De sista åren har för mej inneburit att hela min familj dött.
Ensam , inga systrar eller bröder kvar.
Var ett av 4 syskon.
Jag genomgick en operation som jag nästan dog efter,klarade mej dock.
Är barnlös.
Jag vårdade alla i livets slut och skötte allt praktiskt ett par år innan innan,och jobbade heltid.
Jag har börjat dricka för att glömma allt och dämpa sorgen.
Sitter ute på altanen,tittar på naturen,lyssnar på musik.
Har tidigare varit mycket måttlig men nu är det annat.
Jag dricker tills jag somnar, halsar inte en flaska men jag slutar inte föränn jag är kanon - full.
En flaska att dela på slutar i bland med att det blev 3 på två....
Börjar aldrig dricka före 18.00 men efter det flyger den onda in i mej.
Bekymrar mej för detta beteendet , känner förakt att jag tar till denna urdåliga lösningen.
Är helt införstådd med att jag har problem.
Ingen har påpekat att jag dricker för mycket, jag är högfungerande utåt.
Dock är JAG oroad.
Är det ett sätt att hantera eller rättare sagt ett sätt att inte hantera min sorg, ångest och förluster ?
Har någon lite feedback ?
Jag ska börja KBT och hoppas kunna ändra mitt sätt att hantera förluster etc.

Du har gått igenom flera förluster och kriser i livet, nu är du ensam kvar i din familj och har själv varit med om stora svårigheter. Det låter verkligen tufft.
I samband med allt detta som hänt har alkoholen kommit in i ditt liv på ett sätt du långt ifrån trivs med och du reflekterar över om den kan ha kommit in för att dämpa sorger och bekymmer. Det är tyvärr inte alls ovanligt och du är långt ifrån ensam om det. Veta och förstå vad som är bra eller dåligt är sällan något som hindrar att saker blir som de blir. Nu verkar du redo att ta steg att välja en ny väg med alkoholen, bra! Du har skrivit här som ett steg. Du har också tid med någon för samtal inom KBT.

Va bra att du söker stöd och hjälp, du kommer hitta det som passar och blir hjälpsamt för dig tillslut och du kommer må bättre.

Fortsätt skriv och läs här på forumet, ibland tar det några dagar innan man får svar.

Vänliga hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen

Karin-Linnea

Jag började gråta när jag läste ditt svar.
Jag har nog mest svårt för mitt eget förakt inför att jag dövar med alkohol.
Är initierad i vården själv så jag vet ju att problem är utmärkta simmare.
Det går inte att dränka sorger och problem.

Det låter jättejobbigt med alla förluster du har haft.. Har du vänner eller släktingar du umgås med? Det är viktigt så du inte känner dig för ensam. Sök upp vänner som inte dricker. Det verkar som om du lindrar ångest med alkohol. Ja det kanske lindrar för stunden, men sen blir ångesten än värre av bakruset..Hoppas du fortsätter läsa och skriva på forumet. Vi är många, många här som är i liknande situation som du när det gäller alkoholproblemet..Kram..

Välkommen. Så bra och starkt av dig att du söker stöd i att hitta en förändring till ditt drickande.
Du har verkligen genomlidit mer sorg än många andra och jag är ledsen för din skull. Men tänk att du ändå lever och andas och finns!
Vad skulle hända om du skippade att berusa dig och istället tillät dig att sörja istället för att bara dämpa känslorna?

anonym11208

Det låter som om du har upplevt mycket jobbigt:-( Bra att du ska börja på KBT och att du har hittat hit. Läs och skriv av dig! Jag brukar skriva "idag ska jag vara nykter" i min tråd och då blir det som om alkohjärnan känner av det jag skriver och då dricker jag inte alkohol heller. Ta en dag i taget och känn hur skönt det är dagen efter, alkoholen hjälper för stunden, men ångesten blir desto värre sen.