Hej alla
Har tyvärr haft en tråd tidigare efter vilken jag var tvungen att bege mig till beroendeakuten pga abstinens.
Nu inbildar jag mig själv att jag har "kontroll". Likväl blev det en box igår också för att dämpa bakfyllan och få någon slags sömn, snart tömt nästa box som jag inhandlat så snart bolaget öppnade.
Vill inte må såhär, fylld av ångest och med den vidriga abstinensen som ett svart moln hängandes över mig.
Har tidigare lyckats spola krökat och mått som en kung därefter, har grymt bra jobb shyssta vänner osv, dessvärre av någon outgrundlig anledning har jag fallit tillbaka i det.
Hursomhelst, vet inte riktigt varför jag skriver här..förväntar mig inte hurra-rop och hejjaramsor. Kanske läser jag detta nykter någon gång och inser att jag långsamt tar livet från mig genom alkoholen.

Anders 48

Välkommen hit - igen! Jag förstår precis hur du känner. Jag har varit precis där du är - och avslutat på beroendeakuten 2 ggr. Jag har fått hjälp att sluta, att bryta. Du kanske skall åka dit igen? Eller försöka sluta själv. Vet hur man förbannar sig själv när man står där på bolaget och köper mer dricka - bara för att kunna stå ut, eller för att skjuta upp abstinensen. Och abstinensen är som du säger - vidrig. Jag såg en film om abstinens för ett tag sedan där de diskuterade en av anledningarna till att abstinensen upplevs så jobbig? Jo, för att man VET hur "enkelt" man kan bli av med den - bara att dricka lite mer. Därför så är det så lätt att man inte tillåter sig att lida igenom det hela. Till skillnad från en förkylning/influensa - där man inte VET hur lång tid det tar att bli bra igen - man kan bara ligga i sängen och vänta på att det skall vända. Kanske låter flummigt - men jag förstod hur de menade när de förklarade det hela......

Hoppas att du finner styrka att bryta - och att du kämpar dig förbi det stadium där du befinner dig just nu. Det går verkligen - och det är ju som vi båda vet, enormt påfrestande de första dagarna. Men sen........när det vänder så är det ju en fantastisk känsla. Sakta men säkert. En dag i taget. OM det blir för påfrestande så tycker jag inte att du skall tveka att söka hjälp igen.

Styrka till dig - och en förhoppning att du lyckas stoppa!! Kämpa på!

Freefalling

Tror inte du anar hur glad jag blir att du skriver!
Du svarade faktiskt i min gamla tråd för snart ett år sedan och lyckades övertala mig att åka til bas då abstinensen var som värst.
Hur som haver slutade jag efter den upplevelsen och höll uppe 3 månader, gick på AAmöten och träffade härliga människor. Jag mådde verkligen bra (på riktigt) då.
Icke desto mindre hittade jag tyvärr tillbaka till Mr. Booze igen, påbörjade och avslutade några långkörare sedan dess (dock utan medicinsk hjälp dessa gånger)
Nu finner jag mig själv i ett stadie där jag inte ens dricker för att bli full. Bara för att må normalt?
Hur sorglig är jag på en skala 1 till tusen?

Rosen

Det värsta med abstinens och oförmågan att vänta ut den är åtminstone i mitt fall denna jävla ångest orsaken till. Ångest över allting, över livet, över framtid och dåtid. Har aldrig känt något liknande när jag varit förkyld och nykter. Det går faktiskt inte att jämföra.Den dag man kan låta bli att fortsätta dricka är en mycket bra dag, och att det finns ett annat sätt att uppleva tillvaron det vet vi ju!
Flåt inpasset.?
Vad jag egentligen vill säga är att du kan hitta ut igen. Ge inte upp!

Freefalling

Mår som man förtjänar just nu, vilket suger.
Att få lite glada tillrop gör dock kvällen lite bättre :)
Stannar hemma ikväll, ska dock resa iväg och festa med släkten imorgon, plan är att minska alkoholen successivt närmsta dagarna och sedan sluta helt.
Blir det för jävligt finns ju beroendeakuten.

Ellan

Hej,
Det känns som att du står vid ett vägskäl. Att ta fighten nu, lägga ner alternativet att bedöva dig med alkohol och ta emot den hjälp du behöver som Anders skrev... eller gräva dig djupare ner i skiten och förlänga ångesten. Det låter säkert väldigt hårt men det är precis så det ser ut för oss.
Konsekvenserna kommer på löpande band och du har jobb och fina vänner som fortfarande betyder något för dig.
Att dricka för att känna sig "normal" känner jag igen så väl men du är värd så mycket mer. Ta beslutet och bryt. Det finns hjälp att få.
Styrka och mod till dig!
Kram
Ellan