Jag har nyligen blivit sambo. Vi har varit ihop ett drygt år, och jag har gång på gång tyckt att han har en osund inställning till alkohol. Han dricker snabbt och blir jättefull. Egentligen tål han knappt ingenting. Han sluddrar, raglar, och jag får tvinga honom i säng. Han är inte våldsam, bara ynklig och patetisk. Senaste två veckorna har han varit asplakat fyra gg när jag kommit hem. Jag har misstänkt att han druckit vin i smyg, och igår kväll var jag noga med att kolla hur mkt vin som fanns kvar i tetran. I morse var den tom. Jag har skällt, både när han är full och nykter, och han har nu lovat att han ska söka hjälp. Min pappa var alkoholist, och jag tänker inte leva med en alkoholist. Jag har ställt ultimatum direkt. Idag kom han hem från jobbet tidigare. Full. Han kan inte svara på om han jobbat eller inte, eller om han kört rattfull. Framför allt kan han inte svara på varför han gör så här. Just nu sover han ruset av sig. Sen måste vi prata allvar. Vad ska jag säga/göra?

Lämna ansvaret till honom. Att de fem ölen inte triggade igång något mer kan du (och inte han) ännu vara så säker på. Många här beskriver att det kan gå med måttlighet ett litet tag men sen tar alkoholen överhanden. För min del känns det klokt som du tänker. 'Incidenten' och drickandet som du beskriver låter nog allvarligt. Vänta och se och fortsätt skriva för din egen skull! / mt

Bedrövadsambo

Den största anledningen till att det inte känns ens okej att leva med oron för återfall är min barndom. Min pappa var "periodare" men det var snarare ytterst få nyktra perioder det handlade om. Min mamma drack också för mycket periodvis, allra helst under ledigheter. När vi var på semesterresor och kom till en okänd ort var det första de letade efter just Systembolaget. Jag var ensambarn, och jag var väldigt ensam med en ständigt gnagande oroskänsla. Jag utvecklade en väldigt god hörsel för att försöka utröna vad mina föräldrar gjorde i smyg. Vilken skåpsdörr i köket som öppnades, ljudet av ett glas som sattes ner på diskbänken. Jag kunde höra på min pappas hostande vilket stadium han befann sig i, och jag hörde direkt på mammas röst om det skulle bli någon middag eller inte. När jag skulle sova igår kväll kom jag på mig själv med att ligga och lyssna efter ljud på samma sätt. Jag vill INTE tvingas uppleva detta igen!

vad du talar om bedrövadsambo. Att bära sin barndoms oro med sig har sitt höga pris. Nu är du ju mitt i det du inte vill uppleva.... men så bra att du ser vad som händer inom dig! Så bra att du är klar över vad du inte vill vara en del av. Håll fast vid det!
Varmaste kramen / mt, också vuxet barn

InteMera

Jag känner också igen "ljudvaktandet" från barndomen och har insett jag gör detsamma med mannen nu också. Jag är också uppvuxen med fyllebråk och lyssnande till hur många gånger mamma gick i frysen efter den iskalla vodkan per kväll. Lyssnande efter i vilket skåp det hämtades glas, om det skulle drickas starkt eller bara öl eller vin. Det är en helt egen form av ljudkänslighet tror jag att vara uppvuxen med vuxna som druckit, man kan signalen av varje knarr i dörren eller golvet, klick i skåpdörrar eller ljudet av skruvkork i källartrappen. Och det tvingas man återuppleva nu själv gift med en som dricker. Obehagligt och inget man kan leva med, förminskar ju en som vuxen tillbaka till ett barns orosnivåer och förvirrar ens normala rationalitet med att förminska den vuxna mänskans styrka till ett barns trygghetsönskan. Man går tillbaka till en svagare känsla, och det känns som man bor med spöken från det förflutna, sånt man helst velat glömma och förtränga,trott man kommit över men vips finns obehaget där av ett enda litet ljud.

Bedrövadsambo

Min barndom kan jag inte göra något åt. Men min nutid och framtid kan jag göra något åt. Det känns som jag behöver stå upp för mitt barndomsjag. Om oron består så måste jag ta initiativ till separation. Men jag avvaktar lite till, just nu känns bara oron lite överhettad. Det fanns inget fog för några misstankar igår egentligen, jag kunde inte härleda ljuden riktigt bara. Har fått en förklaring idag. Men det var just lyssnandet som tog mig så hårt, att jag tog upp ett beteende som jag trodde var glömt och begravt.

Som ger anhöriga oro.. Jag läser här på anhörigsidorna för att minnas först hur jag hade det med sambon. Sedan mina barn med både mig och sambon... Dessa små ljud av korkar och ölburkar som öppnas. Av ljuden av musik och skratt som när som helst kan utbryta i bråk.. Ingen mår bra av att bo med missbrukare. En stor anledning för mig att separera. Trots mycket annat som fungerar i förhållandet. Undermineringen av tillit, kärlek, och glädje gräver sig djupt in i våra själar...

Bedrövadsambo

129 nyktra och 1 onykter dag kan sambon stoltsera med nu. Fast han håller nog inte räkningen. Förra fredagens öldrickande fick inget efterspel. På lördagen körde han, och sen har han jobbat nonstop. Även ikväll jobbar sambon, och imorgon påbörjar han sin fyraveckors semester. Och jag har bestämt mig för att inte dricka någon alkohol alls under kommande fyra veckor, för att underlätta för honom optimalt och medvetet hitta gemensamma nyktra aktiviteter. Jag förstår ju om besök på uteservering inte lockar honom alls just nu tex. Så då gör vi andra saker istället! Jag har inte heller något behov av uteserveringar, pubkvällar och dyl. Det är mest dålig ovana tror jag, att man förknippar sommar med att dricka i tid och otid, både på lokal och överallt annars. Det här forumet har verkligen öppnat mina ögon på den punkten.

Bedrövadsambo.

Förhoppningsvis har din sambo varit nykter för att han vill, och inte med vita knogar. I så fall finns det en möjlighet att det var en engångsgrej de där ölen.
Jättebra att du stöttar med egen nykterhet.

Hoppas att det går bra för er.

Kram!

Dis

Kära Bedrövadsambo! Är inne på forumet för första gången sen jag påbörjade min semester. Tråkigt att din sambo valde att ta ett återfall. Min sambo har gjort detsamma, men efter en mycket kortare periods nykterhet som du vet ?

Men bra att ni kan prata om det nu i alla fall. Är hans inställning fortfarande att han vill dricka öl i sociala sammanhang?

Varm kram till dig!

Bedrövadsambo

Vi får se vilka frestelser semestern innebär för honom. Men om jag också är nykter så är det i alla fall inte pga mig han faller för ev frestelser.

InteMera

Jag hoppas innerligt din sambo Bedrövadsambo klarar sin semester utan alkohol, det brukar ju höra till på alla möjliga ställen på sommaren. Det ska grillas och träffas bekanta på stan eller på stugan eller det är sol eller det regnar..ja frestelserna är många!

Min man brakföll nu på sin semester i fylleträsket, "skulle bara ha semestern att dricka lite tills han tar itu med hälsan", så tjohoo vad kul det varit när han varit ledig och druckit mer än annars.

Alkohol överallt! Inte lätt för dom som vill sluta! Fy va hemskt! Många som dricker bakom fin fasad, inte så mycket bättre än att sitta på parkbänken med "blå näsa"!!!

skogsfrun

Hej, jag tycker att det låter bra att du själv ska dra ner drickandet och fokusera på att gör andra saker med din sambo. Ja menar, vem har bestämt att fredagsmys måste innebära alkohol eller ens att man ska sitta och äta och dricka framför tv'n? Fredagsmys kan vara att åka och tälta och fiska, går en danskurs eller vad som helst. Det är bara fantasin som sätter gränser.

Jag tror helt klart din sambo har en känslighet/beroende för alkohol och som har förvärrats iom GBP'n (läser det överallt tycker jag), även om han förnekar det. Man kommer inte utraglandes ur en bil om om man inte har problem. Jättebra om han klarar att hålla sig till festivalöl (varför tog han inte alkoholfri öl?) men så länge han inte bestämt sig för att sluta helt och 100% så kan det vara de vita knogarnas tid för honom, och säkert rätt så jobbigt att sitta bredvid när någon dricker. Men det är klart. Sånt är ju svårt att erkänna för då erkänner man ju samtidigt att man har ett sug=beroende och i hans fall även riskerar relationen. Hursomhelst så brukar det leda till återfall.

Detta behöver inte betyda att det blir som med din pappa. Det här är en ny person med nya förutsättningar. Om ni vill ha varandra så kanske ni kan skapa ett nytt liv tillsammans och reducera alla risker för återfall så gott det går? Du kommer alltid att få leva med osäkerheten tills han slutat helt. Även då finns det risk för återfall även om de är mindre förekommande än annars.

Du får ursäkta om jag fattat något fel för jag läste din tråd väldigt sent i natt. Jag vill inte vara den som hoppar till slutsatser så ta det jag skriver med lite ro. Det var bara en känsla jag fick: att den här mannen nog har ett starkt sug för alkohol som han försöker bemästra för att få vara i relation med dig. Han har nog inte erkänt för sig själv att han har problem och skulle nog behöva komma hit själv för att förstå vilka olika nyanser av alkoholberoende som finns. Jag levde själv länge i förnekelse eftersom jag inte såg mig själv som den bild jag har av en alkoholberoende person: en skränig parkbänksalkoholist. Men när det gick upp för mig hur mycket tankar och energi jag la på att försöka låta bli att dricka så förstod jag att jag måste ha utvecklat någon slags beroende. Därför har jag slutat nu, för jag vill ha den energin till annat. Fortsätt skriv!

Bedrövadsambo

Jag tror att du har förstått det mesta rätt ? Vår relation är inte längre än 1,5 år gammal, och man väljer ju ofta att inte berätta de sämsta bitarna. Jag tror att sambon har haft återkommande alkoholproblem, som nu eskalerade igen när han ville sällskapsdricka med mig. Jag visste ju inget om hans bakgrund. Nu vet jag, och vi kan vara öppna med det. Medvetet söka oss till andra aktiviteter och sällskap. Han förstod nog verkligen på min reaktion på "festivalölen" att jag inte är okej med att han dricker ens ibland. Aldrig mer. Han tål det inte. Och jag mår också bra av att låta bli. För mig är det en ovana som måste brytas. Fredag-lördag vill jag gärna koppla av med lite vin. Nu får jag hitta andra sätt att koppla av, och bjuda med mig sambon. Jag behöver också återinföra sundare träningsvanor tex. Jag har varit väldigt inaktiv för länge nu.

skogsfrun

Det behöver nog alla träna på. Jag tänkte: I och med att han gjort en GBP kanske han själv borde forska lite på vad som händer när man dricker alkohol när man gjort den operationen? Allt fler vittnar om att alkoholberoende utvecklas väldigt snabbt efter det. Det kanske kan vara en motivation för honom att avstå helt för även om han inte kan erkänna att han har problem nu så kanske han blir motiverad att göra allt han kan för att inte "få" problem. En möjlig ansiktsräddare?

Det här landet är infekterat av alkohol, i synnerhet i semestertider: uteserveringar, campingplatser mm. Så jag tror att alla sätt att hitta på annat att göra är bra. Sen finns det ju nyktra sällskap man kan söka sig till också om man vill socialisera utan alkohol. Föreningslivet är i många fall alkoholfritt det med. Träning och annan fysisk ansträngning som fjällvandring, paddling mm är också rätt så oförenligt med alkohol. Ha det fint!

Tofslan

Jag tror verkligen att det är sunt för din sambo att du också avstår från drickandet ett tag. Min man gör också det, och det hjälper verkligen tycker jag! Då känns det som att man gör någonting tillsammans, och inte är helt ensam i sitt problem. Starkt av dig :) och det hjälper ju träningen, absolut!
Kram

Bedrövadsambo

Sambons första semestervecka har varit fortsatt nykter ? I torsdags åkte vi på en liten resa och kom hem idag. Torsdag kväll skulle vi grilla och sambon frågade när vi körde förbi systemet "vill du köpa vin" och jag svarade "det behövs inte". Helt noll alkohol har det inte blivit för mig. I samband med restaurangbesök har det blivit ett glas vin (ons), en öl (fre), och en öl (lör). Kommande vecka blir det inga restaurangbesök, och ingen alkohol alls för mig. Och ikväll har jag sprungit pyttelite. Springa fyra lyktstolpar, gå två, och totalt bara några km. Men tillräckligt för att svettas och flåsa, och det är det jag vill uppnå. Jag väger alldeles för mycket och att springa frestar på knän och fötter, så jag får ta det lite varsamt.

Bedrövadsambo

Sambons tredje semestervecka är nu inledd, och igår uppnådde han fem nyktra månader. Känns fortsatt bra ?