av Saga689

Trodde det skulle bli lugnt när sambon börjat jobba. Hittills har han druckit tisdag och onsdag. Han normaliserar det hela tiden och han varnar mig för att ens antyda något angående hans alkoholintag. Ska jag låtsas som ingenting? Har försökt göra det men det känns onaturligt för mig. När han inte dricker så är han så lättretlig, orkar inga vardagssysslor mer än att arbeta. När han har druckit blir han fånig, korkad och fastnar gärna i oändliga diskussioner där jag måste hålla med honom. Just nu är det inte bra ngn gång eftersom det känns mkt konstigt att inte låtsas om "flodhästen". Tycker ni det är bäst att bara försöka ignorera problemet eller ska jag konfrontera?

Saga689
sön, 2017-07-16 - 19:39

Ja jag tänker så, han mår dåligt nu och jag har mått dåligt så länge pga ngt som bara han kunnat ändra.
Jag är ingen person som slänger ur mig saker under gräl, som att jag vill göra slut etc. Säger jag sånt så menar jag det. Han har inte förstått det.
Jag tror att han kommer sörja ett tag men sen tycka det är skönt när han kan dricka närsomhelst utan mitt missnöje. Han är en väldigt stolt person så jag hade inte förväntat mig den reaktionen från honom.

Bedrövadsambo
sön, 2017-07-16 - 19:41

Låt honom inte övertala dig att stanna! Tänk igenom alla jobbiga minnen du har, hur han har betett sig, vad han sagt och gjort, och inte gjort. Sätt det "bandet" på repeat i hjärnan. Styrkekram ❤️

Saga689
mån, 2017-07-17 - 08:45

Jag läser i min dagbok där jag skrivit ner många jobbiga händelser. Jobbar idag, har en väldig ångest. Fruktansvärt jobbigt att se honom ledsen och att han ständigt säger att det inte är försent och ber om kramar. Jag ska inte backa ur nu igen. Jag har skrivit till honom att jag kommer att flytta. Om han söker hjälp så kan jag överväga att ha ett förhållande, inte annars. Jag är övertygad om att han inte kommer att söka hjälp, han har inte viljan att ta bort alkoholen helt ur sitt liv.

Blåklocka
mån, 2017-07-17 - 09:55

Det du beskriver i hur du har det i ditt liv tillsammans med en man som är alkoholist är i stort sett precis så som jag har det.
Det du beskriver av att när hans fullständigt oacceptabla beteende får dig att sova på soffan, inte prata med honom och dessutom i den situationen låtsas som om allt är bra, att inge med ett ord nämna saker dom hänt osv. Och precis som du skriver, när man själv vill prata om saker som hänt vilket ju i alla andra relationer är det enda ettiga, nej det klarar våra alkoholistmän inte höra då blir de som små tjuriga barnungar. Antingen bara rusar de därifrån och vägrar prata eller så kommer de kränkande orden:
" Du är då så jävla jobbig med ditt förbannade gnällande! "
" Dinn jävla pms-kärring!"
"Håll tyst nu annars vet jag inge vad jag gör..,"

Allt detta får oss att bli förtvivlade, att känna oss dåliga- ja sämst. Vi skäms och gömmer undan det vi är med om. Vi tystnar och mår bara sämre och sämre.
Det är precis det som våra män gör. Nämligen lägger över sitt dåliga mående sin skam på oss. Det får dem att må lite bättre. Att kunna fortsätta med sitt supande för de har det ju så svårt med såna psykfall till fruar!
Det är just här vår gräns har överträtts! Nu tar vi inte emot mera skit!
Vi är inga soptunnor!
Jag har sedan en månad tillbaka levt själv pga min mans alkoholism dom han vägrar göra något åt.
Har träffat honom 2 gånger under dessa veckor, och båda gånger a har jag insett att det inte är någon som helst idé att stanna kvar.
Jag mår så mycket bättre i själen. Trots att mitt liv är kaos rent praktiskt med sjukskrivning, inget eget boende, rädsla och ångest då jag får sms av min man där han ömsom avgudar mig och då jag är kallsinnig inför detta då är jag sååå elak och ond.
Trots detta är mitt liv så lätt och utan den negativa stress som det innebär att leva med en alkoholist.
Mitt råd till dig är att flytta fortare än fortast. Du kommer inte att få det bättre. Det är så otroligt svårt att leva med och hela tiden förhålla sig till en person som lever i en livslögn med hjälp av alkohol. När oviljan att ta hag i ett psykiskt dåligt mående som är grundorsaken till varför både din och min man dricker, när de vägrar göra något åt det- nä då är det ingenting vi kan göra eller hoppas på.
Du är värd ett annat liv ett kärleksfullt liv där du ger dig själv kärlek!

InteMera
mån, 2017-07-17 - 10:06

Tänk att våra män är som stöpta i samma form, för att de lider av samma sjukdom! Din beskrivning Blåklocka är på pricken även min man! Att försöka prata om hans drickande möts av allt elakare påhopp, alltid mitt fel på nåt sätt att han druckit för att jag skäller och gnäller efteråt. Dom blir som småbarn, skyller ifrån sig och svänger diskussionen till alla våra påhittade fel och brister som minsann alltid är värre än deras drickande. Jag brukar också få höra jag är hysterisk, psyksjuk, klarar inte av nåt och letar fel för att jag trivs då. Påhitt alltihop, det vet jag, för jag är mycket väl kapabel att ta hand om både mig och barnen och hemmet för det har jag gjort själv i flera år även om han ännu bor med oss.

All styrka till dig nu Saga att stå på dig när du väl hittar en liten springa av ljus i en öppning till ett eget enklare liv!

Saga689
mån, 2017-07-17 - 10:23

Exakt så är det! Igår och även idag har jag mått så dåligt pga samvetskval för honom. Jag fick sagt mycket till honom eftersom han var nykter. Han klarade dock inte av att höra allt så han gick rusade ut på promenad efter en stund. Jag frågade honom varför han är så ledsen, är det på grund av att han skäms inför andra, ensamhet? För såsom han beskrivit mig under tiden vi varit tillsammans så måste det ju bli oerhört skönt att bli av med mig? Jag kommer att flytta oavsett, det är redan bestämt och det går inte att ändra på även om jag skulle ångra mig och det känns bra, som en livlina.

Nordäng67
mån, 2017-07-17 - 11:58

En alkoholist vältrar över skuldkänslor på sin partner, välutvecklad förmåga att manipulera! Lämnade mitt ex på grund av han supande, dåliga spritsinne, alla lögner, frågor som aldrig fick nåt vettigt svar! Gjorde misstaget igår kväll att svara på telefonsamtal från mitt ex! Helt dränerad på energi och kraft idag! Han började med tårar, saknar dig så fruktansvärt med mera! Sen övergick samtalet i att jag lasta över! JAG är svartsjuk, JAG är aggressiv med mera! Nej jag är inte svartsjuk men tolererar inte fyllekontakt med annan kvinna! Nej jag är inte aggressiv utan reagerar känslomässigt på när han blir full och psykopatisk! Som att prata med ett barn! Skillnaden är att ett barn lär sig det gör inte en alkoholist! Stå på dig nu och håll fast vid ditt beslut! Du gör helt rätt! Och låt honom inte förpesta ditt liv sen när du bor själv! Järnridå ner! Kram och styrka till dig!

Saga689
mån, 2017-07-17 - 13:01

Jag hoppas att när jag väl flyttat så får jag distans till honom. Vi kommer dock bo lite för nära varandra men han är ju mycket inomhus och vi kommer inte handla i samma affär etc. Jag tycker det är jobbigt när jag kommer in i att försvara mig själv hela tiden när min sambo precis som din Nordäng67 vältrar över allt på mig. När jag frågar om han tycker det är helt i sin ordning att få ett aggressionsutbrott för att jag glömt släcka en lampa, så svarar han att jag förmodligen gjort något innan som retat upp honom, använt den rösten som han hatar kanske. Fast att jag vet att jag inte gjort el sagt något så är det ingen idé att jag försvarar mig själv inför honom.

Nordäng67
mån, 2017-07-17 - 13:40

Håller med dig, så jobbigt att man går i försvarsställning fast man vet med hjärnan att man inte har gjort nåt fel och inte behöver försvara något! Får ångest både över min egen osunda reaktion och över hans vidriga beteende! Kanske bättre att fundera över hur man själv är funtad som hamnar i detta än att fundera över alkoholistens beteende! Ja du kommer säkert att få distans och perspektiv och ett mycket lugnare liv! Men räkna med att han kommer att vilja få dig tillbaka! Utan att förändra sig ett dugg utan bara genom att beskylla dig för att vara kall och elak! Det gör mitt ex! Hoppas du slipper det men ändå förbered dig på att det kan bli så! Då vet du iaf om att det är ett vanligt alkoholistbeteende!