Har läst några av trådarna här i forumet och ser många många med svåra dilemman. Mitt känns mindre bara av att läsa om era. MEN tankar kring detta tar upp mycket av min tid, speciellt när det är dags för fest, helgmiddag, semester eller dagen efter.
Min mans och min konsumtion av alkohol har ökat under de sista tio åren kanske. Blivit lite mer "kontinentala" brukar det heta, va'?
För några år sedan hade min man en lättare depression. Det förstod jag inte i förrän efterhand, vilket plågar mig fortfarande. Han skyllde på att det var ryggen och lunginflammationer som gjort honom låg. Kanske det. Någonstans här så drack han vid några tillfällen så mycket att han ramlade. Han drack starksprit (efter vin och öl) och han drack snabbt och mycket - typ en halv flaska. Detta har hänt ett fåtal gånger. Barnen har bara märkt det en enda gång och då var han mycket ångerfull och sa att det inte skulle hända igen.
Vi pratar inte om det här precis, även om jag varje natt då jag inte kan sova för att han ligger bredvid och "fyllesover" har ett samtal i mitt huvud. Vet vad jag borde säga, men han är inte typen som pratar som svåra saker. "Fyllesover" betyder i detta fall att han pratar i sömnen högt och helt osammanhängande. Rosslar och snarkar värre än vanligt. Och luktar sprit. Jag behöver väl inte säga att det är förödande för vårt sexliv.
Jag har lärt mig att se mönstren. Han dricker mer under tiden han lagar mat nu och jag upptäckte för ett par år sedan att han dricker i smyg. Det har jag lyft med honom. Han blir förnärmad och ibland tänker jag att jag har fel... Och är det så att han slamrar i skåpet med flit för att kunna "bevisa" att jag har just fel? När han börjar sluddra, då vet jag att jag inte kommer att sova så bra den natten. Försöker att själv dricka mindre, men det märker han inte. Ibland har jag t.o.m. druckit mer än jag tänkt bara för att han inte ska dricka för mycket. Eller tagit emot i glaset utan att dricka upp. Säger ibland att nu kanske det är nog för idag. Under en middag skickade jag ett sms och bad honom sluta. La en lapp i spritskåpet och där det stod: "Nej. Snälla nej." Hans kommentar morgonen efter var att det var onödigt, han hade ju sett messet. Och så det där om att han kanske borde sluta dricka. Jag säger inte så mycket, fast insidan skriker. Hela kvällen blir förstörd när jag märker att han börjar dricka lite mer än "måttligt". Blir sur. Jag har t.o.m. börjat leta om han gömmer sprit, ser ju att flaskor töms och försvinner. Hatar att jag inte litar på honom, känner mig på riktigt kränkt över att han inte litar på mig.
Han har en position i samhället och det är mycket representation och resor. Och alkohol... Det är mycket socialt betingat detta med drickande och tror att det skulle vara svårt att sluta delvis p.g.a. jobbet.
Han blir inte våldsam eller så, snarstucken kanske. Och när det drabbar barnen är det inte roligt. Inte mig heller, men eftersom jag inte gör något åt det så skyller jag mig själv.
Jag kan ju inte riktigt få till detta med ett samtal, Behöver tips... De gånger jag börjat faller det bara platt till marken. Jag har dessvärre börjat klanka ner på honom bland andra - bara för att få ur mig lite av frustrationen. SÅ arg för att det är såhär. För en tid sedan när jag gjort det så blev han skitarg när vi kom hem och sa i vredesmod att vin kanske skulle skiljas. Det har han tagit tillbaka många gånger sedan dess, men taggen i hjärtat sitter där. Sa då att vi sagt att vi skulle be om hjälp (typ samtalsstöd) om det kändes såhär. "Vi behöver ingen hjälp", sa han då. Inte vi kanske, men jag... Jag behöver få honom att v eta att jag är superstressad även detta, ledsen över att han inte litar på mig och utsätter sig och sin familj för detta. Vill inte ha det såhär. Ser att det är många som skriver i sina svar att man ska lämna den beroende/missbrukande, men vad händer då med "i nöd och lust". Jag vill leva med honom. Men inte när han är berusad.
Känns både hemskt och lite lättande att skriva av sig här. Vill inte att det ska komma ut bara. Är ju så hemligt sådant här och stigmatiserande.
Så ja, visst tar jag emot tips från er...