Hej!
Jag är ny här. Har insett nyligen, med hjälp av terapi, att jag haft en väldigt dålig relation till alkohol i ca 10 år eller mer. Att jag självmedicinerat mycket.
Kortfattat har jag under de mest intensiva perioderna druckit stora mängder (svårt att säga men motsvarande ca 70 cl vodka per kväll lanske) flera gånger i veckan, haft många minnesluckor som började i samband med den perioden och som omfattade ibland hela kvällar och nätter. Det här var en period om ca 6 månader. Innan dess drack jag också mycket och ganska regelbundet men inte på samma nivå. Efteråt fortsatte jag dricka regelbundet även om det inte rörde sig om samma mängder.
De senaste 3 åren har jag druckit nästan varje helg men då ofta bara några glas vin. Men även vardagsdruckit och romantiserar alkoholen, alltid haft vin hemma som jag kunnat dricka av medan jag lagat mat, ätit eller bara tittat på film. Både själv och i sällskap. Jag blev irriterad när andra inte ville dricka och insisterade ofta på att ha med alkohol i alla situationer; i badhus, vid måltider, på picknick. Jag tyckte helt enkelt livet blev lite mer spännande med alkohol, det kändes som att allt var möjligt och blev roligare. Utan alkohol kändes det tråkigt och förutsägbart.
Nu har jag låtit bli alkohol helt sedan april. Vid nåt tillfälle i sommars blev jag bjuden och tog ett par klunkar vitt vin men avstod sedan resten av glaset. Jag märker att jag är rädd för alkohol, rädd för min relation till den. Vet inte om jag är beroende eller inte. Men jag längtar så mycket efter vin, har ett sånt sug efter det. Och jag tänker att nu har jag ju låtit bli så länge (plus att jag kunnat avstå trots att det bjudits och utan problem slutat dricka fast jag tagit en klunk).
Min fundering är. Hur vet jag om jag är beroende? Hur vet jag om det är säkert att ta ett glas vin till maten igen? Tänker att jag isåfall måste ha supertydliga regler för mig själv så jag inte tänjer på gränserna. Men blir så ledsen av tanken att kanske inte kunna dricka alls igen.
Någon som vet och kan ge råd?