Jag har nu snart nått 6 månaders nykterhet. I alla fall är det mitt mål. Jag kan inte redan nu lova mig eller andra det men det vore en skön milstolpe. Jag måste fortsätta att tänka dag till dag. Hur länge? Well, det spelar mig ingen roll faktiskt.
Jag har fått så mycket hjälp på detta forum bara genom att läsa andras upplevelser. Varje fall är unikt men ändå finns den där. Känslan av att vi alla är lika på något sätt. Många har en strävan efter att kunna dricka "normalt". Där har jag varit, och är fortfarande ibland i mina tankar. Man minns känslan av att sitta med en öl i solen men glömmer alla de gånger det slutat med minnesluckor,bråk och ångest. Många är på jakt efter svaret. "Hur slutar man". "Finns det något värt att leva för om jag slutar". Det sista kanske var något överdrivet men typ så har väl många inklusive jag själv tänkt. Om man går in till sig själv och funderar finns svaret där. Självklart finns det en jävla massa att leva för! Tänker inte skriva allt men för min egen del: Familj, vänner, träning, mat, tv serier, filmer, musik mm mm.
Jag har personligen inte gått i AA förutom en gång i denna period av nykterhet. Jag har all respekt för dem och kan komma att behöva gå dit igen. Jag kommer inte ihåg om detta stämmer eller ej men har för mig att de har en text som är i stil med "få om ens någon har vi sett lyckas på egen hand". Det är lite den inställningen jag ,personligen tycker är lite sådär. Rätta mig gärna om jag har fel men det känns som deras motto är "vår väg eller ingen väg".
Nåja nu måste jag skynda till jobbet. Alla som skriver/läserpå detta forum : Ni är var och en av er starka! Ni har hittat hit och vill förändra er livsstil. Kärlek!