Det har nu gått 35 dagar sedan jag slutade med alkohol, grymt bra enligt mig själv. Ingen annan höjer på ögonbrynen för vad är det för konstigt med det!!!! Men de kan inte förstå att jag har druckit varje dag i kanske 5 år (eller är det mer, 10år? vågar inte vara ärlig mot mig själv). Jag har varit bakfull på jobbet, ögonvitorna har under en längre tid varit rosafärgade och jag har haft känningar inne i kroppen (ont i levern?).Jag får ångest när jag tänker på att döden faktiskt kanske är närmare än vad jag vill erkänna. Men det hindrade inte att jag gick in på bolaget och köpte mer vin. Jag hade olika strategier som tex handla på olika systembolag (eftersom jag handlade var och varannan dag), hemma så gömde jag flaskorna (ibland hittade jag dom inte eftersom jag var full när jag gömde). Jag drack ur dricksglas/vattenflaskor gömde glasen, så att jag kunde fixa i köket och gå en liten vända för att dricka och sedan fortsätta som vanligt. Jag såg varje stund i ensamhet som att jag kunde passa på att hälla i mig vin. När mannen var hemma och tittade på tv så fejade jag i köket och drack (så fint köket blev:) när jag druckit ca 2-3 glas (ca 1 lit) kunde jag också sätta mig vid tv:n och låtsas som ingenting. Jag fick däremot passa mig för att sluddra när jag blev tilltalad. Tyvärr brukade jag ofta göra inlägg på FB eller beställa saker på internet på fyllan. På morgonen fick jag ont i magen när jag öppnade mobilen och det stod att folk gillade mitt inlägg på FB, jag vågade knappt öppna FB för att se vad jag gjort för inlägg "pinsamt". En gång när jag kom till jobbet frågade en kollega mig vem som var på fotot som jag lagt ut på FB. Jag kom absolut inte ihåg detta, men hon var envis och ville ha ett svar. Jag fick säga att jag inte visste för jag hade glömt. Någon sa ja ja lite mycket alkohol igår? Fan vad pinsamt. Blackouterna blev fler och på helgerna hade jag ingen aning om när jag gick och lade mig och vad jag hade gjort på kvällen. Jag fick leta efter ledtrådar dagen efter som tex jaha där ligger mina kläder, ja just det, jag råkade ju spilla vin igår. Rödvinsfläckar på golv och diskbänk (bättre med vitt vin det ger mindre spår). Jag hatade när mannen frågade vad jag tyckte om filmen igår. Jag är en svag människa, jag hatar mig själv för att jag är så svag och inte kan jag prata med någon om detta heller. Det är konstigt men nu rinner det ur mig, här, i detta forum där vem som helst kan läsa. Jag har aldrig sagt detta som jag skrivit för någon. Min hemlighet, som jag kämpat med så länge. Min hatkärlek till alkohol. Ormen i huvudet försöker fortfarande övertala mig, ROSE, ett glas RÖTT/VITT, ROM och cola, Gin och tonic eller varför inte ett glas APAROL mmmmm NEJ det kan du fetglömma ALDRIG MER eller inte just nu ialla fall. Det var rena terapin att skriva av sig. Jag vet inte om någon orkar läsa det jag skrivit men det gör inget för det var skönt att liksom erkänna min alkoholism för mig själv. Ha det gott så länge