som stöd. Vi är många här som har halkat till. Mitt råd är att ni aldrig ska acceptera drickande, men heller inte uttrycka besvikelse, ilska o.dyl om det skulle hända. Prata om det på en konstruktivt sätt... om vad som hände och hur hin kan undvika det nästa gång... om det skulle ske. Ta bort all alkohol hemma. Det är ett fåtal av oss som kan ha alkohol hemma.
Och du verkar vara en fantastisk omtänksam dotter! Det är aldrig ditt fel att hon dricker. Aldrig någon annans fel överhuvudtaget. Hon kanske säger sånt, men det är ett val hon gör och beror inte på hur du är. Hur tänker din pappa om flytt? Ska ni flytta då, du och han? Att jag frågar beror på att du måste också ha en utväg. Du kan ju inte lämnas kvar hos din mamma. Ni verkar ha levt rätt länge i det här, så hela familjen är kanske i behov av hjälp egentligen. Lycka till nu! Du har tagit ett viktigt första steg!

Vi är många föräldrar som har alkoholproblem på detta forum. Det är väldigt bra att läsa och skriva här. Jag är ganska säker på att min egen dotter har skrivit här, men har inte sagt det till henne. Det kanske vore bra för din mamma att använda forumet. Du är en fin, omtänksam och duktig dotter, glöm aldrig det! Din pappa kanske har svårt med konsekvenser av din mammas drickande för att han jobbar mycket borta och har svårt att ta hand om dig? Han måste oavsett vilket ta vuxenbeslut om nykterheten hos din mamma inte håller. Du är ett barn och dom är vuxna. Jag har 4 barn och varit nykter 1,7 år. Det går att bli nykter, men den som dricker är ansvarig för nykterheten ingen annan. Kram..

Lollos25

Hej det är jag igen, samma tjej fast var tvungen att göra nytt konto för glömde lösenordet... om jag ska vara ärlig har det inte blivit ett dugg bättre, hon lyssnar verkligen inte på någonting, nu har det blivit exakt som innan.. vad ska jag göra? Och hur ska jag agera i situationen när hon blir konstig? Tacksam för svar, och grejen är hon har väldigt svårt att sova så annars är hon lixom uppe och springer om ingen är hemma, alltså så kan det ju hända saker eftersom hon är lite vinglig på benen.. VAD SKA JAG GÖRA? Idag var en sån dag jag bara inte orkar med detta, så jag frågade om min bror om han kunde vara hemma (vi har gäster dessutom) och om jag skulle sova borta så skulle han också det så det var inte så schysst ? Snälla hjälp mig nu, det kommer stora floder ur mina ögon känns det som

Hej Lollos! Min pappa blev alkoholist när jag var ungefär i din ålder, det är typ 20 år sen nu. Jag känner så med dig. Jag tycker inte att varken du eller din bror ska behöva ta ansvar för din mamma. Att "fly" till kompisar tror jag är en bra ide, när din mamma dricker och din pappa inte är hemma. Det din mamma gör och det som ev blir konsekvensen är hennes ansvar. Jag undrar igen vad din pappa säger, om du har pratat med honom. Själv ångrar jag allra mest att jag inte bad andra vuxna om hjälp när det gällde min pappa. Så som flera andra sagt, försök hitta nån vuxen som verkligen tar ditt mående på allvar att prata med. Om din pappa inte klarar det, finns någon annan? Sen tycker jag kontakta socialtjänsten i din kommun, de har ju hand om både behandling av missbrukare, och stötta barn som mår dåligt. Min egen erfarenhet när det gäller min pappa är att ingen annan kan påverka hans drickande. Därför har jag givit upp om att försöka påverka honom, och fokuserar nu istället på att själv försöka må så bra som möjligt. Jag vet inte om detta är nån hjälp för dig, men jag vill iaf skicka en stor kram till dig, och att du ska veta att jag tänker på dig.

Vad tråkigt att höra att din mamma fortsätter på samma sätt, och jag kan tänka mig att du känner dig besviken då du var så modig och samlade kraft till att berätta för henne vad du känner. Tyvärr är det ofta så, när det gäller beroendeproblematik och förändring att det tar tid. Att man snubblar på vägen.
Och tyvärr är det ju så att du och dina syskon påverkas och mår dålig av det. Du verkar vara en mycket klok tjej och jag är så glad för att du skriver här och att du är beredd att söka hjälp. Förhoppningsvis kommer det hjälpa hela din familj långsiktigt.

I ett tidigare inlägg skrev jag till dig att ta dessa kontakter, vad tror du om det?
* BRIS (Barnens rätt i samhället) också har telefon, chatt mm. där du kan söka hjälp anonymt. Kolla här: https://www.bris.se/for-barn-och-unga/just-nu/
* Trygga barnen som där barn och unga som växer upp med en mamma eller pappa med beroendeproblem kan få hjälp och träffa andra ungdomar i liknande situation. Se här: http://www.tryggabarnen.org/ De har också en chatt där du kan få kontakt med dem.

Finns det någon annan vuxen du kan prata med? En moster, farmor, morfar eller annan släkting? Någon lärare, elevhälsa eller kurator på skolan? Och, naturligtvis kan du kontakta socialtjänsten i din kommun. De kommer då försöka prata med din mamma och se om hon vill ha hjälp gällande alkoholproblemet och de kommer också prata med dig och syskonen för att se hur ni mår.

Fortsätt gärna skriva här och berätta vem/vilka du kontaktar och hur det går!
Kom ihåg, du är inte ensam! Vi är med dig!

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Lollos25

Ja, men hur kan man få tag på socialtjänsten i sin kommun? Min pappa har varit väldigt strikt med mamma men hon köper ju hem och gömmer så hon ska kunna ta lite då pch då.... jag ska upp till min gudmor som bor i Umeå några nätter, hon har haft samma problem men går nu på antabus och mår superbra!!! Men jag vill att min mammma bara ska förstå min situation, nästa vecka lovade hon mig att hon skulle söka hjälp, och jag ska se till så hon gör det också :) tack för alla tips hörni. Även fast jag inte känner er så känns det som ni har hjälpt mig något enormt!!!

Bedrövadsambo

Jag tycker att du ska ta chansen att prata med din gudmor. Berätta precis hur du har det. Om hon haft samma problem kan hon hjälpa din mamma genom att tipsa om hur man ska gå till väga.

Prata med din Gudmor. Hon känner till beroendeproblemet och kan säkert lyssna och ev. hjälpa. Ibland förskönar man bilden av missbruket, men för att få hjälp så är sanningen det enda rätta. Hoppas du får en fin vistelse i Umeå.. Kram

InteMera

Jag håller med de andra att du ska prata med din gudmor! Hon förstår garanterat mycket väl det du berättar och kan säkert försöka hjälpa dig.

Din kommuns socialtjänst borde du kunna hitta på din kommuns hemsida, googla på din kommuns namn och leta dig in på någon rubrik för sociala tjänster eller liknande. Där ska finnas kontaktuppgifter till socialhandläggare eller liknande, du kan prova ringa anonymt först och förklara så får du se om det känns som du vill boka tid hos dem.

Du verkar stark och kommer klara dig bra men ni behöver hjälp hela familjen och framför allt din mamma.

Lollos25

Hej igen!! I dagens läge vill jag bara säga att det går framåt... hon går på tabletter som gör att hon tappar suget lite av alkoholen och även att man inte får i sig en så stor mängd. Så dom här senaste dagarna har det gått bra, skiftat mellan alkoholfritt och vanligt men ändå varit "normal" eller vad man kan säga... imorgon ska vi åka bil ner till Göteborg iallafall så det blir skoj!! ❤️